2020-10-22
11:19:11
När alla drar åt samma håll
Under 1970-talet var en av de främsta för en human
fångvårdspolitik moderat. Han hette Jarl Hjalmarsson
och han var en symbol för en syn på människan som
då rådde. Den handlade om att alla kunde få en andra
och tredje chans. Samhället skulle ta hand om skapa
möjligheter för alla att kunna ändra sig. Straff var den
sista åtgärden och hade inget självändamål. Man blev
inte kriminell om man hade de bästa av förutsättningar,
såvida det inte låg en mental sjukdom i botten.
Tiderna ändras och 70-talet kan väl idag mer ses som
en liten parentes i den repressiva huvudfåran.
Hämnden är ju en central tanke i vår civilisation.
Den ligger till grund för allt från mord till krig.
Du var dum och då skall jag vara lika dum som du och
jag har rätten då det var du som började. Så löjlig är
alltså tanken om hämnden och när man för upp den på
en statlig nivå så kan man ju undra, civilisation?
Idag flyttar unken politik in i finrummen igen.
Det är intressant att när vi idag går mot klassskillnader
som är i paritet med 1800-talets så tenderar vi att ta till
samma politiska ideer som då var rådande.
Då sa man att arbetarfamiljer hade sin fattigdom att skylla
på sig själva. De var av naturen lata och letade bara bidrag
och varför skulle de ha så många lortiga barn?
Så låter det idag när man pratar om förorten.
Brott beror inte på fattigdom och utanförskap utan det är
istället moraliska höjder och bottnar vi skall tala om.
De rika har en god moral, vilket också gjort dem rika.
De fattiga har en dålig moral, vilket gör dem fattiga och
till kriminella.
Så säger man också idag. Invandrarna som är överrepresenterade
i vissa brott har en dålig moral vilket emanerar ur deras dåliga kul-
tur.
Den som har varder givet är tidens politik. Så var den också under
1800-talet. Då fanns ingen demokrati, kvinnor hade ingen rösträtt.
Män fick våldta sina fruar och det var fullt tillåtet att misshandla sin
fru och sina barn.
Om man flyr humanismen bör man tänka vad den ersätts av.
2020-10-19
10:14:22
Är allt uselt med vänstern?
När jag började läsa ordentligt för att utbilda mig själv
om hur världen ser ut och vad som bör göras var Jan
Myrdal central. Det mesta under några unga år filtrera-
des genom hans texter. Med åren skapas ett ,i viss mån,
eget medvetande. När jag idag skall förstå min samtid
finner jag det svårt. Allt är inte guld som glimmar. allt är
inte reaktionärt som reaktionen angriper, som Myrdal
skrev i Avgörande frågor. Men jag skulle idag också sä-
ga allt är inte kattskit som vänstern strider för.
Men redan i en inledning är det svårt.
Vad är vänster?
Vad är arbetarklass?
Vilka är vår tids viktigaste frågor?
Vänsterpartiet är idag knappast ett socialistisk part och
ännu mindre ett kommunistiskt. Är det då ett liberalt
partI?
Sossarna har ju ingen socialism kvar utan definerar sig
egentligen som ett pragmatiskt maktparti. Makten är allt,
rörelsen ett medel för detta.
Den lilla grupp som idag stormar mot i synnerhet V-partiet
som brukar betecknas brunvänster består i huvudsak av
gamla m-l-personer från olika grupperingar. Det slående
md dem att de inte står för något. De skriver inte hyllning-
ar till kommunismen eller socialism i någon form, nej, de
definiererar sig genom att angripa identitetsvänster eller
slaskvänster. När man stolpar upp var de hamnar undrar
man om de tänker var de hamnar:
-Trump är bra för han startar inga krig
-Alla diktatorer i världen är bra för de är emot USA
-SD är bra för många i arbetarklassen gillar dem
-Alla som gillar nationen är radikala
-Putin är ganska bra
-Bögar, flator och annat HBTQ är stödda av en stor grupp
vänsterister som har sin försörjning genom staten
-Blattar är för många och kriminella
-Blattar bildar klaner som håller på att ta över Sverige
I stort är ju detta till höger om SD.
Vad är vänster/socialism i detta?
Så vad skall en radikal människa idag göra?
Var skall man organisera sig?
