2020-09-28
11:55:05
Alla har rätt ..eller fel
I frågan om invandringen och dess konsekvenser har
vi snart hamnat i ett läge där vänster och socialismen
tar avsked från varandra.
Socialister kommer att återvända till ursprungshållningen
typ efterkrigstiden när man var skeptiskt till den arbetsplats-
invandring som då skedde. Man såg det som att arbets-
köparna slussade in lönesänkare i landet och att detta inte
gynnade andra än de som ville sänkta löner och ökade
vinster.
Socialismens återgång under 80-talet gav grogrund till
vänstern som egentligen har väldigt lite med socialism
att göra.
Utan egen politik hamnade vänstern i ett läge där man
inte hade någon egen politik utan lät sig styras av allt
man var emot.
Om högern eller SD var och är för något är vänstern med
ryggradsreflex emot.
En skribent som Lasse Åberg som har mycket vettigt att
säga om migrationen möts inte med argument utan be-
skylls för att vara rasist.
Per Brinkemo har blivit behandlad på samma sätt.
Vänstern som i mycket är gårdagens feminister som var
förbannade över gubbväldet inom olika vänsterpartier
vilka sa att klass först kön sedan.
Idag säger samma feminister ras först kön sedan, om klass
verkar man inte vilja prata om överhuvudtaget.
Decennier utan organiserad socialism har lämnat de
fattigaste, oftast i segregerade förorter, åt sitt eget öde.
Om inget politisk parti vill organsiera blir fältet öppet för
religion, klan och kriminalitet.
Det finns inget naturligt gott i att vara fattig eller medellös.
Marx beskrev trasproletariatet som en grupp som lika
gärna kunde vändas att bekämpa sin egen klass som att
vara en bundsförvant.
Det som ger cash är kingen.
Ännu kommer vi säkert att få vänta.
det är en socialismens kris och mest består den av att
definiera socialismen.
Liberalism , konservatism och även fascism är steget före.
Det stora begreppet vänster är så isärdelat att myten
om Babels torn är på sin plats.
Lenin , tror jag, skrev om vänstern att i goda tider blir den
romatisk revolutionär och grupper övertrumfar sig själva
med att vilja göra allt nu och med alla till buds stående
medlel. I dåliga tider blir vänstern inte sällan mer reaktionär
än reaktion själv.
Det gäller att hitta tillbaka till en bärande ideologi.
Dit kommer man med konkreta analyser av konkreta händelser.
Men framför allt måste man börja organisera de som måste
organsieras för att socialismen skall kunna bära sitt namn igen.
2020-09-17
13:12:09
Den nya radikala läget
Idag har vi liknande ojämlikhet som under
sista hälften av 1800-talet. Slutet av detta
sekel innebar en massiv organsiering hos
arbetarklassen som under första hälften av
1900-talet exploderade i för vårat land folk-
rörelser högt och lågt och i andra länder rev-
olter och revolutioner.
Idag är läget som tiden innan den stora orga-
niseringen. Överheten har total kontroll och
underklassen ägnar sig mest åt att bekämpa
varandra med religionen eller rasen som vap-
en.
Det känns som en tid för stora förändringar.
Man kan ta med sig det goda kampen förde
i hamn och lämna det som förstörde för oss.
Jämlikhet och allas lika värde kan vi ta med oss.
Skatter för de rika som bekoster den allmänna
värlfärden kan åter tas i bruk. Vem tjänar på
meningslös lyxkonsumtion när vi kan använda
de pengarna till skolor och vård?
Vi måste värna om de demokratiska rättigheter
som kämpades fram och inte göra dessa relativa.
Vi måste ta avstånd från läger och paranoida
föreställningar om fienden.
2020-09-14
13:19:48
Om att läsa
I somras blev jag mer är hjälpligt trött att konsumera
TV-serier. Av någon slump dök Sinclar Lewis upp när
jag letade böcker på Adlibris. Jag beställde Babbit
och Sådant händer inte här. Den senare visade sig
vara en fiktiv Trumphistoria lagd till 30-talet. Vad hade
hänt om? Vid samma tid såg jag The plot against America,
en serie som handlar om att Charles Lindbergh kommer
till makten i 30-talets USA. Lindbergs var fascist och en
nära vän till Tyskland och han var en superstjärna i 30-
talets USA efter det att korsat Atlanten ensam i ett flyg-
plan. Roman som serie bygger på skrevs av Phillip Roth
vilken bara måste ha sneglat på Lewis.
När jag nu var inne på spåret gick jag vidare och letade
på Bokbörsen efter Jack London. Jag har två stora sam-
lingsvolymer innan men där fanns vare sig Järnhälen ell-
er Martin Eden.Så efter 40 års väntan läste jag äntligen
Järnhälen och Martin Eden.
Vad fanns mer av stora amerikanska berättare?
John Steinbeck var bland de första jag läste som sen ton-
åring. Jag älskade berättelserna då och Vredens druvor i
synnerhet. En av de böcker som mest av allt format mitt
radikala jag. Den första roman jag läste var Pärlan som jag
då ansåg var ett mästerverk. Möss och människor håller
ju ännu, Lenny och George finns ju där. Jag plöjde verk-
ligen Steinbeck men förutom de redan nämnda gjorde in-
te de andra större intryck än för stunden. Långt senare läs-
te jag strejkromanen In dubios battle och den hade jag med
säkerhet satt högre som tonåring. När jag sedan läste Stein-
becks brev och hans tankar om Vietnamkriget blev det frys-
boxen under decennier.
Så kom jag ihåg när jag läste Myrdal om Upton Sinclair och
dennes serie om Lanny Budd.
2020-09-14
11:45:25
En nationell vänster
I mina ögon lever vi i en tid som påminner om myten
om Babels torn. Alla har ett forum att uttrycka sin åsikt
och det undergräver den kollektiva blicken.
Det blir viktigare att få föra fram sin egen sanning än
att söka efter det som troligen är det.
Idag är det svårt att definiera vad som är en arbetare.
Om man arbetar inom industrin har man många gånger
bättre lön än många inom den traditionella medelklassen
som typ lärare. Den gamla skolan som berättade att det
var arbetarna inom industrin som skulle driva fram de
stora förändringarna kan nu se att dessa snarare har
blivit den nationella rörelsens bundsförvanter.
Vänstern har sin stora bas inom mellanskikten och vad
som skulle kunna kallas kultur- och projektklassen.
Vår tids stora frågor rör sig i överbyggnaden.
Få om ens någon verkar bry sig om den stora och av-
görande kampen, den om makten över kapitalet.
Vänstern bryr sig om ras, sex och kön och ser det vik-
tigaste att ingen blir kränkt. Det tar sig uttryck att det
blir viktigare att kvinnor tävlar om maktpositioner än
att solidarisera sig med kvinnor i låglöneyrken. Man
borde ställa sig frågan om kvinnor i sig gör skillnad
när de tar position i maktsfären? Inget tyder på det.
Samma gäller ras. I USa är det särsklit tydligt. De
svarta som tagot position i maktsfären har knappast
gjort det bättre för det stora svarta proletariatet. Den
gamla slagdängar om field- och housenigger gäller
än. Inte så att frågor om sex, kön och ras är oviktiga,
men i ett samhällsmaktsperspektiv gör de ingen skill-
nad.
En annan del av vänstern verkar tycka att de arbetare
som gått och blivit rasister och nationalister är de som
valt rätt. Det är också märkligt. Hur kan frågan om nat-
ion och ras bli viktigare är frågan om samhällets reella
makt? Hur kan man förlora sig i propaganda om att
islam tar över samhället eller att de flesta invandrare
gör nationen sämre?
Antagligen måste det gå åt helvete på riktigt innan en
förnuftig vänster kan få plats.
Om det fortsätter som nu kommer en sex, kön och ras-
vänster ställas mot en fascistisk rörelse som kommer att
befolkas av en annan del av vänstern.
