2021-04-08
12:06:13
mammor
Var hemma hos morsan i påsk. Hon sitter mest ensam och
kommer inte ut. Han har inte varit utanför sin lägenhet i år.
Vi tog med oss fika på långfredagen och satte oss på gård-
en. Det var skönt där det var lä och solen sken. För några
veckor sedan bekymrade jag mig inför morsan att jag gått
upp i vikt. Självklart var hon tvunget att säga:
-Men nu måste du gått ner i vikt!
Jag skrattade och sa att det var tvärsom.
-Hmm, jag tycker du är perfekt.
Man är alltid det lilla barnet inför sin mor och som sådant
behöver man en klapp på huvudet och lite tröst.
Senare spelade vi Chicago och det syntes att hon saknat
det. Vi vann varsin omgång och jag tänkte inför den sista
avgörande att det var läge att låta henne vinna. Hon behövde
den lilla stimulansen mer än jag. Efter några omgångar märkte
jag att ingen av oss fick poäng. När jag plockade ihop kortan
för att blanda såg jag att hon slängt bort säkra kort. Hon tänkte
som jag. jag ville inte at upp det utan höll god min. Det blev som
en kinesisk pingismatch från 70-talet där bägge sökte förlusten.
Jag vann till slut och hon såg mycket nöjd ut.
2021-04-08
11:58:28
Orwell var socialist
I vår tid finns utrymme att ändra historien. Många söker
att få Orwell till en altright-snubbe och en Moberg att bli
nyliberal. I en essä i OBS P1 pratar Jimmy Vulovic om
Orwell och om hur vi hanterar begreppet klass idag.
Orwell berättar i The road to Wigan pier om hur den
brittiska medelklass som under förkrigstid sade sig vara
vänster men som hade svårt att prata med gruvarbetare.
De var skönandar och ville hellre prata kultur och värde-
ringsfrågor än om levnadsvillkor för smutsiga gruvarbetare.
Orwells credo var kampen för den lilla människan och den-
nas kamp för sin värdighet. han gick till storms mot kapitalism,
kolonialism men också diktatorisk kommunism så som den
yttrade sig under Stalin. Kort sagt han var en frihetlig socialist.
Det är snarare vänsterns fel som inte kunnat hålla stånd mot
diktatoriska tendenser än altright-rörelsens förtjänst att vi ens
tvekar om Orwells politiska ståndpunkt.
Den som läst hans reportage, ovan nämnda Wigan Pier, 1984,
Animal farm eller Burmaskildringar kan ju tveka.
Vulovic har ett resonemang om hur man isolerar sig i
sitt interlektuella reservat på samma sätt som medel-
klassens vänster på 30-talet i England. Universiteten
blir till egna länder där man inte släpper in kritik och
där man heller inte söker annan debatt än till likasinn-
ade. Vem är idag uttalad postmodern? Var finns alla
dessa kulturmarxister som SD och kompisar ylar om?
Myrdal skrev på 80-talet om att vi befann oss i förkrigs-
tid. Om han levat borde dagens många Babels torn
väcka en fundering om vad för slags tid vi lever i.
2021-04-01
10:54:53
Om att bli äldre och inte förstå
När jag var i övre tonåren och började att läsa Jan Myrdal
öppnade sig en dörr mot en värld jag inte kände till. Där
jag varit hände en massa saker som jag inte kunde sätta
ihop. Det var demonstrationer där det urartade i bråk och
några sa att det var kommunisternas fel andra sa att det
var någon annans fel.
Min riktmärke var att jag inte skulle vara som farsan. Vi drog
verkligen inte jämnt. Han höll på GAIS, jag på Blåvitt. Han
gillade de som drog i friidrottens långlopp typ David Bedford
och då gillade jag sprurtare som Jurgen Haase. Men mest
handlade det om politik. Som 14-åring var det NRP utan att
ha en aning om vad det var( nazister) men från 15 år blev
det vänsterut. Farsan var sosse i själen och där skulle jag
inte vara.Hade jag läst Marx då hade jag förstått att "varat
bestämmer tänkandet" och insett att farsan var en arketyp
bra
för det. uppfödd i ett torparhem utan rinnande vatten och
utedass i den värmländska skogen följde han sedan utveck-
lingen och flyttade till varven i Göteborg. Fick jobb, modern
lägenhet, bil och kunde ha föräldrahemmet som sommarställe.
En resa som heter duga. Men jag brydde mig föga om det
materiella. Jag blev maoist. I Kina fick alla uttrycka sig med
väggtidningar. Enhete-kritik-enhet. I Kina hade man möten på
arbetsplatser där alla fick ventilera sina åsikter. Det var verk-
lig och direkt demokrati, inte på låtsas som här i Sverige.
Det kan tyckas märkligt idag men med Myrdal borrrade jag
mig in i demokratin och i synnerhet yttrandefriheten i landet
Sverige. Idag kan jag tycka att alla misslyckats i den stora
frågan som borde vara att alla skall ha rätt till demokrati och
i synnerhet yttrandefrihet. Det skall inte finna inskränkningar
någonstans.
Farsan dog förra året. Vi fick ett någorlunda bra avslut. Jag
var uppe hos honom på hemmet och följde honom in i dimm-
ornas värld. Som vuxen insåg jag livets påfrestningar och att
det inte alltid är lätt att komma rätt med sina barn.Han gjorde
vad han kunde med sin förutsättningar. Jag blev ju ganska bra
tull slut ändå.
Läser nu Ett andra anstånd av Myrdal. Hans sista bok. Även om
jag distanserat mig en del från hans värld skriver han rasande
bra och väjer inte där andra skulle tvekat.
Idag är det svårt att veta var jag skall sätta ner fötterna.
Vad är socialismen?
Vänstern är ju närmast liberal.
Den förkrigstid som Myrdal började rita på under 70-talet kan-
ske är här. Idag flytar allt omkring. Fascism och nazism blandas
i samma soppa som borgerlighet och lite finns vid sidan som alter-
nativ.
