leifsjoqvist

Till Kroatien för att lära dem spela fotboll.
10 dagar utan annat än bara fotboll.
Vad mera kan man begära.

Slavoj Zizek skriver i  The Ticklish subject att humor
är befriande.
Den sant öppne, den utan fördomar, kan skoja om
allt.

Den som inte kan uppskatta Eddie Meduza har troligtvis
en tidig störning eller började helt enkelt
att onanera för sent.


Det är evolutionärt.
Man börjar runka och lär sig då att få
bort ytsperman.
När någrå år gått så börjar man att knulla och
tömmer sig då på grundsperman.

Det ena förutsätter det andra.
Inget självpill- inget annat pillipill heller.

Den som inte tycker att Eddie är rolig har
säkert knullat för lite.
Vad som då sker är att grundsperman rinner
över i hjärnan och täcker centrat för empati.
Man kan tydligt se att människor som har
fått översvämning av grundsperma pratar
ofta om en allmän moral vilken handlar om
hur äckligt det är med sex ( däremot är det
alltid fint med erotik, som om det skulle finnas
en skillnad).

Tyvärr är det ju så att man inte alltid får knulla
och då är räddningen att tokrunka.
En generell regel säger att det går 25 runk på
varje knull.
Sålunda måste man runka mycket om man inte
vill bli en känslokall och krigsälskande galning.

RUNKE BALL             (Eddie Meduza)  Vad gör man när man är 13år, å har en kuk som nästan alltid står, Inte finns det nån som jag kan knulla med, Så vart jag mig i världen vänder, får jag ta saken i egna händer.  Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball  Samma sak när man är pensionär, då är varje kärring sur å tvär, Dom har fittor torra som en öken, Då får man sitta vid sitt fönster å gå tillbaks till sitt tonårsmönster å,  Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball  Hela livet får man jaga efter den där fitt-biten Ett knull kan vara som en saga, men nu så är jag trött på skiten Å,  Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball  SOLO  Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke balle Runke ball å runke, runke ball Runke ball, runke ball, runke baaaall

Om ni letar upp Ip-adress 85.255.117.250 kan jag
garantera er att ni får mer än ni orkar med.
Här radas perversionerna upp av en mycket
sjuk hjärna(?).

Gängkrig i Brasilien.
Kolla vad polisen har för lösning
för att komma åt rekryteringen till
PCC.

Lex Sara innebär att om jag ser eller känner till
att någon far illa inom äldre- eller handikappomsorgen
skall jag anmäla detta till mina chefer.

I min ryggmärg smärtar det och jag vill vråla "angiveri"!!!!!!!!!!

Jag har dock anmält några genom åren inom psykiatrin.
Det var män som slog gamla och försvarslösa och anledningen
till att jag anmälde dem var att alternativet var att slå ihjäl
dem och det var de inte värda.

En man har jag dock fysiskt misshandlat för att han betedde sig
som ett svin. Han arbetade på intaget på ett psykiatriskt sjukhus.
Han slutade efter den incidenten och började att arbeta inom
rättspsyk. Där blev de intagna så förbannade på honom att  de såg
till att 4 interner blev inlåsta i köket tillsammans med honom.
Han fick spö.
Han slutade inom rättspyk och fick arbete inom den öppna
psykiatrin och där försvinner mitt vetande om honom.

Män som misshandlar fysiskt är ingen svår grupp att komma åt.
Det finns märken och det är lätt att definiera.
Ett slag mot kroppen är ett slag mot kroppen.

Det blir värre när vi kommer till psykisk misshandel.
Manipulation är inte helt lätt att se och ännu svårare
att leda i bevis.
Ännu värre blir det med människor med svåra inre problem
och som löser sin ångest genom att projicera den på omgiv-
ningen.
Detta är ju ofta inte ens medvetet.
Förövaren vet inte vad hon/han gör.

Jag jobbar med en kvinna som triggar hela arbetsplatsen
när hon kommer.
Klienterna blir tossiga.
De slänger ut fönster, bråkar med varandra , och stämningen på
arbetsplatsen blir kaotisk.
Kvinnan i fråga projicerar sin ångest på klienterna.
Men hon begriper det inte själv.

Hon är alls ingen ond kvinna.
Tvärtom.
Hon vill gott.
Hon tror att hon gör gott.
Det innebär att försöker man föra  på tal vad det
är som sker blir hon förtvivlad och börjar att gråta.
I nästa läge slår hon vilt tillbaka och kan börja yla
om för sena ankomster år tidigare och annat mer
graverande.

Få är snövita.
Vilket innebär att man tiger.

Men, skulle man anmäla, hur skulle det låta?
Jag har försökt att formulera en akt men det faller
ihop.
Någon som ville henne direkt illa skulle med samma ord
kunna dikta ihop en historia.
Det finns  ju inga fysiska bevis.

Detta händer ju också.
Syndabockar finns på arbetsplatser.

Så hur kan man veta?
Hur skall man göra?

Det finns bland våra svenska liberala spöken  några som hävdar
ägandet inte har något som helst inflytande på vad för
slags värderingar våra media sprider.
De hävdar istället att en ur högen av idealistiska  och icke-borgerligt
röstande journalister är det stroa hotet mot yttrandefriheten.

De borde se "Insider"!

De borde definitivt bänka sig för att se "Good night, and good luck".
Georg Clooney övertygar igen.
Här får vi följa redaktionen på CBS som gör samhällsprogram.
De ger sig på senator McCarthy och får känna hur
det är att gå från att vara jägare till att bli jagad.

David Strathairn gör Edward R Murrow som en journalist
med stor integritet och som med profetisk klarsyn talar
till oss vad vi fick och varför!

Han talar om ytligheten.
Han talar om rädslan inom oss som den stora fienden
och där citerar han Shakespeare!

Filmen är oamerikansk också på det sättet att den kräver
koncentration och förkunskaper av sina åsynare.
Det är en  film att komma tillbaka till, att reflektera över.

Idag har mina två stora hatobjekt i mediavärlden
agerat diametralt motsatt.

Göran Skytte skriver idag på SvD:s ledarsida.
Han förfasar sig över att en representant från
ett parti som segrat i ett demokratiskt val tillåts
att komma in i Sverige.
Skytte tänker på hur de rikas barn i Uppsala demonstrerade
för att judar skulle skickas till tyska koncentrationsläger.
De läste säkert Svenska dagbladet och inspirerades.

Göran Skyttes liknelse haltar ännu mer då han drar
en lans mot de perversa självmordsbombningarna.
Skytte kunde ju starta en insamling så att Hamas får
tillräckligt med vapen att döda lika många israeler
som det dör palestinier.
Själv tycker jag det är annu mer perverst när israeliska
gränsvakter skjuter ihjäl palestinska barn.

När jag läser Skytte fylls jag av ett illamående och en
känsla av att tvångsduscha. Även jag har varit maoist.
Smittar det om man en gång hade gemensamma värderingar?

En som jag aldrig haft gemensamma värderingar som, vem har
haft det, är Staffan Heimersson.
Men i dagens AB går han till storms mot  den tyska regimen som
vill förbjuda Irans premiärminister att komma och se sitt land
spela VM-fotboll. Hallå........vart är vi på väg?


På TV2 visade man först en dokumentär om skandalen kring Enron.
Kapitalismen som vårt sista stadium?
Snarare vårt harmageddon.
Intressant är hur väl avregleringen av el-marknaden fungerade,
hur några stoppade gigantiska summor pengar i egen fick och
lät det allmänna betala. Känns det igen?

Senare visades också "The Corporation".
Fantastisk film.
Vi styrs av religioner som är organiserad psykos.
Vi styrs av en företagskultur som visar samma symptom som en psykopat!

Jag bor i en lägenhet i stadsdelen Backa.
Området där jag bor ägs av Poseidon.
Området håller på att totalrenoveras och de
flesta fasaderna har blivit mycket vackra.

Idag fick jag reda på att jag blivit anmäld för
att jag har min hund lös när jag går till skogs.
Det är en engelsk springer spaniel och anses
inte allmänt vara speciellt farliga.


Kvinnan som anmält mig och min hund har själv
två hundar som ständigt skäller och detta på dygnets
alla timmar.
Hon har två döttrar som hon skiter i. Den ena är precis
tonåring och har inte varit i skolan de senaste två åren.

Hon super rätt friskt liksom flera andra damer här på gården.
De super, skiter i sina ungar, träffar om möjligt ännu mer korkade
män som missbrukar och så slutar det med att männen misshandlar
och drar, men snart dras positivet igång igen. Samma noter.

Förra veckan satt kvinnans två döttrar på gården en vardag och
drog ut en "bergspängare" med värsta basen. Full volym.
En kvinna kom ut och försökte att resonera med de unga och
fick höra att hon var en "jävla käring" alternativt "fitta".

Kvinnan och hennes döttrar och några ytterligare familjer lever
sitt liv på denna lilla gård.
De skapar verkligheten med sina intriger och en konflikt
mellan Andersson och Lundström gör att verkligheten projiceras
i sin helhet till denna konflikt.
De har inga jobb , men ibland hugger de extra. Lever på sociala.

De är white trash.
Jag undviker de sociala sammankomsterna på gården för
när de fått sprit i kroppen blir de hungriga efter att uttala sanningar.

Jag kan inte påstå att jag har något gemensamt med dessa
den nya underklassen.
De läser inte annat än Burpojken eller något incestdrama och
detta pratar de om i år och vill alltid låna ut boken.
Film är de mest visade på DVD.
Alla tvåloperor och serier fyller stor funktion.

Jag tror aldrig att underklassen varit så korkad som grupp
som i vårt tid.
För 30-50 år sedan kunde folk referera till författare, de visste
vad som var skillnad mellan kommunister och sossar och vad
som skilde dessa från de borgerliga.

För hundra år sedan var det kyrkan som dikterade, men folk kunde
åtminstone läsa och de kunde hantera sina händer och kände till
den natur som omgav dem. Praktiska människor begriper sig på
livets möjligheter och begränsningar.

Fram till för 25 år sedan fanns en vänster som arbetade för ett befriande
av underklassen.
Idag är underklassen oorganiserad.
Dagens vänster har bara tid för medelklassprylar och att
kämpa för ett utbredande av islam.

I förorten har klockan skruvats tillbaka.
Olika religioner slåss om de förtappade.
Politiken lyser med sin frånvaro.

Det finns några enkla generella regler i svensk ekonomi.
En av de första är att när ett företag går dåligt
så måste de högsta cheferna får miljoner i bonus
så att de jobbar ännu hårdare och därmed motverka
miljardförluster som i Wallenbergsfärens Stora Enso.
Det är den första regeln.
Redan rika måste bli ännu rikare för att prestera.

Den andra regeln är att de redan superrika förstår
att de fattiga arbetare som finns i Stora Enso har
det för bra.
De måste få en lägre lön eller hot om avsked för
att de skall vara med och motverka miljardförluster
i Stora enso

Fler regler behövs inte.

Igår kollade jag in DVD med Eddie Izzard.
Det är en upptagning från föreställningar
på Alcatraz.

Izzard är bland det roligaste man kan se.
Hans stand-ups är  1 till 2 timmar och han
fyller tiden utan problem.

Jag har nu sett de 6 DVD som finns utgivna och
visst finns ett mönster. En metod.
Men det är så bra att jag snarast blir road över
igenkännandet.
Izzard ger sken av att vara spontan, men det är ack så
genomarbetat.

EN av många roliga teman var hans uppgörelse med
NRA. Denna vapenfetichisternas organisation hävdar ju
att det inte är vapnen som dödar utan människor.
Izzard tror(liksom Michael Moore) att vapnen har en viss
betydelse.

Detta tänk har dock många avläggare:
-Det är inte spriten som gör folk till våldsverkare eller alkoholister,
 det är gener eller tråkig barndom.
-Samma gäller för  narkotikan.

Men se Izzard!

Eskimåer har hundra ord för snö,
men inget för krig.

Finnar har hundra ord för sprit,
men inget för hänsyn

Socialdemokraterna har hundra ord för makt,
men inget för rättvisa

Folket kring Stureplan har hundra ord för jag,
men inget.....ja.....de har inga andra ord.

En av grundarna till Hell`s Angels Sonny Barger
har gett ut en självbiografi som helt följdriktigt
heter "Hell`s angel".
Spökskrivare är tvillingarna Keith och Kent Zimmerman.

Det som är mest fascinerande med boken är hur Barger
själv vill bli presenterad.

PÅ ett av försättsbladen har man skriviet:

"Ralph "Sonny" Barger rides his customsised Harley-Davidson
Road King every day and bench presses 285 pounds."

Där har vi essensen i ett liv!

Men boken borde läsas och det finns intressanta
saker att lyfta fram och diskutera:
-Hell´s Angels lyftes fram av mellanskikten. De sågs som rebeller
 mot det etablerade. De släpptes in i filmens värld och där lyftes
 de vidare mot närmast Gudastatus.
 Det var först när det blev uppenbart att dessa stollar ville bilda egna
 förband och åka och kriga i Vietnam som man insåg att de var ett
 rebellskap med förhinder.
-Deras egen slogan "If you think you´re tough insult a biker" blir ju
  närmast löjlig när Barger själv målande berättar hur man misshandlar i grupp
  folk till döds  om de ens försöker att hävda sin rätt.
  Barger och hans polare är riktiga praktarslen och verkar stolta över
  det.
  En Hell`s slåss aldrig man mot man. Alltid grupp mot en.

Barger avslutar boken med en redovisning över alla åtal han dragit
på sig. Jag känner ingen sympati. Flera sidors åtalspunkter och det
handlar om droger, misshandel, dråp och bedrägerier.

Roligare förebilder kan man ju skaffa sig!

I tider när krigen rycker allt närmare så fjärmar sig
medelklassen allt längre bort från de viktiga frågorna.

Nu vill man prata design.
Det är viktigt med smak.
Det är viktigt med smakfulla kök och sittriktiga
möbler.
Det är viktigt med färger.
Så viktigt att vi helst skall uppfyllas av klasslös
estetik.

De smakfulla och goda söker sig till varandra i sin
sublima uppfattning om existensen.
För de unga kvinnorna är det viktigt att bli korkat
privata och uppfylla de små medvetandena med
kläder, väskor och allmänna tillbehör.

De unga männen verkar överhuvudtaget inte finnas
annat än några få invandrare som blir subkulturellt
kriminella, resten gör allt för att inte synas.

Det är antagligen så den blir även när den stora
uppgörelsen om oljan sätter i.

I den stora världen bombar man länder och folk.
I den lilla världen pratar man design.

Jag har fått en ny vision om livet.
Design.
Det handlar om att se saker på ett helt nytt sätt.

Jag har en vision om mitt kök.
Jag vill ha smegmavita köksluckor och
mycket smegmavitt över resten också,
smegmavitt tar över efter cappuccino.

För att få en brytning i fägen tar jag
rövsmörsbrunt på dörrarna till sophinken
och handtagen blir ronkegula.

1965 träffades Nils Holmberg och några andra radikala
kommunister som tröttnat på dåvarande SKP och deras
reformistiska politik.
Vad som kom ut av det var KFML som senare blev det maoistiska
SKP och ur det kom KPML(r).

I vilket fall tanken då var att vänstern stagnerat, att den
ägnade sig åt reformism, att den blivt enbart ett stödparti
åt SAP vilka tackade genom att registrera och utestänga.

Man insåg också att vänstern var ett utopiskt projekt, det
handlade inte bara om att den fattiga människan skulle
få det bättre materiellt, det handlade om att skapa nya
förutsättningar för en "hel" människa.

Vad vore då bättre än Mao Zedong?
I Kina arbetade man och sedan diskuterade man och
på väggar fördes en stor offentlig diskussion.
Rousseaus gamla tanke om att halva människan
är till för det privata och den andra halvan  var för
det offentliga syntes ha fått en praktik.

I det trötta efterkrigssverige där alla hade det bra, det
gick att leva för en familj på en arbetarlön, och ingen
led nöd, verkade det ändå som sotdöden var på väg in.

Revolutionärerna kom med teater, sång, författare, film,
kollektiv m m som ville svepa bort den tråkiga kärnfamiljen.
Det var en del.
Sedan fanns de disciplinerade vilka jag råkade hamna hos.

Där satt man och tragglade vad Lenin verkligen hade skrivit och sagt.
Ett kommatecken var icke att förakta när det gällde klassikerna.
Här var det noga med uppträdandet.
Sex hade man tillsammans med en av det andra könet med
släckt lampa och det var inget att prata om.

Vi hade täcknamn. Jag hette Nordahl. Orsaken var att Sverige
inom det snaraste(sent 70-tal) skulle ockuperas. I Danmark
under kriget hade tyskarna tagit över polisstationerna och där
fått tag i alla register som fanns över vänster ( Vi läste alla "Frydenholm"
av Hans Scherfig). Tyskarna kunde på det sättet krossa vänstern.
Samma skulle Sovjet gör med oss.

Vi skulle inte lyssna på rockmusik.
Vi skulle lyssna på folkmusik, klassiskt( nationalister som Brahms och
Sibelius var särskilt bra musik)och viss jazz och blues.
Rockmusiken var en konstruktion.
Rockmusiken var imperialistisk musik som var till för
att korrumpera och förgöra arbetarklassen.

Så i efterhand är det ju inte förvånande att den vänstern dog.
Men frågan kvarstår: vad skall vi göra?
Kapitalismen är inte svaret.

De svar vi vill ha skall ge oss en chans att se ett annat liv.
Det vi har nu är inte tillräckligt.
Vi flyr till religionerna.
Vi vill till paradisen.
Vi vill något helt annat.

Tänk om det inte finns något annat?
Tänk om livet är just så tråkigt som det är?
Inga revolutioner kan ändra på det?

Revolutioner kommer dödar några hundratusen och
stelnar sedan.

En vänster som kan ge hopp och samtidigt visa att livet
skall levas nu, som kan visa att medlen är det vi har att
leva med, det  finns inga mål, det finns inga paradis i
nästa by, en sådan vänster vill jag ha.

Atom Egoyan gör film som äter sig in
i sinnet.

Det är ganska långsamt men det tar sig
fram och när filmer väl är igenom släpper
den aldrig taget.

Man skall se Egoyan när vill se film.
Man skall se det som ett intellektuellt uppdrag.
Annars kan man skita i Egoyan.

"The Sweet hereafter" handalr om en försäkringstjänsteman
som kommer till en liten kanadensisk by för att
undersöka förhållandena efter en tragisk
bussolycka.
Mannen spelas stort av Ian Holm.
Han kommer på en massa småsaker som
visar upp en helt annan bild av den lilla goda
byn än vad invånarna själva berättar.
Under ytan lurar den stora paniken.
Under ytan lurara det stora mörkret.

Så trots det lugna tempot rusar paniken runt
omkring i filmen.

"Felicia´s journey" är en grym berättelse om en
lite meningslös man.
En liten man som spela gigantiskt av Bob Hoskins( vem är bättre??)
Hoskins lever i sitt lilla hus,
med sin lilla trädagård,
åker i sin lilla bil,
till sitt lilla jobb.
Och emellanåt  så dödar han unga flickor.
Men då Egoyan vill spegla livet fattar man nästan
tycker för Hoskins karaktär och man har definitivt
sympati för honom trots hans vidiga handlingar.

Så såg jag då igår "Ararat".
Egoyan är armenier.
Armenierna utsattes för ett folkmord av
turkarna 1915.
Man räknar med att 1 miljon  armenier mördades.
Egoyan lägger här upp handlingen på flera parallella
plan.
Det är en fantastisk fresk som han ordnat.
Vi får se massmordet ur en lång rad perspektiv,
både i tid och rum.
Det är stundals rått och stundtals vackert.
Egoyan går från det lilla till det stora,
fram och tillbaka.
Det är en fantastisk film.

Nyckelrepliken är när en ung armenier samtalar
med en turk. Turken är också turkisk militär i den
film som spelas in i filmen.
Turken tycker att massmordspratet är överdrivet och
dessutom har det ju gått så lång tid-vem bryr sig?
Den unge armeniern svarar:
"Vet du vad Hitler sa till sina officerare när de
  bekymrade sig över behandlingen av judarna
 och vad det kunde få för konsekvenser?
 Vem minns armenierna?"

Sålunda har Egoyan gått från att spela in "Fredagen den 13:e"
som TV-serie till att idag vara en världens mest spännande
regissörer.

Jag har tröttnat på gullandet med ungdomen.
Inte så att jag fördömer och inte förstår
varför unga gör som de gör.
Inte heller tycker jag att dagens ungdom är
värre än vad gårdagens var. Tvärtom.

Problemet är att vuxnevärlden har försvunnit i
ett idogt idisslande i sig själva.
Vuxna har inte tid med barnen eller ungdomen
de har ju så mycket att stå i:
-de skall välja pensionsfonder
-elbolag
-allmänna fonder eller aktier
-nytt kök
-kolla över bilen, eventuellt byta upp sig
-fräcka semestermål
För att klara upp all denna stress tar man sig  i
bästa fall en vända till psykologen.
Allt är personligt, individuellt och oerhört navelskådnade.
Men allt detta privata och individuella är nu så utbrett
att vi kanprata om en kollektiv rörelse.........
och den är inte ens medveten om sin existens.

Dessa vuxna navelskådare lutar sig tillbaka när
rapporter kommer att ungar missköter sig och säger:
" jag betalar ju för i helvete skatt och dessutom alldeles
  för mycket skatt!"

Vad som nu händer är att ungdomen får organisera
sig själva.
Lärare går undan på skolan, rädda för hot.

På torgen går folk undan av rädsla av att bli
indragen i någonting som skulle störa deras
tittande på kvällsunderhållningen på TV.

Vanliga brott minskar- våldsbrott ökar.

Våldsbrott mot unga ökar  mest.
Medelålders och äldre som nästan aldrig drabbas
är de som är mest rädda.
De som bor i villaområden är de som driver repressiva
krav hårdast. 
Alltså de som inget vet.

Om man nu tror att ungdomar är bra på att själva organisera
sig utan stöd kan ju ta en läsning av "Flugornas herre" av
William Golding.
Här stöter vi på den råa naturtillståndet utan kontroll
och utan historia.

Frågan är intressant.
Socialantropologer träter.
Har Elias rätt- alltså vi går mot en ökad civilisation genom process.
Eller har Duerr rätt- som i princip hävdar motsatsen.

I vilket fall- snart har du ungdomarna på dörren.
Då är det för sent- då kan du inte välja utvecklingen riktning,
för utvecklingen har  valt dig-
till offer!

 

I dagens GP har Jan Nygren skrivit en stor artikel om
Bandidos. Den får mig att åter att tänka att här är något
inte stämmer.

35medlemmar. 6 med motorcykelkort. En med Harley.
Få med inkomst många med brott på halsen.
Men det är en samling mer eller mindre misslyckade
individer som sökt sig en gemenskap.

Otrevligt, men knappast ett större samhällsproblem.

De hårdföra muslimerna är den andra stora hotbilden.
SvT har i två reportage skildrat muslimer där psykosen
slagit igenom totalt.
De har inte längre ett eget medvetande.
De lyssnar till en högre röst som pratar till dem.
En röst de måste lyda för att komma till paradiset.

Knäppa, men knappast ett större samhällsproblem.

Det stora problemet idag är den amoraliska överklassen
som skapat sig rikedom under några decenniers avregleringar.
Människor helt utan empati vars enda drivkraft är
att sko sig till vilket pris som helst.
Dessa människor vrider om värderingarna i samhället.
De styr utbudet av information.
De är ofta informationen.

Det är dessa maktcentra som talar om att vi skall vara
rädda för MC- gäng, islamister och alla typer av terrorister.

De vet att det inte föreligger reella hotbilder.
De vet också att inget styrs så lätt som rädda
människor.