2006-05-04
01:17:36
Ararat
Atom Egoyan gör film som äter sig in
i sinnet.
Det är ganska långsamt men det tar sig
fram och när filmer väl är igenom släpper
den aldrig taget.
Man skall se Egoyan när vill se film.
Man skall se det som ett intellektuellt uppdrag.
Annars kan man skita i Egoyan.
"The Sweet hereafter" handalr om en försäkringstjänsteman
som kommer till en liten kanadensisk by för att
undersöka förhållandena efter en tragisk
bussolycka.
Mannen spelas stort av Ian Holm.
Han kommer på en massa småsaker som
visar upp en helt annan bild av den lilla goda
byn än vad invånarna själva berättar.
Under ytan lurar den stora paniken.
Under ytan lurara det stora mörkret.
Så trots det lugna tempot rusar paniken runt
omkring i filmen.
"Felicia´s journey" är en grym berättelse om en
lite meningslös man.
En liten man som spela gigantiskt av Bob Hoskins( vem är bättre??)
Hoskins lever i sitt lilla hus,
med sin lilla trädagård,
åker i sin lilla bil,
till sitt lilla jobb.
Och emellanåt så dödar han unga flickor.
Men då Egoyan vill spegla livet fattar man nästan
tycker för Hoskins karaktär och man har definitivt
sympati för honom trots hans vidiga handlingar.
Så såg jag då igår "Ararat".
Egoyan är armenier.
Armenierna utsattes för ett folkmord av
turkarna 1915.
Man räknar med att 1 miljon armenier mördades.
Egoyan lägger här upp handlingen på flera parallella
plan.
Det är en fantastisk fresk som han ordnat.
Vi får se massmordet ur en lång rad perspektiv,
både i tid och rum.
Det är stundals rått och stundtals vackert.
Egoyan går från det lilla till det stora,
fram och tillbaka.
Det är en fantastisk film.
Nyckelrepliken är när en ung armenier samtalar
med en turk. Turken är också turkisk militär i den
film som spelas in i filmen.
Turken tycker att massmordspratet är överdrivet och
dessutom har det ju gått så lång tid-vem bryr sig?
Den unge armeniern svarar:
"Vet du vad Hitler sa till sina officerare när de
bekymrade sig över behandlingen av judarna
och vad det kunde få för konsekvenser?
Vem minns armenierna?"
Sålunda har Egoyan gått från att spela in "Fredagen den 13:e"
som TV-serie till att idag vara en världens mest spännande
regissörer.
i sinnet.
Det är ganska långsamt men det tar sig
fram och när filmer väl är igenom släpper
den aldrig taget.
Man skall se Egoyan när vill se film.
Man skall se det som ett intellektuellt uppdrag.
Annars kan man skita i Egoyan.
"The Sweet hereafter" handalr om en försäkringstjänsteman
som kommer till en liten kanadensisk by för att
undersöka förhållandena efter en tragisk
bussolycka.
Mannen spelas stort av Ian Holm.
Han kommer på en massa småsaker som
visar upp en helt annan bild av den lilla goda
byn än vad invånarna själva berättar.
Under ytan lurar den stora paniken.
Under ytan lurara det stora mörkret.
Så trots det lugna tempot rusar paniken runt
omkring i filmen.
"Felicia´s journey" är en grym berättelse om en
lite meningslös man.
En liten man som spela gigantiskt av Bob Hoskins( vem är bättre??)
Hoskins lever i sitt lilla hus,
med sin lilla trädagård,
åker i sin lilla bil,
till sitt lilla jobb.
Och emellanåt så dödar han unga flickor.
Men då Egoyan vill spegla livet fattar man nästan
tycker för Hoskins karaktär och man har definitivt
sympati för honom trots hans vidiga handlingar.
Så såg jag då igår "Ararat".
Egoyan är armenier.
Armenierna utsattes för ett folkmord av
turkarna 1915.
Man räknar med att 1 miljon armenier mördades.
Egoyan lägger här upp handlingen på flera parallella
plan.
Det är en fantastisk fresk som han ordnat.
Vi får se massmordet ur en lång rad perspektiv,
både i tid och rum.
Det är stundals rått och stundtals vackert.
Egoyan går från det lilla till det stora,
fram och tillbaka.
Det är en fantastisk film.
Nyckelrepliken är när en ung armenier samtalar
med en turk. Turken är också turkisk militär i den
film som spelas in i filmen.
Turken tycker att massmordspratet är överdrivet och
dessutom har det ju gått så lång tid-vem bryr sig?
Den unge armeniern svarar:
"Vet du vad Hitler sa till sina officerare när de
bekymrade sig över behandlingen av judarna
och vad det kunde få för konsekvenser?
Vem minns armenierna?"
Sålunda har Egoyan gått från att spela in "Fredagen den 13:e"
som TV-serie till att idag vara en världens mest spännande
regissörer.
Kommentera inlägget här:
