2019-11-22
14:01:16
Fyra eller fem plattor sedan är det över 2
Sedan kom A passion play vilken fick katastrofrecensioner.
sta men de steg ner från Gudanivå till mer mänskligt efter
de fem första.
Camel gjorde massa briljanta plattor med Mirage och
The snow goose i synnerhet. Men efter de fyra första
blev man mycket ett band som man kunde ha eller mista.
-Camel
-Mirage
-The snow goose
-Moonmadness
Med Black Sabbath utvecklades hårdrocken och
Paranoid satte bandet på kartan ordentligt. Det
blev fem bra plattor och sedan var det mesta
bara upprepning eller tråkiga upprepningar.
2019-11-22
12:53:40
Vänstern i Sverige en parentes
Om man definierar vänster med dem som finns vid
sidan (till vänster) om socialdemokratin har de näs-
tan alltid funnits i periferin. En kort period, slutet av
60-talet till slutet av 70-talet kan man säga att denna
grupp hade ett visst inflytande.
Men, under hela tiden har de rika familjerna styrt
svenskt näringsliv och tidningarna har ägts av pri-
vata aktörer med allt annat än en vänster på dag-
ordningen.
Under 1950-talet rådde i Sverige en stark antikom-
munism som påminner om dagens situation.
Sedan mitten av 70-talet har det funnits en aggresiv
kampanj från svenskt näringsliv där man stött bl a
Timbro för att bedriva ett propagandisktiskt krig mot
allt vad vänster heter och detta helt mot marknads-
mässiga parametrar.
Vad borgerligheten missat är när man blint slår mot
vänster öppnar dörren åt andra hållet vilket vi ser idag
och som vi bara sett början på än.
För en vänster av klass gäller idag att bida sin tid. det
handlar om att organisera och studera.
Det handlar om att förbereda sig mot mer eller mindre
ett klasskrig. Om högern får fortsatt utrymme, och inget
annat pekar på det, kommer vanligt folk att få lära sig
att försvara de rättigheter som folkrörelserna kämpat
till sig under seklernas gång.
För det finns en paradox: vanligt folk förlitar sig på ytt-
erhöger nu när alla andra dribblat bort sig. Snart komm-
er de flesta att inse att Gud, kändisar och tilltro till snus-
kigt rika inte är till fördel för en själv.
2019-11-20
14:56:46
När man blundar
Ibland får man uppfattningen att bara kvinnor får
mer makt blir allt mycket bättre. Det stämmer ju
inte.
Samtidigt med den kvinnliga frigörelsen har ju
den generella ojämlikheten galloperat och vi
har idag bara i vårat land gått från ett jämlikt
land till ett med skillnader som på 1800-talet.
Det är som med rasfrågan i USA. Vissa flyt-
er upp men de flesta blir kvar i skiten vilken i
sig tenderar att stiga över anklarna.
Frihetssträvanden oavsett grupp tenderar till
att få samma utveckling om inte det grundlägg-
ande ssytemet ändras, några få får det bättre
men de flesta ser inget av denna nyvunna fri-
het.
I vår tid får det till konsekvens att man symp-
atiserar med även yttersta högern då dessa
verkar vara oprövade och det kan ju inte bli
sämre än vad det redan är.
Jag ser serien The loudest voice om TV-bolag-
et Fox grundare och ankare. Russel crowe spel-
ar en mycket osympatisk man Ron Ailes vilken
i mycket liknar Trump och som mot slutet av sitt
liv också blev nära vän.
Ailes var en svin och kvinnoförnedrare. Han lik-
som Trump pratade om moral och amerikanska
värderingar men tydligen räknas inte kvinnor in
i den ekvationen.
Mot slutet av sitt liv så hinner verkligheten ikapp
Ailes och det påminner mycket om Harvey Wein-
stein.
Det märkliga med Ailes är att hans hustru stödjer
honom. Nästan hela det kvinnliga toppskiktet på
Fox står bakom sin chef trots att de vet vilket svin
han är. Kvinnorna där verkar mer tycka illa om
de utsatta kvinnorna för att dessa inte kunde bära
sitt ok och knipa käft.
2019-11-20
13:42:11
Fyra eller fem plattor och sedan är det över
Jag lyssnar nästan bara på band från sent 60-tal och
fram till 1975. Det var en tid då man i synnerhet inom
film och rockmusik hade fria händer och där inte kon-
sten erövrats av människor som beställde vad mark-
naden vill ha.
Creedence var mitt första hjälteband och under några
år gav de ut skivor som jag levde med:
CCR
Bayou Country
Green River
Willi and the poor boys
Cosmos Factory
Ok, Pendulum var ju helt ok och förstör direkt principen.
John Fogerty fortsatte på egen hand och gjorde ju
bra plattor medans de andra i bandet mest var stataister.
Emerson, Lake and Palmer E,L&P blev nästa husgudar.
Första plattan som hade samma namn som bandet var
en chock Barbarian och Knife Edge var ju explosioner
och liknade inget jag hade hört innan och som dess raka
motsats hörde jag sedan Lucky man som än idag är
bland det vackraste jag hört.
E,L&P
Pictures at an exhibition
Tarkus
Trilogy
sedan kom mest bara skit som Brain Salad Surgery och massa
trams.
2007 gav Keith Emerson ut en soloskiva som är riktigt
bra . För övrigt kom inte mycket ut från bandet eller medlemmarna.
Pictures är ju fantastisk. Man får för sig att göra en livespelning
utifrån Mussorgys klassiska verk och gör en skiva av det.
Resultatet blev ju enastående. Lätt bland de tio bästa skiv-
orna jag har.
Gudarnas gudar kom sedan som Genesis. Jag har aldrig övergett dem.
Sedan dryga femtio år tillbaka lyssnar jag fortfarande regelbundet på
de fem första albumen:
Trespass
Nursery Crime
Foxtrot
Selling England by the pound
Lamb lies down at Broadway
(Jag räknar då inte det första albumet som är allt
annat än det blev Genesis).
Först lämnade Anthony Phillips och honom har jag följt i
stort och smått och en massa album. Han ersattes stilfullt
av Steve Hackett vilken sedan lämnade och där har jag
alla album. Men Genesis dog till hälften när Gabriel lämn-
ade efter de stora albumen och helt när Hacket drog efter
A trick of the tail och Wind and wuthering.
Peter Gabriels fyra första soloplattor är ju bra medans
de följande är något annat.
2019-11-20
12:13:27
Varför är Ordfront så tandlös
På 70-talet blev jag medlem i Ordfront. Jag inte
bara köpte alla böcker som gavs ut, jag var också
bokombud och sålde både till vänner och på dörr.
Jag gladdes åt tidningen som blev ett vattenhål när
det mesta andra bara försvann i det stora liberala
projektet.
Så kom 2004 och en intervju med Diane Johnstone
om Balkankriget. DJ ville inte enbart skylle på serb-
erna och inte ensidigt stå bakom EU och USA.
Artikeln skriven av Björn Eklund blev totalt nedsab-
lad och det pratades om att Ordfront var en brun-
röd sörja och historierevisionister.
Det märkliga var ju ändå att kritiken slog an.
Det blev extrastämma och det utrensades i leden.
Två år senare kom en artikel om Israels påverkan
på svenska medier och åter pratades om brundröd
sörja och denna gång antisemtism.
Ännu en gång böjde Ordfront nacke och efter det
hämtade sig aldrig tidningen.
2010 flyttade jag och glömde göra adressändring.
Först i år kom jag att tänka på att jag inte fått tidningen
på många år. Jag har ju varit medlem hela tiden.
Så nu fick jag efter nio år ett nummer av Ordfront
Magasin och tyvärr verkar den inte fått några nya
tänder.
2019-11-06
10:12:08
Skall man sörja i sörjan
Vi upplever nu en massiv politsik kantring där det
ganska snabbt går att omvandla ett jämlikt och täm-
ligen demokratiskt samhälle till sin motsats.
Sedan 80-talet har kapitalets ideologiska offensiv
att motarbeta det jämlika samhället till ett ojämlikt
burit frukt och fått landet att återta en samhällsstruk-
tur som återgått till 1800-talets brutala klassskiktade.
Nästa steg blir då att få landets underklass att fundera
över annat än ekonomiska orättvisor och då uppstår
frågorna om migration och kriminalitet som de avgjort
viktigaste. Rädda människor söker snabba lösningar
och enkla svar. Mer polis, hårdare straff och även att
sätta in militär mot bostadsområden och självklart att
man skall klämma åt de som inte är svenskar.
Hur skall man inte göra kopplingen till Italien och Tysk-
land på 30-talet?
Tror någon på fullt allvar att etnisk rensning, fyllda fång-
elser och miltär på gatorna är svaren på frågorna?
Den stora frågan idag borde ju vara att lära av historien.
Vad gjorde vänstern fel i kampen mot nazismen i Tysk-
land eller mot fascismen i Italien?
Hur skall man organsiera klasskampen idag?
Hur bilda fronter mot kapitalet?
Vilka lärdomar skall tas om hur vänstern misslyckats i
de lägen man styrt stater?
Är läget idag så kritiskt att man måste göra stora ideolo-
giska avkall på rättfärdigheten för att samlas kring ett
antal viktiga frågor och sedan samla så många som möjligt
kring dessa?