leifsjoqvist

2019-11-20
13:42:11

Fyra eller fem plattor och sedan är det över
Jag lyssnar nästan bara på band från sent 60-tal och
fram till 1975. Det var en tid då man i synnerhet inom
film och rockmusik hade fria händer och där inte kon-
sten erövrats av människor som beställde vad mark-
naden vill ha.
Creedence var mitt första hjälteband och under några
år gav de ut skivor som jag levde med:
CCR
Bayou Country
Green River
Willi and the poor boys
Cosmos Factory 
Ok, Pendulum var ju helt ok och förstör direkt principen.
John Fogerty fortsatte på egen hand och gjorde ju
bra plattor medans de andra i bandet mest var stataister.
Visa källbilden
 
Emerson, Lake and Palmer E,L&P blev nästa husgudar.
Första plattan som hade samma namn som bandet var
en chock Barbarian och Knife Edge var ju explosioner 
och liknade inget jag hade hört innan och som dess raka
motsats hörde jag sedan Lucky man som än idag är
bland det vackraste jag hört.
E,L&P
Pictures at an exhibition
Tarkus
Trilogy
sedan kom mest bara skit som Brain Salad Surgery och massa
trams.
2007 gav Keith Emerson ut en soloskiva som är riktigt
bra . För övrigt kom inte mycket ut från bandet eller medlemmarna.
Pictures är ju fantastisk. Man får för sig att göra en livespelning
utifrån Mussorgys klassiska verk och gör en skiva av det.
Resultatet blev ju enastående. Lätt bland de tio bästa skiv-
orna jag har.
Visa källbilden
 
Gudarnas gudar kom sedan som Genesis. Jag har aldrig övergett dem.
Sedan dryga femtio år tillbaka lyssnar jag fortfarande regelbundet på
de fem första albumen:
Trespass
Nursery Crime
Foxtrot
Selling England by the pound
Lamb lies down at Broadway
(Jag räknar då inte det första albumet som är allt 
 annat än det blev Genesis).
Först lämnade Anthony Phillips och honom har jag följt i 
stort och smått och en massa album. Han ersattes stilfullt
av Steve Hackett vilken sedan lämnade och där har jag
alla album. Men Genesis dog till hälften när Gabriel lämn-
ade efter de stora albumen och helt när Hacket drog efter
A trick of the tail och Wind and wuthering.
Peter Gabriels fyra första soloplattor är ju bra medans
de följande är något annat.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: