leifsjoqvist

23.52

Är i Gårdsjö i Värmland.  Jag har här varje sommar så länge jag levt. Huset ,uthuset och jordkällare är som historiska hållpunkter. Utedasset min filosofiska vrå. Jag kan blicka ut över ängen, se kossor beta, jag kan röka när jag skiter. När andan faller på tar jag båten över sjön och simmar. Längs vägen till båten kan jag fundera över när jag skall gallra i den satta granskogen, i fem år har jag funderat, eller om jag skall avverka resten av skogen. Det är ingen stor skog. Jag vet heller inte vad som är värt att avverka. I detta kopplar hjärnan bort staden och det stora lugnet infinner sig. Jag klipper gräs och gör iordning en ytterdörr. Det går på ett par timmar. Mellan varven läser jag Lehane och Connelly för att hålla igång engelskan. Senaste numret av Respons har jag lusläst och det är en underbar genväg i de mest skiftande akademiska områden. Det finns ingen TV och ingen dator. Det är radion och mobilen som gäller. Det är närmast befriande. Jag tänker på hur mycket tid jag lägger på att slötitta på TV och slösurfa på datorn. Mycket tid blir det. När jag var yngre kunde jag känna stress över den stora ensamheten här, nu bra uppskattning. Döden finns här nära. Min farfar dog i köket 1966. Min far som levde för detta ställe finns nu på hem där de klara tankar han handlar om Gårdsjö. Jag tänker att jag har 10 max 20 aktiva år kvar att leva. Döden kommer närmare. Det stör mig inte. Jag blir maskföda och allt bara fortsätter. Inget före och inget efter för mig, bara ett litet kommatecken i den stora berättelsen. Så det gäller att ta tillvara de små ögonblicken som finns, njuta av detaljerna som ändå är oöverblickbara.

När vi röstade för inträde i EU i Sverige var jag mot och

röstade också så. Jag har varit slö med vanliga val då

jag i mycket sett det son val mellan pest och kolera, men

jag ansåg det viktigt att rösta mot EU.

När nu England 22 år senare röstar för utträde är jag inte

av samma uppfattning. Då när det begav sig fanns en

opnion som var nationell och för den svenska välfärden.

I periferin fanns dynga som SD , allsköns rasister och 

fascister.

Idag har den senare gruppen erövrat opnionen.

Det hade aldrig blivit ett nej i England om inte huvudfåran

hade handlat om främlingshat och ren rasism.. Få om ens

någon brydde sig om eknomiska eller demokratiska frågor.

Så skulle det också bli i Sverige.

SD som har vind i seglen skulle trumma på om terrorislam

och överfallsvåldtäkter av mörkhyade. M och L skulle haqka

på direkt och S skulle säkert hitta en egen linje som skulle

innebära rasism light.

Saker förändras och så också det politiska läget.

Vem trodde på 20-talet att Tyskland skulle ut i krig och skapa

förintelseläger. Det fanns signaler åt det hållet men få om ens

någon såg vad som skulle ske. Sovjet ansåg ju att kampen i

första hand skulle föras mot socialfascismen(socialdemokratin)

vilket i Tyskland fick motståndet att implodera och öppna upp

helt för Hitler och hans nazister.

Så idag ser jag inte utträde ur EU som en självklarhet.

Med  fascimen på framfart skall man hålla på bromsen.

 

Är uppe i Gårdsjö i Värmland. Jag kollar på skog och

undrar vad jag skall göra med det. Jag pratar med grann-

en och han säger att det bästa är att leja ut det. Få kan

idag bedöma vad för slags skog som är värd att röja och

till vad. Farsan satte gran för 15 år sedan och den har växt

sig för tätt. Här finns det folk som specialiserat sig på att

just gallra planterad granskog. Nu handlar det om så små

mängder här så det är inget som är överhängande. Men som

stadsbo springer man ju inte dagligen till Skogverket eller

Jordbruksstyrlesen.

 

Grannen har kor och tjurar. Han räds inte vargen. Än. Det visar sig att flera

av varandra oberoende älgar bär på någon slags sjukdom och måste avlivas.

Vargen går ju mot vilt i första hand och mot stor nötboskap i sista. 

Så vargen är inget problem. Däremot finns det dieseltjuvar som tömmer tankar

och det är ett otyg och väcker lite ilska.

 

Jag såg på Efter bröllopet av Sussane Bier i veckan.

Det är en sevärd film. Det finns här en civilisationskritik

som är snyggt paketerad.

En av huvudpersonerna Jakob( Mads Micchelsen) som snurr-

at i sitt tidigare liv men som stannat upp vid en skola i en

fattig by i Indien och där skaffat sig nära relationer med by-

borna och särskilt då till den lille pojken Pademo.

I slutet av filmen kommer han tillbaka till byn för att erbjuda

pademo att lämna sin fattiga by för att följa Jakob till det rika

Danmark. Men Pademo säger nej. Han tycker att han det bra

i den lilla byn  och alla han känner bor ju där. Pademo säger

också att det inte låter som om Jakob hade så många vänner 

i Danmark.

Olof Palme sa uttryckligen att han var en demoktaisk socialist.

Tanken om den demokratiska sovcialismen dog samma natt som

Palme dog.  Det fanns lite fantomkänslor tillbaka med Juholt men

det såg de styrande i partiet snabbt till att ta död på med den bru-

tala mediala avrättningen av Juholt som i sin naivitet trodde på ett

parti och att detta var ett medlemmarnas parti.

Idag är eliten i partiet så inympat i kapitalet att det är svårt att veta

vad som är parti och vad som är kapiatlet.

Eliten som slutar i partiet har ju tagit pension i kapitalet och skaffat 

sig egna rikedomar i ett lätt överlag på ca 250 miljoner.

Det finns inom partiet människor som vill annat. Det finns en stor grupp

som vill demokratisk socialism. De har bara ingenstans att ta vägen. De

kan ju inte gå till vänsterpartiet vilka har gått från socialism och ägnar sig

åt identitetspolitik och eliten i vänbsterpartiet är mer engelägna att skydda

sina egna positioner än åt att driva politik. De våänsterpartister som idag 

sitter i lednade positioner följer NPM(new public managemnet) slaviskt och

följer budget före vision.

Flera borgerliga debattörer menar att vi måste angripa

terrorismen ideologiskt. Vad de menar är att för att kom-

ma åt IS och radikal islamism måste vi närma oss USA

(hur kan man komma närmare är en annan fråga) och

ansluta oss till NATO.

Men det behövs en ideologisk kritik. När man kollar nät-

hatet är det utslag av en planerad politisk rörelse. Näthat-

et pekar ut invandrare och flyktingar som en trojansk häst

som är inrullad av makten. Denna makt är marxistisk och

allmän vänster stödd av feminism och HBTQ-rörelsen.

Man kan tycka en märklig analys men en analys som drivs

av fascister och nazister och som också är grunden för SD:s

vara.

Så om något borde vara först på dagordningen vore det att

sätta ner för fötterna och inte släppa in den ideologin i hus-

värmen.

Det är ändå märkligt att IS och näthatet delar så många upp-

fattningar:

-De hatar vänster

-De hatar självständiga kvinnor

-De hatar alla som inte är heterosexuella

-De hatar demokrati

-De hatar yttrandefrihet. En paradox här, de älskar yttrandefrihet

 så länge de själva inte har makt, men samma dag som de har

 makten stängs allt ner för det fria ordet.

Teodorescu går loss igen på ledarsidan i GP.

Likt många borgerliga debattörer menar hon att

måste angripa ideologin bakom terrorn. Det har

blivit som ett mantra för borgerligheten.

Men vad står det för?

När läste man någonstans ett försvar för terrorn

och IS?

Vem skall vi angripa?

Några vilsna islamister utan någon större makt?

Men om det nu inte finns något att bekämpa kan man

istället visa vem man sympatiserar med. Det är här

den ideologiska manteln faller. USA är våra vänner

och vi måste stödja dem i allt och inte bara det vi

måste också gå med i NATO för att verkligen visa

att vi inte är islamister.

Inget nytt under solen alltså.

Vad värre är att vi har lite historia att titta på. När

Europa skulle gå till storms mot terrorismen på 70-

och en bit in på 80-talet menade man att man måste

angripa ideologin. Då handlade det ju om terror med

vänsteransikte. Borgerligheten menade då att vänst-

erns grund var orsaken till terrorismen och därför mås-

te man angripa all vänster för att nå målet.

Översatt till idag blir muslimer skyldiga till motsatsen

är bevisad.

Det är vad det ideologiska kriget handlar om.

GP har förvandlats till en idefabrik för den lilla procenten som

styr jorden. Tidningen ledarredaktion passerar gräns efter gräns

och det tycks inte finns någon yttre gräns.

Håkan Boström menar att vi lider av historielöshet och i en ledare

skriver han obegripligt om vad historia är.

 Murens fall tolkades av många beslutsfattare och akademiker som historiens slut. USA och västvärlden hade vunnit det kalla kriget. Nu återstod bara att sprida förnuft, marknadsekonomi och demokrati till resten av världen, en process som nästan skulle gå med automatik. Det gällde på sin höjd för politikerna att hjälpa utvecklingen på traven mot den ljusa framtiden. 

I Boströms värld finns ingen klasskamp. Det finns ingen motsättning

mellan fattig och rik. I Boströms värld är de rika kloka och goda och

vilka försöker berika de fattiga och dumma, men till synes utan fram-

gång.

 Detta gäller internationellt såväl som nationellt.

 

I ett penndrag försvinner århundraden av kolonialism och de krig som

dödade hundratals miljoner och under några hundra år förslavade de

kroppar som överlevde. Detta underbara system som ledde fram till två

världskrig och ytterliga några hundra miljoner döda.

Detta blundar Boström för.

Istället avslutar han:

Å ena sidan ropar Boström efter kunskap och å andra sidan

menar han att alla krig och tyranni som följt i de stora imperie-

byggande makternas kölvatten inte går att förklara utan tillhör

ett obegripligt universum.

 

Under de senaste åren har jag försökt att föra ut

information om hur det ser ut i stadsdelar som är

socialt utsatta. Kommunen gav själva ut en rapport

2014 som är mycket informativ och täckande av

de problem som finns.

Sålunda handlar det inte om att politiker och tjänste-

män lider brist på information, det handlar om brist

på vilja.

Makten vet att om man bor i Bergsjön jämfört med

Torslanda så har man 9 år mindre att leva i medel

i Bergsjön.

Makten vet att våra förorter håller på att bli( är i många

fall) bostäder utan några som helst kommunala eller

andra organiserade faciliteter.

Man vet alltså varför social oro finns och i vissa fall

ökar.

Man vet men gör inget åt det.

 

 

J P Chandor har gjort två intressanta filmer om

hur kapitalismen fungerar. Den första Margin call

handlade om hur man ett företag spekulerar i

ett företag och hur man offrar detsamma för den

stora profitens skull. Under filmens gång blir de

anställda medvetna om vad som är på gång och

att de är billiga bönder och offerpjäser i det stora

spelet.

För två år sedan kom A most violent year och som

handlar om en man och hans familj i bränslebranschen.

Mannen som driver företaget har en vision att följa

de regler som finns. Han inser dock att det är inte ba-

ra sina kollegor/konkurrenter han måste kämpa emot.

Genom sin öppenhet blir han också utsatt för åklagar-

ämbetet som ser sin chans att angripa den korrupta

näringen. Två strukturer slår mot en ärlig man.

Det är en lågmäld film där våldet är taffligt och inte

stiliserat. Huvudpersonens resa i laglöst land är fasci-

nerande och man förstår hur svårt det är att slåss mot

etablerade strukturer hur gott uppsåt man än har.

 

Hur skall man, kan man, prata med vår tids rasister?

När jag lyssnar på Tendens där reportern följer med

Soldiers of Odon en vinterkväll i Stockholm.

En kvinna finns med. Hon säger att hon går med för

att hindra alla våldtäkter och mord som breder ut sig

som en farsot. På frågan om vad det beror på skuggar

hon. Det är SDs nya strategi. Man skall inte öppet säga

att allt är blattarnas fel utan säga att man inget har emot

de mörka egentligen, men samhället förfaller och det är

ju alltigenom blattarnas som begår brott och skyddas av

etablissemanget.

Dessa skrönor är svåra att bemöta.

Det som i vardaglig samvaro kallas fakta är ju lögner en-

ligt våra moderna rasister. De säger sig vara traditionali-

ster men är postmodernister. De menar att berättelsen är

allt och att de som har berättelser som bekräftar den egna

världsbilden är sanningen. Det som talat emot är lögner

konstruerade av etablissemanget. Vad som är etablissemang

är oklart. Alla politiker och vad som kallas gammelmedia är

de tydliga, men i princip alla som är emot rasism, är lite lib-

erala eller vänster kallas också etablissemang.

Rasisterna har en världsbild som får de flesta konspirations-

teoretiker att blekna.

Hur skall man möta detta?

Med upplysning? Hur då?

 

 

 

Jag tjänar ungefär vad en LO-arbetare i medel tjänar.

Jag har så jag klarar mig. Jag lever ett enkelt liv utan

bil och en tvåa, jag har inga skulder och mina stora ut-

gifter varje månad är cigaretter och god mat.

Jag skulle lätt klara av en ökning av skatten och skul-

le med glädje delta i att förbättra skola, vård, omsorg

och skap bättre förutsättningar för nyanlända.

Jag märker att de som mest pratar om höga skatter är

sådana som tjänat betydligt mer än vad jag gör.

Det är människor som knappast skulle märka av att skatt-

en höjdes med en tusenlapp per månda.

Så varför allt detta gnäll?

Centerpartiets nyliberaler gör ofta en stor sak att de sänkt

skatten för undersköterskor så de fått några 100-lappar

mer i plånboken varje månad. Vad de inte nämner är att

de som tjänat betydligt mer har fått tusentals kronor i

sina plånböcker.

Dessa sänkningar av skatten syftar till att människor skall

ta privata försäkringar och söka privata skolor för att så

underbygga den statliga makten. det är inte svårt att

lista ut vem som vinner mest på politiken.

Undersköterskan med några hundralappar mer har inte

råd med privata sjukförsäkringar och har inte heller det

nätverk som behövs för att få nytta av alla goda ting i

den privata sektorn.

Sänkta skatter är i första hand till för att öka skillnaderna

mellan fattig och rik och att sedan strukturalisera dessa

skillnader så de blir svåra att ändra.

The Knick är en utmärkt serie om ett sjukhus

i New York runt 1900-talet. det är den unga råa

kapitalismen som ställs mot filantropin och de

engagerade läkare som söker bota människors

alla sjukdomar.

Vid flera tillfällen får vi se hur de stora idealen får

stå åt sidan när profiten inte räcker till.

Här träder eugenikerna fram och steriliserar idiot-

erna( där och här var idiot ett kliniskt begrepp) för

att dessa inte skall föra sin vidriga arvsmassa vid-

are.

Owen Wilson som spelar Dr Thackery är en miss-

brukare som söker nya lösningar på det har ställs

inför. Under första delen av serien går hans kokain-

missbruk överstyr och han läggs in på klinik. Där han

man ett nytt botemedel mot kokainet nämligen heroin.

Innan man förstod att heroin var farligt såldes det på

apotek mot bl a hosta.

Mycket händer i serien och i det sista(?) avsnittet får

Dr Thackery för sig att han skall operera sig själv. Hans

tarmar har gått i nekros och måste tas bort. Han opere-

rar sig själv med hjälp av en spegel. Innan operationen

tar han en rejäl dos kokain. Påtänd går det inte så bra.

han skär av sin bukaorta. Tarmarna ligger utanför. När han

förstår att slutet är nära säger han rakt in i kameran:

This is all we are.

Mohammed Farah i Rinkeby pratar ut i SvT och

menar att orsaken till dödskjutningarna som ökar

i Stockholms förorter beror på att myndigheter och

kontor försvinner från exempelvis Rinkeby. Det blir

inget kvar utan några kafeer och öppna torg.

När man undersökte bakgrunden till upploppen i

Clichy du Bois utanför Paris för några år sedan

var några av de viktigaste punkterna att sociala

institutioner och myndigheter flyttade därifrån.

Där hade det gått så långa att även affärer och

annat hade flyttat. Kvar vara bara hus och de

som bodde där. Arbetslösheten var närmast

strukturell och den som fick jobb hade som första

åtgärd att flytta därifrån.

En stad eller stadsdel utan hopp skapar destruktiv

miljö som skapar destruktiva människor.

 

Tränaren för Sandarnas juniorlag utsattes igår för verbala

hot från tränaren i Bergum IF. Hon kallades hora och trän-

aren hotade dessutom några av hennes spelare.

Grabben i Bergum måste tugga sitt skägg idag för om någ-

on har goda förbindelser med media är det den kvinna han

attackerat.

Snart låg allt ute på GP , GT och SvT.

Idag har detta tagits upp på Flashback.

Jag vill inte ens citera det snällaste som skrivs där.

Det är en avdelning sociopater som samlats för att där

spy ut det värsta de kan komma på om en annan män-

niska.

Det är sju sidor där alla är överens att tränaren i Sand-

arna är värre än ett kloakhål.

Ingen finns där till hennes försvar.

Flashback är förgården till helvetet där de som passerat

det mänskliga sedan lång tid krälar runt.

 

Årets kabare för avgångsklasserna på Brunnsboskolan avklarad.

I år var det Adel som kom på besök.

Den svenska skolan skänker glädje till få.

Gång efter gång visar det sig att friskolan

är en katastrof för våra barn. Sedan införan-

det av friskolor har segregationen bland barn

eskalerat och närmar sig nu en etablerad

apartheidskola.

Nu börjar även de som var för friskolan att

tveka. När man inte ens bland socialt etab-

lerad barn presterar bra skolresultat vad

skall man då med denna friskola till.

I de kommunala skolorna har man budget

som inte räcker till och där skickar man in

ensamkommande barn som behöver långt

mer resurser än svenska barn. Man kan

fråga sig vad det är för integration  när man

lotsar in ensamkommande i redan segreger-

ade områden?

Den enda vägen att gå är att förstatliga skol-

an, ta bort friskolorna( tillåta kooperativ) och

göra läraryrket till det som det var.

Vi kommer inte att komma åt segregationen

med att  förstatliga för den är redan inbyggd

i hur vi bor men vi kan bromsa förfallet i skol-

an som stort.

Skolan borde också tas bort från budgethys-

terin och låta skolans behov styra för budget.

 

1968 störtade ett amerikanskt bombplan på Grönland.

Grönland är en del av Danmark och det blev till en fråga

mellan den danska regeringen och amerikansk militär.

USA hävdade att det inte fanns något märkligt med planet

men det började sippra ut information om att planet bar

med sig vätebomber och frågor väcktes om vad som hänt

med dessa.

När sedan en lång rad arbetare som varit med i saneringen

vid nedslagsplatsen blev sjuka i cancer och andra sjukdom-

ar började ett allmänt intresse vakna.

Den danska regeringen mörkade och en journalist börjar ta

upp kampen för sanningen.

Både i tid och innehåll påminner den danska affär om den

svenska IB-affären.

Regeringar som ljuger och spelar under täcket med utländska

makter.

Journalister som hotas att ställas inför rätta som spioner iställ-

et för att sakfrågan granskas och faller inom yttrandefriheten.

Det är en stark dansk film som är väl värd att se.

Jag började att läsa Jussi Adler-Olsen för några år

sedan och kände glädje över att hitta ytterligare en

författare som var värd att läsas i krimgenren.

De fyra första böckerna i serien om Avdelning Q var

klart läsvärda och innehöll ett perspektiv på samhället

som låg rätt enligt mitt sätt att se.

Men så kom förra boken Marcoeffekten och då hade

något hänt. Olsen torgför här den romska konspiration-

en. Romer som stympar sina ungar för att de skall bli

bra tiggare och att dessa romer svämmar över i hela

Europa och i denna boken specifikt Danmark.

Marcoeffekten var osmaklig.

Så läste jag nu Den gränslöse och känner att nu är jag

färdig med Olsen. Jargongen mellan de tre huvudperso-

nerna  Mörk, Rose och Assad blir efter fem böcker så

tjatig och repetetivt att det är knappt läsbart. Olsen vill

beskriva en värld av humbug och new age men det räck-

er inte för en roman.

Tack och adjö Adler-Olsen.

Under de senaste decennierna har vi fått den vänster

som vi förtjänar.

Den officiella vänster är medelklass och tar förtroende-

uppdrag som alla andra och deras första prioritet är den

egna karriären.

Om man lyssnar till lokala politiker i Göteborg

är det hart när omöjligt att utifrån vad de säger var

de befinner sig på den politiska kartan.

De som förtillfället styr har en ledstärna och det är att

följa budgeten.

New Public Managemet är det som styr i första hand

och först långt senare kommer partiprogran och even-

tuellt några visioner. Budget skall hållas oavsett om det

skulle kosta människoliv. Alla i Göteborg vet att medel-

livslängden är nio år längre i bättre områden än in socialt

utsatta områden, typ jämför Torslanda mot Bergsjön.

Från höger till vänster vägrar man att räkna in tankar

som kan vara ekonomisk gångbara om man ser det

över fem eller tio år.

Mänskliga värden som att folk skulle må bättre, vara

mindre sjukskrivna och därmed ge samhället mer till-

baka är utomjordiska tankar som inte kan förklaras på

budgetiska.

Lika svårt är att det att jobba förebyggande mot krimi-

nalitet ( vilket skulle ge stora vinster) utan istället tar

man till de enkla lösningarna: repression och då mer

poliser.

Det är bara när det kommer till infrastruktur som våra

politiker kan tänka längre fram än ett år. Då kan de å

andra sidan fläska på med miljarder som vore det skit-

hus papper.

Under senare år har högern försökt att skriva om den svenska

historien. Moderaternas försök att skriva om sin historia till att

de var för rösträtt, kvinnans jämställdhet och mot apartheid luk-

tar illa.

Men det värsta jag läst är författaren Lars Wilderäng som på sin

blogg skriver att när militär sköt ihjäl fem demonstranter i ådalen

-31 var det i själva verket en modig handling där man stoppade

terrorism som syftade till att göra Sverige till en sovjetisk satellit-

stat.

Wilderängs häftiga omskrivning av en historisk fakticitet kan jäm-

föras med andra högersnubbar som påstår att koncentrationsläg-

ren bara var en enda stor bluff.

120 före vår tideräkning fanns ett folk på nuvarande

Jylland som kallades cimbrerna. När klimatet ändra-

des och folket blev utan mat packade 30000 av des-

sa cimbrer och drog söderut.

Något år efter vandringen slår de läger vid Elbe och

och slår sig ihop med teutonerna.

De söker mark hos Scordisi-folket 114 men förgäves.

Då drar de västerut och slåss mot romarna flera gång-

er innan de 101 f v t tillintetgörs.

När Anders våldtar och mördar 10-åriga flickor pratar

vi inte om det som ett svenskt problem.

När Hassan våldtar  och mördar pratar vi om att det är

ursprunget i Afrika som gör att Hassan våldtar och mör-

dar.

När någon galen mulla varhelst i världen pratar dumheter

om bögar, judar eller kvinnor då blir det ett problem grund-

at i islam och alla muslimer.

När en galen rabbi uttalar sig om att flickor inte skall cykla

för att det är provokativt( för vem kan man fråga sig?)så är

det få eller ingen som skuldbelägger judendomen eller jud-

ar.

Folkrätten är ett regelverk av resolutioner som stater

fattat gemensamt för att skilja rätt från fel vid konflikt-

er och krig.

Folkrätten är i mycket en papperstiger då de som bryter

mot den sällan eller aldrig kan ställas till svars.

När Ryssland går in på Krim är det ett brott mot folkrätt-

en. I historisk tillbakablick kan man jämföra med hur Tysk-

land 1938 gick in i Tjeckoslovakien för att skydda Böhmen-

tyskarna som ansågs vara förföljda och förtryckta. Ryssland

använder samma ord när de försvarar sin ockupation med

att de vill försvara ryssarna på Krim.

Alltså ett brott mot folkrätten.

I Syrien begår USA och dess allierade brott mot folkrätten

när de aktivt själva deltar och i det militära stödet mot de

som vill avsätta Assad. Det är ett uppenbart brott mot reg-

eln om att nationella kamper är upp till inbördes parter.

Enligt folkrätten har då Assad rätt att begära hjälp utifrån

och här har då Ryssland folkrätten på sin sida när de ger

understöd till Syrien och Assad.

Folkrätten är inte komplett. Det finns ockupationer som man

kan fråga sig om inte de gjorde mer nytta än skada och mot-

satsen.

När Vietnam gick in och störtade Pol Pot kan man i ett historiskt

perspektiv säga att det ändade en regim som bedrev folkmord.

Även om gerillakriget fortsatte i decennier efter bromsades än-

då folkmordet upp.

Man kan fråga sig hur reaktionen hade varit om FN och/eller bel-

giska trupper gått in i Rwanda 1998. Då hade folkmordet där kunn-

at avstyras, men det hade man ju i så fall inte kunnat veta efter.

Enligt folkrätten begick Vietnam fel.

Enligt folkrätten hade FN/Belgien begått fel om de avstyrt folkmordet.

 

När jag växte upp var islam något marginaliserat.

jag kan inte minnas att någon sa att han var mus-

lim långt in på 70-talet. Det var med revolutionen

i Iran som islam kom upp på den politiska arenan

i Sverige. Då var det egentligen samma diskussion

som idag. Hur förhåller man sig till det reaktionära

när det är i kamp mot imperialism?

Om man fram till Iran pratade om muslimer sa man

mohammedaner.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.

Men jag finner det märkligt att SD kunnat vinna såd-

an makt genom propaganda mot islam i allmänhet

och muslimer i synnerhet.

Det är konstigt att de som sympatiserar med SD inte

kan se skillnad på religionen och de som är med i

kontexten.

Det är ju inte konstigare med en sekulär muslim än

vad det är att vara sekulär kristen i Sverige, vilket

det flesta är.

Islamister är ju färre än vad extrem kristendom som

Livets ord eller Pingstkyrkan är.

Att muslimer firar muslimska högtider är inte konstig-

are än att svenskar firar kristna högtider utan att de

senare på något sätt är kristna. De flest svenskar fir-

ar de kristna högtiderna även om de lämnar Sverige

för att leva i ett eget land. Det är en del av vårt kult-

urella vara.

Ignoransen är total när det gäller att skjuta in sitt liv

på att hata invandraren/muslimen. Denna rädsla för

den andre har ju alltid funnits men finner nu arena

med SD. Så även om SD nu söker hitta former för

att inte framstå som ett rent rasistisk parti har de

redan släppt ut odjuret och det lever oavsett om SD

blir mer rumsrent.