2018-04-27
14:37:12
Hitlers circle of evil
På Netflix går en serie om Hitler och hans närmaste män.
Det är intressant att följa nazisternas kamp från källarparti
till statsbärande och inte minst jämföra med SD.
Hitler och hans män var till en början som vilka högerterr-
osrister som helst. De propagerade på pubar i fr a södra
Tyskland och revanchismen var deras patos.
1924 försökte de genomföra en illa planerad statskupp som
slogs ner direkt. Hitler fick fängelse men ett milt straff. Det
fanns en överhet både politisk och ekonomisk som hade
lyssnat till honom. I fängelset kommer han och hans närmaste
krets farm till att man måste via valurnorna söka makten.
från -25 fram till genombrottet bara några år senare blir naz-
isterna ett parlamentariskt parti som vilket annat som helst.
Man spelade under täcket och förklarade sig vara sanna
demokrater. i de stora spelet om makten -33 och -34 blev
det uppenbart att det fanns en dold agenda och efter den
stora riksdagsbranden tog man helt av sig fårakläderna.
Intressant är att man under 30-talet i sina internationella kon-
takter yvigt talade om fred och samlevnad medans man
rustade för krig. I NF var det Tyskland som dominerade i
skrivelser och fredsarbete.
Jämför man då med SD kan man ju se att man en bit in på
200-talet var ett öppet rasistiskt parti med terror som en del av
sin praktik. Med Jimmi och hans innersta krets ändrade man
agenda vad det gällde arbetet inåt i partiet och utåt skulle man
vara korrekta och ett parti som alla andra. Men som alla vet i
deras program finns frågor som om de en gång kommer till makt-
en har samma potential till diktatur som en gång nazisterna.
2018-04-27
13:55:19
Kulturmarxist
Högern, från SD till nazister, pratar ofta om vänsterliberaler
och inte minst om kulturmarxister.
Vem är egentligen kulturmarxist?
Jag tror mig aldrig hört någon säga: jag är kulturmarxist.
Däremot är termen vänsterliberal mer befogad.
varför talar inte Vänsterpartister ur skägget och säger:
Jag är fan inte liberal . Jag är socialist!
Om man gjorde så skulle man kunna prata om klassfrågor
och driva klasspolitik.
Man skulle och borde organsiera folket som anser sig vara
utanför, de icke sedda och hörda.
Man skulle ta kampen i facken och hyresgästföreningarna.
2018-04-27
13:49:49
perspektiv
I det senaste avsnittet av markus&malcoms podd pratar
de om doktriner och om hur vänstern undviker att disku-
tera de viktiga frågorna.
De menar att folket har en syn och makten en annan och
att man måste lyssna till folket.
Här uppstår då lite frågor tillbaka:
1. var går gränsen mellan en lynchmobb och ett folk att
lyssna till?
Under hela min uppväxttid hörde jag fördomar som var legio.
Det pratades om degosar och finnjävlar och inte minst tatt-
are och zigenare. Bögar var definitivt ett skällsord och kvinnor
som stod på sig var slampor och horor( vilket yttrades av både
kvinnor och män). Så vad hade hänt om vi under 60-talet hade
haft sociala medier? I min lilla värld som var arbetarklass i Göte-
borg och torpare i Värmland fanns inte en som kallade sig komm-
unist. Hur rött var egentligen 60- och 70-talet?
2. varför undviker vänster självklara frågor?
Varför har vänstern så svårt att ta avstånd och bekämpa islamism?
Varför stödjer man inte helhjärtat de kvinnor som vill ta strid även
mot underklassens manschauvinister? Varför förstår man inte att
kriminella och religiösa extremister inte är stort bättre än fascister
och nazister?
3.Hur definerar man folkhemmet?
Om man ser folkhemmet som något gott måste man också köpa att
där inte fanns särskilt mycket mångkultur. Det handlade om att vi alla
skulle vara svenskar och omhulda svenska värderingar. Folkhemmet
hade inget till över för sexuella olikheter eller ens handikapp av olika
slag. Det finns en mörk och en ljus sida av folkhemmet och det handlar
om att dra riktiga slutsatser av detta.
2018-04-25
22:45:00
jag kommer ihåg
Peter Englunds lilla bok Jag kommer ihåg är mumma
för en som är född året efter honom.
Varje liten minnesskärva som Englund kan jag tydligt
relatera till.
Han minns ett avsnitt av Helgonet som var den stora
serien för oss som tittade på Tv under 60-talett. Det
var Helgonet och bröderna Cartwright.
Det avsnitt som Englund skriver är också det avsnitt
som kämpat sig kvar i mitt minne. Det är det om Loch
Ness och en man som mördas där. Det visar sig vara
hans fru. Men i slutet lämnas dörren öppen om att det
ändå kunde funnits en inblandning av det ökända odjur-
et.
2018-04-25
15:58:22
Förändringens tid
Jag blir äldre som alla andra. Vissa saker förändras med åldern.
Jag är ofta ensam och trivs med det. På något sätt har jag haft
en framförhållning här, min farfar blev med åren en enstöring
som valde bort gemenskap för att lulla själv på torpet fram till
att en hjänblödning fällde honom, farsan fick med varvskrisen
lulla på varven de sista åren innan han gick i pension och efter
det lullade han mest ensam på samma torp som farafar. Jag
kommer dock inte att lulla på samma torp då min syster sålde
det i höstas.
I det stora hela funderar jag sällan på mitt åldrande.
Jag märker att kroppen blir stelare och jag känslobortfall i höger-
foten men det stör inte så mycket. Diabetsen bryr jag mig inte
så mycket mer än att jag lyssnar till symptomen och begriper
när jag slarvat för mycket.
Men det som stör mig är att många saker inte längre intresserar
mig som det gjort hela mitt liv.
Jag funderar på om jag tycker den politiska och kulturella debatten
blivit mer innehållslös eller om förändringen ligger i mig själv.
Det är säkert båda.
Jag tycker att podden Marcus och Malcom är intressant med deras
perspektiv om vad är vänster och inte.
Men P1 och seriös PS har ju förfallit så till den milda grad att den blivit
helt menlös i sin strävan av att vara objektiv( och vad är det?).
I den allmänna debatten idag är alltså en extremkonservativ som Dick
Erixon självklar eller för den delen nyliberalerna/konservativa i Timbro
i varje debatt i vilken fråga den än gäller.
Jag skulle då kunna säga att allt blivt till det sämre, men är det sant?
-Det är lättare att vara frånskild idag än det var när jag växte upp( 60-
70-tal)
-Det är lättare att vara svart, rom eller annan etnisk minoritet idag än då.
-Det är klart lättare att vara homosexuell idag än igår
-Idag är det lättare att ha sex utan skam
-Det är lättare att hitta fritidsaktiviteter för barn inklusive idrottsliga ditos.
För att ta några exempel.
Klassmarkörerna som idag förstärks fanns också då om än inte officiellt.
Om vi då haft sociala medier som vi har idag tror jag nog det dagliga
gnället om att kriminella inte straffas och inte hårt nog hade funnits, jag
tror att gnället över sjukvården hade varit lika stor som idag( och borde
definitivt varit det om hur vi behandlade pyskiskt sjuka gamla).
Det rasistiska fanns då under ytan. Det officiella Sverige sa en sak men
jag minns pratet jag lyssnade till som barn och där fanns inte särsklit
mycket hänsyn till det som var olika.
Tyvärr ser jag en tendens hos mig själv att jag hellre slukar TV-serie än
vad jag läser. Kunskapstörsten har sinat. Intresset för TV-serier går ock-
så ut över intresset för film.
Boken och filmen som varit mitt centrala nav i livet är det inte längre.
Jag är inte helt säker på vad allt detta för mig, eller hur det blev så, men
vad jag vet är att jag mår oförskämt bra och det kan ju vara en anledning
till att intresset att förändra sjunker undan och viljan till status quo ökar.
2018-04-14
13:37:14
Vad är viktiga frågor
Med stigande ålder sållar jag rätt ordentligt i vad som
jag anser vara viktigt och inte. Det är mycket som nu
mer faller i soptunnan jämfört med tidgare år. främst
beror det på att jag också mer ålderdomen blir mer
osäker på vad som skall kalla rätt och inte.
Den glödande revolutionären från 40 år sedan har om-
vandlats till en mer reformistisk , inte pascifistisk även
om jag brottas även med den diskursen, utan mer att
jag ser hur revolkutionerna äter sina barn och om man
använder metoder som är allt annat än demokratiska i
sin kamp för makt så har dessa metoder en tendens att
förlaj med in i det nya maktövandet.
Varat bestämmer tänkandet ,skrev Marx.
Det är tydligt idag. Vår tids radikala lever gott och skriver
och agerar om frågor som aldrig har med den ekonomiska
makten att göra ( det som Marx ansåg vara det primära).
Trots detta finns ingen konsekvens ens i chimären.
Man strider för kvinnans rätt men om hon är muslim får
islam går före kvinnans rätt och feodala manliga strukturer
gå före moderna om kvinnana universella rätt till jämlikhet.
Hur?
Dagens vänster är inte socialistisk utan liberal. Den strider
för värderingar och inte om den reella makten.
Man blir inte radikal bara för att man är relativt fattig och bor
i en förort.
Det kan jämföras med våra städers fattigomården innan arbetar-
rörelsen började att organisera massorna där. Då slogs man för
sig själv och mot sina egna. Mycket av det tänk som idag präglar
förorten.
Det handlar alltså om att organsiera i förorten.
Under 20-talet stod striden i Tyskland och Italien om vem som bäst
kunde organisera massorna. Det visade sig att nazismen och fascis-
men varn de striderna.
Idag har vi islamister som tar striden och i den andra kanten växer
sig åter nazister starka.
2018-04-14
13:23:38
frihet
När jag lyssnar på reklambaserad radio eller TV tänker jag:
I Sovjet tvingades man att lyssna på innehållslös smörja,
medans vi idag i frihet väljer att lyssna/titta på innehållslös
smörja.
2018-04-03
13:38:36
Inget nytt under solen
SR gör en sak över att de som arbetar inom hemstjänsten
med demensvård inte har någon utbildning.
Som om detta skulle vara något nytt.
Jag jobbade inom vården från -76 till 2010 och en av de
saker som jag under åren kritiserade var just bristen på
utbildning. I långvården eller omsorgerna var det ju snar-
are ett kors i taket om någon anställdes som hade relevant
utbildning. Under åren ställde jag upp exemplet med att
jämföra en bilverkstad med vårdarbete.
Vem skulle lämna in sin bil till en verkstad där man sa att
de som jobbade där inte hade en aning om hur bilar fungerar
men att det nog skulle gå bra ändå?
Så är det ju inom vården!
Så många foliehattar som jag stött på genom åren som aldrig
skulle ha tillåtis att arbeta med gamla eller de med funktionshinder
skulle ta en dag att skriva ner.
Problemet är att de som styr vill ha det så.
Det är en struktur som är svår att komma ur.
Om man skall betala för de som har utbildning skapar man konflikt
på golvet. Varför skall en slappröv ha mer betalt än jag som kan
jobbet bara för att de har en utbildning?
Vidare såg jag under de senare åren att ledningen allt annat uppskattade
när det ställdes krav underifrån. Vi utarbetade en policy som var mycket
genomarbetad och noggrann på 70 sidor med massor av exempel på
situationer som kunde uppstå. Den möttes av tystnad och inget intresse.
Istället fick vi till oss att när vi krävde en arbetsbeskrivning och ville skapa
en diskussion om yrkesidentitet att vi skulle kallas "Dom som vi är till för"
och detta på fullt allvar.
Gåtan är ju hur vi kan anse att sköta gamla, barn och sjuka är de mest
lågprioriterade som finns i vårat samhälle och sedan titta på allt jönseri
som vi prioriterar.
