2018-04-27
13:49:49
perspektiv
I det senaste avsnittet av markus&malcoms podd pratar
de om doktriner och om hur vänstern undviker att disku-
tera de viktiga frågorna.
De menar att folket har en syn och makten en annan och
att man måste lyssna till folket.
Här uppstår då lite frågor tillbaka:
1. var går gränsen mellan en lynchmobb och ett folk att
lyssna till?
Under hela min uppväxttid hörde jag fördomar som var legio.
Det pratades om degosar och finnjävlar och inte minst tatt-
are och zigenare. Bögar var definitivt ett skällsord och kvinnor
som stod på sig var slampor och horor( vilket yttrades av både
kvinnor och män). Så vad hade hänt om vi under 60-talet hade
haft sociala medier? I min lilla värld som var arbetarklass i Göte-
borg och torpare i Värmland fanns inte en som kallade sig komm-
unist. Hur rött var egentligen 60- och 70-talet?
2. varför undviker vänster självklara frågor?
Varför har vänstern så svårt att ta avstånd och bekämpa islamism?
Varför stödjer man inte helhjärtat de kvinnor som vill ta strid även
mot underklassens manschauvinister? Varför förstår man inte att
kriminella och religiösa extremister inte är stort bättre än fascister
och nazister?
3.Hur definerar man folkhemmet?
Om man ser folkhemmet som något gott måste man också köpa att
där inte fanns särskilt mycket mångkultur. Det handlade om att vi alla
skulle vara svenskar och omhulda svenska värderingar. Folkhemmet
hade inget till över för sexuella olikheter eller ens handikapp av olika
slag. Det finns en mörk och en ljus sida av folkhemmet och det handlar
om att dra riktiga slutsatser av detta.
Kommentera inlägget här:
