2018-04-25
15:58:22
Förändringens tid
Jag blir äldre som alla andra. Vissa saker förändras med åldern.
Jag är ofta ensam och trivs med det. På något sätt har jag haft
en framförhållning här, min farfar blev med åren en enstöring
som valde bort gemenskap för att lulla själv på torpet fram till
att en hjänblödning fällde honom, farsan fick med varvskrisen
lulla på varven de sista åren innan han gick i pension och efter
det lullade han mest ensam på samma torp som farafar. Jag
kommer dock inte att lulla på samma torp då min syster sålde
det i höstas.
I det stora hela funderar jag sällan på mitt åldrande.
Jag märker att kroppen blir stelare och jag känslobortfall i höger-
foten men det stör inte så mycket. Diabetsen bryr jag mig inte
så mycket mer än att jag lyssnar till symptomen och begriper
när jag slarvat för mycket.
Men det som stör mig är att många saker inte längre intresserar
mig som det gjort hela mitt liv.
Jag funderar på om jag tycker den politiska och kulturella debatten
blivit mer innehållslös eller om förändringen ligger i mig själv.
Det är säkert båda.
Jag tycker att podden Marcus och Malcom är intressant med deras
perspektiv om vad är vänster och inte.
Men P1 och seriös PS har ju förfallit så till den milda grad att den blivit
helt menlös i sin strävan av att vara objektiv( och vad är det?).
I den allmänna debatten idag är alltså en extremkonservativ som Dick
Erixon självklar eller för den delen nyliberalerna/konservativa i Timbro
i varje debatt i vilken fråga den än gäller.
Jag skulle då kunna säga att allt blivt till det sämre, men är det sant?
-Det är lättare att vara frånskild idag än det var när jag växte upp( 60-
70-tal)
-Det är lättare att vara svart, rom eller annan etnisk minoritet idag än då.
-Det är klart lättare att vara homosexuell idag än igår
-Idag är det lättare att ha sex utan skam
-Det är lättare att hitta fritidsaktiviteter för barn inklusive idrottsliga ditos.
För att ta några exempel.
Klassmarkörerna som idag förstärks fanns också då om än inte officiellt.
Om vi då haft sociala medier som vi har idag tror jag nog det dagliga
gnället om att kriminella inte straffas och inte hårt nog hade funnits, jag
tror att gnället över sjukvården hade varit lika stor som idag( och borde
definitivt varit det om hur vi behandlade pyskiskt sjuka gamla).
Det rasistiska fanns då under ytan. Det officiella Sverige sa en sak men
jag minns pratet jag lyssnade till som barn och där fanns inte särsklit
mycket hänsyn till det som var olika.
Tyvärr ser jag en tendens hos mig själv att jag hellre slukar TV-serie än
vad jag läser. Kunskapstörsten har sinat. Intresset för TV-serier går ock-
så ut över intresset för film.
Boken och filmen som varit mitt centrala nav i livet är det inte längre.
Jag är inte helt säker på vad allt detta för mig, eller hur det blev så, men
vad jag vet är att jag mår oförskämt bra och det kan ju vara en anledning
till att intresset att förändra sjunker undan och viljan till status quo ökar.
Kommentera inlägget här:
