2017-11-30
17:33:17
Strukturer
När jag ser serien The Crown slås jag av samma tankar som
när jag såg Downton Abbey. Hur kul är det egentligen att vara
överklass?
Arbetsordningen på och runt hovet är ju som en öststatsbutik
under 70-talet. En massa arbeten är helt onödiga och dom
bara finns för att fylla budgetar eller kravbilder på full syssel-
sättning. Minns en bad i Budapest där det krävdes tre personer
för att öppna och stänga mitt omklädningsskåp och lika många
för att öppna det igen och då gällde det först att hitta förmannen
för dem.
Men överklass och hov har ju alltid ögonen på sig. De får inte klä
sig själva, inte laga mat, inte klara hygien, ja, hela vardagen är
övervakad.
Drottningen i filmen är fjättrad vid en lång rad konventioner som
hon förväntas att följa. Åsikter som hon förväntas ha bryts inte
hursomhelst. Så i huvudsak är drottningen en slav under konven-
tioner . Hon har allt hon kan önska materiellt men föga vad det
gäller egna önskningar eller eventuella önskemål att leva sitt eget liv.
När Marx skrev om frigörelse tänkte han även på denna fjättrade
överklass. När produktionsmedlen en gång styrs av folket för folket
och det mesta av producerandet sker utan att människor behöver att
delta kan var och en göra det bästa och mesta möjliga av sin liv oav-
sett om man en gång föddes rik eller fattig.
Nästa fråga blir ju hur kul det kommer att bli?
I serien The Crown gör John Lithgow en fantastiskt porträtt av Winston
Churchill. Skildringen av The great smog 1952 i London. Inversionen
blev katastrofal under året och under några veckor dog upp till 10000
människor utan att regeringen förstod allvaret. Churchill fnyste på näs-
an och sa att det bara var väder och ingenting att göra.
Nu 65 år senare har problemet flyttats till Kina och andra stora städer i
Tredje Världen.
2017-11-24
15:03:56
Bättre förr?
Vad är humor?
Vad är ironi?
Vad skrattar publiken åt?
Då som nu....dom tar våra jobb......
2017-11-24
13:35:16
lite våldtäkt får man väl för fan räkna med
När Moa Hjelmer går ut och säger att hon blev våldtagen
2011 i samband med en Finnkamp utsätter hon sig själv
för stora påfrestningar. Något hon länge velat dölja går
helt uppenbart inte längre att ha inom sig.
I bakvattnet av #Metoo börjar nu apmännen röra på sig.
När man läser kommentarer på Flashback är huvuddelen
av dem av arten att om du följer en man in på rummet får
du tåla lite hårda tag. Det finns alltså ganska många som
fortfarande hävdar att kvinnor får skylla sig själva om de
blir våldtagna.
Den dominerande åsikten i denna brunsvarta röra är att
kvinnor som idag ger sin röst i #Metoo i själva verket ingår
i den stora feministiska konspirationen. De brunsvarta men-
ar att då man pratar om "vanligt gött sex" som något onatur-
ligt blundar man för den stora gruppvåldtäkten som sker över-
allt genomförd av negrer och islamister.
Logiken är alltså följande, vi skall skydda våra svenska kvinnor
men först måste de sluta ljuga om oss svenska män. Alla vet ju
att det är mörkhudade som våldtar och värst är det för deras eg-
na kvinnor.
Alltså, den brunsvarta röran hatar svenska kvinnor som inte entydligt
gillar män i den brunsvarta röran, Det blir ju inte så många då.
Sedan gillar de mörkhyade kvinnor för att dessa våldtas av mörkhyade
män. Å andra sidan gillar de ju inga mörkhyade alls.
Frågan till slut blir om de gillar någon annan än den blonde mannen som
kan nationalsången baklänges.
För övrigt förstår jag fullt ut varför man skriver anonymt på Flashback.
2017-11-22
17:34:41
"Vad kallar man en sexuellt trakasserad robot? – R2 #metoo"
Paolo Roberto tillhör ju de populistiska män som
tycker att en kuk är kuk och inte bara ett kön.
Nu har han skrivit dumt och omedvetet om #metoo
men för en gammal Star Warstittare kan jag ju se
en viss humor.
Dock blir det orimligt att han Roberto skall bli utslängd
från FB för detta.
Man måste då ställs sig frågan om vilka kriterier som finns
för att bli utslängd från FB?
Om man kan bli utslängd för att man gör sig rolig på en
politisk rörelse ligger det ju nära till hands att man kan
slängas ut för ett annat skämt om en annan rörelse.
Vem skall då vara domare över vad som får och vad som
inte får sägas?
Skall företag lägga ribban?
Tillfälliga opinioner?
Staten?
Vi har haft en ganska omfattande ytrandefrihet i det här landet
under många år. Vänstern har fram till nutid funnits på den sida
som tagit strid för yttrandefriheten. Den vänstern har insett att
om man kan förbjuda åsikter på ena sidan är inte steget långt
till att förbjuda åt flera håll.
Så det är bara att tåla vad Paulo Roberto skriver för dumheter
och angripa honom med argument som syftar till att få honom
att tänka längre än dit ollonet slutar.
2017-11-22
01:44:43
i Trumpland och vad som verkligen styr
I filmen Hell or high water befinner vi oss i det USA som
alla tycks glömt av. Bankerna har gjort sitt och skinnat de
få som odlade till egentligen bara sig själva och som inte
kunde eller kan få någon inkomst annorstädes.
Två bröder rånar den bank som de anser vara skyldiga till
att deras mor skuldsatt sig så att banken nu står på tur att
konfiskera det hem som varit deras i generationer.
Det är välspelat och en comancheindian som är polis får
säga det som få säger men som alla borde tänka:
-Ni (de vita) kom in och tog jorden från oss. Ni tog bort det
land som inte bara var vårt levebröd utan också var vår lev-
da kultur. Nu får ni känna på samma sak , era vita är banker-
na och de gör mot er vad de vita gjorde mot oss.
När jag tänker efter ha sett filmen blir jag förvånad över hur
politisk denna film är. Den kan ses utan mina reflektioner.
En Trumpanhängare skulle se den och gilla den. Han skulle
möjligen tycka att det saknades någon muslim eller mörkhyad
att kunna lägga skulden på, men bankerna kan räcka.
Det är här vi här. Typ 1850 när Marx ilsknade till över filosofins elände.
Han menade att det inte längre räckte att förklara världen utan nu var
det dags att förändra den. Det var dags att visa hur makten såg ut, vem
som stod bakom den, organisera sig och sedan ta makten och detta för
att en förändring skulle vara möjlig.
Det är märkligt att vi nu 170 år senare är längre från klarhet
än vad man var vi tiden Marx skrev detta. Då kunde man fylla
människor med hopp och ge bilder om att en annan värld är
möjlig. Men idag?
Vad är det som gör att massor av "vanligt folk" inte kan ta sig
längre att skylla sina tillkortakommanden på andra hudfärger
och religioner?
Varför solidariserar de sig med ett etablissemang mot ett annat?
Är de korkade?
Ja, vissa är det. Det är en del av det stora systemets effekter. Man
behöver inte anstränga sig för att få kunskap ingen begär heller att
du skall göra det. Huxleys vision vann mot Orwells.
Men vad värre är att de flesta sakanar det hopp man kunde få då.
Det som finns kvar är en slags gemensam syn att allt är skit i vilket
fall. Så vi kämpar för att få lite mindre skit och då kan man rösta på
en Trump mot det andra etablissemanget.
2017-11-21
03:20:00
Folkets frigörelse måste vara dess eget verk
I Ryan Gattis bok Sex dagar som handlar om upploppen i LA
1992. I början av boken skriver Gattis om att upploppen kommer
men viss repetition och att man efter varje satsar på massor av
saker för att slippa dessa upprepningar. Det är pengar till massa
olika projekt, både statliga och frivilliga, och massor av människor,
som oftast inte bor i de utsatta områdena, arbetar för att det skall
bli bättre. Men det blir inte det.
Likheten med utvecklingen i de svenska förorterna är slående.
Många goda medelklassmänniskor med goda värderngar startar
upp massa projket för blattarna. Det är ett jobb som vilket annat.
När de goda människorna gjort sitt dagsverke åker de hem till sina
medelklasshem, umgås med sina medelklassmänniskor och läm-
nar den förort de så gärna vill göra bättre. Om de skulle läsa min
beskrivning skulle de bli oerhört sårade. De skulle säga: vi vill ju
bara göra gott. Men tyvärr det räcker inte. det räcker inte till verk-
lig förändring. Dagens projekt liknar i mycket de rika filanstropiska
damenas verksamhet i slutet på 1800-talet. de delade ut mat till
de fattiga och kände sig goda, men de blev bestörta när arbetarna
i början på 1900-talet organiserade sig för att på allvar förändra de
samhällen de levde i.
Så måste också dagens underklass göra. de kan inte lita till att andra
skall göra jobbet för dem och av den enkla anledningen att de inte kom-
mer att göra det.
Om man läser Speranza av Sven Delblanc blir det tydligt hur det fung-
erar. En rik ung man går ombord på ett skepp för att segla till USA.han
är anfäktad av de stora ideerna från den franska revolutionen. Han har
med sig en ung svart man som han ser som sin jämlike.
Vad den unge idealisten inte vet är att det är ett slavskepp han äntrat.
När kaptenen och hans besättnning sätter hans svarte vän i bojor klgar
han först, men när han ställs inför det faktum att han själv kommer att
hamna i bojor om han inte väljer sida så faller han till föga. Han försvara
sitt svek med krumbukter och fega utrop att han inget kan göra.
Tankarna om detta kom när jag inatt såg filmen The girl with all the gifts.
Här är det en andra generationens zoombies som kan tänka och som
är funktionella som hamnar i läget om de skall lita på de goda människorna
eller om de helt enkelt skall ta över hela skiten själva.
2017-11-18
17:35:00
Det ser inte så bra ut
En av de sista hjältarna tvingas i dagarna att läma in. Mugabe
är en av alla de som som under 1900-talet gick från den stora
tanken om befrielse och utveckling över revolutioner till att bli
likt de grisar som de var med och störtade.
Orwells Animal Farm kanske bättre än något annat skrivet visar
vad som händer när befrielsen är genomförd. Det är då grisarna
kommer och säger: all animals are equal but some animals are
more equal than others.
Anders Ehnmark skrev första om Machiavelli, sedan Touqville för
att avsluta sin trilogi med alla de som stred för befrielse i Afrika men
som sedan när de kom till makten blev som sina forna motståndare.
I koncentrat kan man säga att Ehmark visar hur dessa forna gerilla-
soldater. ledare och tänkare som i decennier strider för befrielse och
är beredda att ge livet för kampen, inte sedan klarar av att bygga upp
det de rivit ner. När den stora kampen på liv och död sedan blir till var-
dagens trivialiteter där folk kräver bröd och arbete, tröttnar kämparna,
inte bara på sig själva utan också på sitt folk, och många tänker att de
under decennier kämpat och nu vill ha lite belöning för alla sina uppoff-
ringar.
När inte heller de magnifika tankarna om kollektivjordbruk och stora stat-
liga projekt lyckas handlar det sedan mer om att behålla makten mer än
att utveckla landet eller ens bry sig om sitt folk.
Man skall dock inte glömma att bara för att man som i Zimbabwe nådde
befrielse så lutade inte konflikterna. Sydafrika agerade ända fram till ANC
tog makten i konflikter i Angola, Mocambique, Zimbabwe och Nambia.
Mugabe och Zimbabwe hade också ett annat upplägg för sitt jordbruk än
andra befriade länder där amn satsade mer på de loklala traditionella små-
jordbruket än på de stora farmerna. Men det gick ändå överstyr. Om Mugabe
trätt tillbaka på 90-talet hade det kanske gått annorlunda, då hade landet
sluppit hans alltmer tilltagande repression.
Men nu försvinner han förhoppningsvis.
2017-11-18
14:10:50
Hur utnyttja drev
Den mest uppmärksammade frågan nu handlar om sexuella
trakasserier och övergrepp. Det är dock som med alla drev en
fara när man dömer folk utan att de får möjlighet att försvara
sig. Människor förlorar jobbet bara för anklagelser.
Vad man skall ta tillvara på är att vi nu kan arbeta för en verk-
lig jämlikhet. Frågan är uppe på bordet och det finns opinion,
men samtidigt måste man stoppa personliga hämndjakter och
politiskt rävspel.
När Dustin Hoffman anklagas och det når media häpnar man,
när det sedan visar sig ha hänt 1983 undrar man på relevansen.
Om någon gjort sig skyldig till olagliga handlingar skall de ställas
inför domstol och där dömas, annars får vi ett pöbelvälde som kan
döma människor enbart på rykten.
Man kan undra över anklagelserna mot senator Al Franken. Han
var ju en uppburen radikal komiker innan han blev politker och har
där varit ett ovanlig inslag. Alla kvinnor är inte radikala, det finns ju
en stab runt Trump som gladeligen hjälper Trump med hans anti-
feministiska politik och här undara jag vad som sker?
2017-11-17
18:06:00
kulturell kukmätning
KD och andra borgerliga partier har ju krävt införanade av
en kulturkanon som alla svenska medborgare skall känna
till. När partiets ordförande i radio skall tala om vem som
skrivit tre klassiska böcker kunde hon inte en enda.
Böckerna var:
Giftas-Strinberg
Gösta Berlings saga-Lagerlöf
Gentlemen- Östergren
Idag skulle detta kommnateras av kulturella proffs och då
säger Hadley-Kamptz att ordförande Busch Thoors okunskap
skulle vara omöjlig i England.
Hon tar då som exempel att ett engelsk politiker inte skulle veta
vem som skrivit Döden i Venedig.
Det är ett lite märklig exempel i en diskussion om nationell kanon.
Döden i venedig är ju skriven av Thomas Mann......
2017-11-16
13:36:01
Ockuperad stad
Göteborg är belägrat.
Europas "folkvalda" kommer till staden för att umgås lite
och därför måste många medborgare i staden stanna hem-
ma från arbete och skola.
Det är sorgligt.
Om säkerheten nu proriteras så våldsamt kan man fråga
sig varför inte den vanlige medborgaren kan få samma upp-
märksamhet när detta politiska spektakel är över?
Det kommer ju tvärsom bli så att nu när polisen satsar allt de
har och inte har kommer med största säkerhet övertidsuttag
och ekonomiska sparbeting att prägla vardagen månader fram-
över till stadens kriminella stora förtjusning.
Man kan fråga sig hur organisationen fungerar som planerar
detta?
Svenska mässan har ju enorma ytor att täcka hela mötet. Då hade
man kunnat slagit en ring runt lokalerna där och de hade kunnat äta
och dricka och sova på samma ställe och sedan åkt hem.
Men man hade missat att boka Svenska mässan så därför måste hela
staden stängas av för att överhetssällskapet skall slussas över till His-
ingen. Hur är det ens möjligt? Varför krävde inte säkerhetsansvariga
att skiten skulle vara i Svenska Mässan?
2017-11-12
13:56:19
Kassa TV-serier
En seriemissbrukare är inte nogräknad med vad han får till
livs och särsklit inte när de stora och kvalitativt goda serierna
är avverkade. Men även andra- och trredjesortering kräver ett
minimum för att inte stoppknappen skall tryckas in.
I helgen hände det två gånger.
Först var det Alex som är en ny serie på CMore som var direkt
outhärdlig till både form och innehåll. TV-stereotyperna blev ba-
ra för mycket. Handlingen äldre än gatan självt.
Jag är så innerligt trött på regissörer och för den sakens skull
manusförfattare som skriver och filmar utifrån fiktiva förlagor.
Det finns en verklig gata och verkligt kriminella och sedan finnns
det en fiktiv gata med fiktiva kriminella och sedan många år skrivs
och filmas de flesta av dessa berättelser utifrån en fiktiv historia.
Fiktionen genererar sig själv.
Alex är typhistorien för denna fiktion. Den stora busen BB och den
egentligen snälle polisen som låtit sig mutats och nu sitter i den sto-
re busen grepp. Här finns familjen och otroheten. Missbruket. Det
är så förutsägbart att det inte går att titta på.
Värst i denna fiktion av fiktiongenren är en nyinspelning av Hassel.
Här finns en i många led fiktionsföruttnelse.
Först har vi Olov Svedelids böcker om Hassel där den kammarbusen
Svedelid tittat mycket på amerikanska förlagor och skriver om ett Sver-
ige som då inte fanns. Men det var väl skrivet och gick ner med lite mot-
stånd.
Sedan gjorde en serie med Berenett i huvudrollen. Jag tänkte alltid på
Seriemagasinets Mike Nomad när jag säg Hasseldeckarna. Det fanns
ändå ett anslag som gjorde att man kunde se serien med visst behag.
Då på den tiden fanns ju inte heller samma utbud som idag.
Den nya Hassel är bland det sämsat som gjorts. Rapace har tilldelats
en våldsamt överspel som blir pinsamt och viljan att göra en amerikansk
polisserie är uppenbar och så uselt. Det finns inte en ruta i första avsnitt-
et som inte känns som fiktion och överspel.
Hassel måste vara bland det sämsta som någonsin gjorts och det sägs
av en man som kan se det mesta utan att ge upp, men nya Hassel var
ett gissel att ens ta sig igenom första avsnittet och det kommer inte att
bli mer.
2017-11-11
14:22:31
om identitespolitikens återvändsgränd
Om man blundar för klass i sin samhällsananalys missar
man det grundläggande om vad som styr ett samhälles
utveckling.
Kapitalet bryr sig inte i huvudsak om vem som knullar vem.
eller vilket kön som genererar profit eller heller för den del-
en vilken hudfärg.
Profiten är det som styr.
Om man då struntar i huvudkonflikten mellan arbete och kapital
så kommer man heller aldrig att förändra den grundläggande
orättvisan i det kapitalistiska världssystemet.
Om vi får lika många kvinnor som män i bolagstyrelser är det
ett självklart svar på en i grunden onödig fråga. men på vilket
sätt skulle det förändra förhållandet mellan fatiig och rik?
Om det också blir en självklarhet att man skall tillåtas ha vilken
sexuell läggning man önskar kommer inte heller det att förändra
förhållandet mellan fattig och rik.
I USA kan man ju tydligt se att svarta har kämpat till sig en massa
självklarheter som att slippa alla former av diskriminering ändå inte
på något sätt förändrat något för den stora gruppen svarta fattiga.
i Sverige kan man se att samtidigt som förhållandet mellan fattig
och rik bara ökar så är det fler som bereds plats för att beskriva
hur illa det är i våra förorter men där det inte sker någon förändring
mer än att de som bereds plats på den offentliga scenen erbjuds en
karriär och ett liv långt borta från förorten.
2017-11-11
14:07:38
Konst och verklighet
Igår skrevs en synnerligen märklig artikel i Aftonbladet.
Den handlade om att Persbrandt i sin memoarbok hyll-
at Kevin Spacey som en stor skådespelare.
Diskursen är att vi skall tycka det är märkligt att Persbrandt
hyllar en som våldför sig på småpojkar, alternativt att det är
lite skumt att hylla skådespelaren som gjorde ett brott för 20
år sedan. Tydligen tyckte förlaget att detta var lite för mycket
och ville att stycket skulle strykas i den utgivna boken ( man
förstår att det är en del som förlaget strök).
Det måste ju vara möjligt att på det grövsta ta avstånd från
Spaceys handlingar och kunna se honom som en stor aktör.
Hans rollprestationer i Seven, De misstänkta, American beauty,
L A Confidential eller Frank Underwood i House of cards finns
ju där och kan inte bara tas bort för vad han gjort utanför scenen.
Det obehagliga som skapats sedan #metoo startade är att många
döms av media och socila medier och inte av domstolar och i takt
med att fler och fler beskyllningar ser dagens ljus blir bestraffning-
arna mer direkta. Det öppnar för att också planerade och falska
beskyllningar slår sönder folks liv.
2017-11-10
00:04:37
Tolkningsföreträde..............
2017-11-09
01:58:11
kungens val
Det är intressant att se filmen Kungens val och följa inledningen
av den tyska ockupationen av Norge 1940. Det fanns ingen plan
att ta till när de tyska skeppen gled in i Tyskland. Den norska reg-
eringen förstod inte allvaret. De trodde att de skulle kunna förhand-
la sig ur situationen. Få hade en klar analys vad Tyskland under Hit-
ler var och vart de strävade.
Kung Håkon hade samma befogenheter som den svenska kungen.
Hans roll var symbolisk och representativ, men till skillnad från i
Sverige blev han vald till kung av norska folket 1905 när landet blev
självständigt och släppte banden med Sverige.
Så han var en verklig symbol för folket.
Det förstod också tyskarna som satsade på att få kungen att erkänna
inte bara den tyska ockupationen utan också den av den tillsatte reg-
eringschefen Vidkun Quisling. Det var till detta kungen sa nej och sed-
an fick fly till England.
Intressant är språkbruket som ockupanterna använde:
-De svarade på den engelska imperialismens provokation när dessa
minerade havet utanför Norge och kom bara till Norges beskydd och
syftade till att stödja det norska folket.
Tyskland pratade under hela den förberedande fasen av kriget under
30-talet om fred och försoning när de rustade för det stora kriget.
Det finns en intressant parallell till den norska serien Ockupationen som
går nu på Viaplay. Egentligen samma konflikt som Norge hade 1940 har
de i serien i nutid med Ryssland. I den fiktiva serien pratas det om sam-
arbete och försoning samtidigt som ryssarna hela tiden ökar sin grad av
ockupation.
I Sverige blundar vi helt för vår relation till USA. Vi samarbetar mellan krigs
makterna i krigsövningar(vilka kallas fredsövningar) och vi köper svindyr
luftvärnarsenal som kommer att göra oss beroedne för decennier fram. En
stormakt gör aldrig annat än det de kan tjäna på i en relation till en mindre
makt.
Jag kommer att tänka på Dag Solsatds trilogi Bröd och Vapen som i fiktiv
form tog oss igenom kriget mellan Norge och Tyskland och där det ställdes
stora och små frågor om vad som hände och vad som kunde ha hänt.
2017-11-08
12:40:58
Så vänder vinden
I förrgår kunde man in Studio Ett P1 inom loppet av några minuter
se hur det politiska klimatet, om inte ändrats, gjorts tydligare. Först
var det Timbros legosoldat som var ute och försvarade att landets
rika akrivt undgår att betala skatt. Det är märkligt att människor som
tjänar massor av pengar och som säger sig arbeta dygnet runt har
så mycket tid att placera pengar så att de inte skall gå till landets
gemensamma kassa. Hur skall man få med sig landets medborgare
om man inte vill dela med sig och om man menar sig vara ledare
och därmed skall föregå med gott exempel?
Ännu värre blir det några minuter in då SvD ledarskribent Per Gudmund-
sson pratar om skolan. Han säger rakt ut , vilket är sällsynt, att vi måste
forstätta med det "fria" skolvalet och detta för att inte medelklassens
och överklassens barn skall hamna i samma slasktratt som underklass-
ens.
Det är som en krönikör i The Guardian skrev att idag är den ekonomiska
överklassen så ensam på maktens topp att de kan säga och göra vad de
vill och han jämför med det förakt mot folket som fanns vid kungahoven
på 1700-talet.
Det är ju detta som gör dagens opinioner så märkliga. Många av de som
stödjer de högerpopulistiska ör ju vanligt folk. Jag kan ju tycka att de bor-
de se att orsaken till deras tankar om eliter borde då skapa kamp mot just
eliterna, men icke, så gott som all energi går till att hata invandrare. I prin-
cip allt ont förklaras med invandrarens existens och islam, eller rättare sagt
muslimens. Ledare för denna högerpopulism överallt i världen är ju männi-
skor som ingår i den ekonomiska eliten vilken i grunden styr samhällens va-
ra.
Det märkliga är att vänster och högerpopulism strålar samman här. Vänster
säger ju också att det inte klass och ekonomi som styr utan att det handlar
om att ändra värderingar på samma sätt som högerpopulismen.
Ännu märkligare blir det man tänker på att världens ledande företagschefer
samaldes under 80-talet för att driva fram en politik som tjänade deras syf-
ten. Vad de kom fram till vaför att man skulle främja värderingsfrågor för de
skulle aldrig komma nära den verkliga makten. Så har det blivit. Folk driver
sina strider i periferin och slår varandra i huvudet där. I centrum sitter den
ekonomiska eliten, nationell som globalt, och bestämmer, och på sin fritid
kan de placera ut sina miljarder i diverse skatteparadis och på så sätt ännu
mer ackumulera sin rikedom och därmed sin makt.
Historien upprepar sig kanske inte men visst liknar dagens makt den på 1500-
och 1600-talet. Då när monarkerna växte ihop med staten och blev ett. Idag
är det våra rika som bildar detta lilla kollektiv, men de styr inte en stat utan de
styr hela världen.
2017-11-07
13:01:54
100 år sedan ryska revolutionen
Med vår kalender är det idag 100 år sedan marschen mot Vinterpalatset
började och boljsevikerna tog över. Den påbörjade februarirevolutionen
slutfördes med vad som kallats oktoberrevolutionen.
Det är segrarrna som skriver historien och det märks idag. Få har tills
våra dagar kritiserat själva revolutionen. Det har funnits en gemensam syn
på att Ryssland innan revolutionen var ett förtryckarsamhälle som inte ann-
at förtjänade än att gå under. Idag finns det krafter som vill ändra den syn-
en och menar att kejsardömet stod för något gott och allt i syfte att bereda
väg för den stora repressionen som medel att styra samhällen.
Det är tveklöst så att den ryska revolutionen gav ryggrad åt alla stora förän-
dringar under 1900-talet. Eric Hobsbawn menade att den ryska revolutionen
gav skrämselhicka åt väst eliter vilka gav efter för de reformistiska kraven
just för att hålla revolutionerna borta. I den stora världen har i princip varje
befrielsekamp haft revolutionen som grundtanke. Det är möjligt att förändra
världen.
I den bästa av världar hade den ryska revolutionens grundtankar kunnat eta-
blerats men redan från början fanns ju motsättningarna och krigen. Det är inte
lätt att bygga upp en stat om man de tre första åren måste fokusera på inre
motsättningar och vara i krig med arton nationer.
Från 1921 och med NEP kunde Sovjet blivit ett annat. med Lenins död och
Stalins tillträde försvann den möjligheten.
2017-11-07
12:49:26
Tänk själv
2017-11-06
12:35:00
vad fan får jag för pengarna........................
Leif Östling en av landets rikaste män och som
sådan väldig väldigt upptagen med att styra före-
tag verkar ha gott om tid med att styra undan en
del av sina pengar till skatteparadis. Den breda
vägen gäller bara för de fattiga inte de rika.
Östling är det tydliga exemplet på att det hjälper
inte att sänkla skatterna för de ruskigt rika vill
inte betala skatt alls. De ruskigt rika sitter alla
i samma båt och delar upp rikedomar sinsemellan
och detsamma gäller lukrativa VD-jobb.
Detta med att följa regler, faktiska såväl som moral-
iska, gäller bara för pöbeln enligt Leif och hans vänn-
er.
De verkar på fullt allvar tro att de skapat sin rikedom
själva när om de inte ärvt hela skiten är beroende av
ett system med inbördes belöningar.
Vad skall man med män som Östling till egentligen?
När de säger att de skall fly landet, vilket de sagt sedan
urminnes tider, är det ju inte direkt kompetensen man är
rädd att förlora.
För varje girigburk likt Östling som flyr landet ju bättre mor-
al kommer vi att få i landet.
2017-11-05
23:46:27
inte min upplevelse
I senaste avsnittet av Babel tar man upp Barndom av Jan
Myrdal. I varje avsnitt tar de upp böcker som förändrade
världen eller åtminstone skakar om densamma.
Några personer får berätta om hur boken slog ned som en
bomb då den var ett nidporträtt av Gunnar och Alva Myrdal.
De var ikoner och sågs som synonyma med folkhemmets go-
da sidor.
När boken kom såg jag det närmast precis tvärsom. Under 70-
talet hade jag läst det mesta som Myrdal skrivit och då i synner-
het Skriftställningarna och resaskildringarna. Mycket av det som
mitt politiska jag var det som Myrdal skrivit. Jag tror att många
som jag gärna citerade Myrdals ord om att "gå till läggen" men
inte särsklit många gånger läste honom källkritiskt.
När Barndom kom tyckte jag den var närmast tråkig.
Jag ansåg Myrdal blivit privatiserad och gått i samma fälla som
han själv kritiserat så många att göra, nu var det tiden för att bli
"fin" och hyllad.
I ett perspektiv tycker jag att det mer handlade om att jag själv bör-
jade att mogna och gjorde ett intellektuellt fadersuppror.
Men likt den vänster som började gå under så påverkades också
Myrdal. Han såg Sovjet som det stora hotet och hittade allierade
bland den som likt han själv ville avslöja den stora vänsterkonspira-
tionen som kallades för "mediavänster". Det var några år innan Ny
Demokrati men de politiska vindarna svängde rejält på 80-talet och
jag såg Myrdal som en del i den stora svängningen.
2017-11-05
23:29:40
Sluta röka
Jag ser på intervjun med Lee Child i Skavlan och lyssnar
uppmärksamt när han pratar om rökning. Child har alltid
rökt och har inga planer på att sluta. Han sa att han hellre
levde tio år kortare och har roligt än motsatsen vilket det
skulle bli om han slutade att röka.
Jag har tänkt ungefär detsamma. Rökningen var ritualer
som gav tillfredsställelse. Jag har heller aldrig haft några
fysiska problem av rökning. I hela mitt liv har jag rört mig.
Jag cyklar varje dag och simmar några gånger i veckan
(under sommaren i princip varje dag) och jag har lite hant-
lar och handklämmor som jag lyfter och klämmer på och
med mest varje dag.
Så för några månader sedan fick jag hosta och på nätterna
när jag skulle somna in fick jag andnöd.
Det var inte trevligt.
Så jag fick göra ett val.
För åtta veckor sedan slutade jag röka efter 45 års rökande.
Bara några dagar senare försvann både hosta och andnöd.
Jag förstår nu att jag inte kommer att röka mer. Igår drack jag
sprit och öl för första gången sedan jag slutade röka. Redan
innan förstod jag att det inte skulle gå att låta bli att röka.
Första ciggen smakade inte bra. Det var inte den kick jag hade
hoppats på. Efter bara några bloss fimpade jag. Några timmar
senare gjorde jag ett nytt försök men med samma resultat.
Idag funderar jag över detta. Någonstans hade jag hoppats att
det skulle vara lika gott att röka som jag hade tänkt det. När det
nu inte var det försvann hoppet om de goda stunderna med cigg-
en för alltid. Jag sitter här nu med blandade känslor. Jag kommer
inte att röka mer i mitt liv och inte för att det skulle skada min hälsa
utan för att det inte smakade gott längre. Lite sorg känner jag, som
att förlora en nära vän, men samtidigt lite nöjd över att slippa de värs-
ta konsekvenserna av vad det innebär att röka.
2017-11-02
13:42:52
Ideologisk öken utan oaser skapar hägringar
För en man som jag som lever och verkar i en förort känns
mycket av den offentliga debatten overklig. Det kan handla
moderater och SD som ser området där jag bor som en krigs-
zon och där man skall sätta in militär för att få ordning och re-
da. Vad M och SD också säger sig se är att hela området styrs
av kriminella gäng eller klaner och tydligen parallellt med detta
styr jihadister i samma område.
Har de någonsin satt sin fot i en förort?
Kanske har de gjort det. Kanske har de kommit in i en grupp för
att se hur djuren i förorten lever, som att gå på zoo med vakter.
Vem blir inte provocerad av sådana grupper?
Hur reagerade rikemännen i Danderyd när V arrangerade rike-
manssafari till landets rikaste kommun? Jo de kastade glåpord
och ägg.
Trollfabrikerna målar upp en bild som skapar fördomar och rädsla.
Räddast blir Greta och Hasse som sitter på landet och läser om
förfallet i städerna. Ändå, vissa försöker förklara SDs framgångar
med att partiet lutar sig på tanken om folkhemmet. Om man nu är
så dum och ignorant att man inte kan se bockfoten då skall man in-
te heller ursäktas. Det har även under folkhemmets glada dagar od-
lats ett hat mot den Andre, med SD har detta hat fått fäste i politiken.
Alltså, nazister hatar judar och är därför emot Israel. Vänstern är emot
Israel men skulle därför inte inleda samarbete med nazister. Samma
tydliga rågång borde finnas mot SD.
Man måste kunna markera vad som är vänster.
Vi måste därför tala om socialismen. Vi måste prata om visionen.
Vi måste förklara kampen. Vi måste organisera.
På den andra sidan sitter ,också de långt från händelsernas centrum,
en slags vänster som skapat ett ideologiskt rum där klass har en liten
närmast kosmetisk roll. Denna vänster ser den vite mannen som det i
särklass största hotet. Så när jag bor och verkar i förorten är det inte de
få kriminella grabbarna som förstör med sin verksamhet vilken drabbar
alla som bor där, nej, det är jag den vite mannen som upprätthåller en
kvävande struktur som är fienden. Det är inte unken manssyn från resp-
ektive hemland där kvinnor skall knullas och stå vid spisen som är ett pro-
blem, nej, det är jag som vit heterosexuell man som är problemet.
Här blir det intersektionella identitetsprojketet obegripligt.
Alltså, alla rättigheter som svenska kvinnor kämpat till sig under ett sekel
i allt från rösträtt över att styra sin egen kropp till att i nästan nått fram till
jämlikhet mellan könen blir helt plötsligt sekundära. Man vill bekämpa den
vite mannen (oavsett vad han står för)före islamisten eller den invandrande
reaktionären.
Så vänsterns kamp bli att få bort den vite mannen från förorten?
Den finns sprickor i muren. Dock inte särsklit många som syftar framåt och
mot en gemensam kamp med klassperspektiv.
Myrdalsvänstern har ju alltid hållt en rågång mot en typ av vänster, som fick
samlingsnamnet mediavänster på 80-talet.
Idag är den analysen upptagen av den yttersta högern. Etablissemanget är
vänster som styr i en DDR-republik.
Irrgångar och hägringar. Vi behöver vatten. Hitta oaser.
2017-11-01
17:38:00
Good shit
2017-11-01
15:54:58
Serieknarkare
Under senaste veckorna har jag knarkat TV-serier. Vissa
säger dessa serier är vår tids romaner. Det är i serierna
vi hämtar tolkningar om samhället och om individerna om
hur vi lever och tänker.
Stämmer det?
I förrgår såg jag Stranger things 2 säsongen och den är klart
vanebildande. Det är spännande om än med en rad logiska
luckor som man dock som missbrukare lätt har överseende
med. Men när det är över kommer dock samma känsla över
en som med allt missbruk: vad gör jag nu när jag inte får min
dos?
Inatt kollade jag på Cardinal om jakten på mördare i en liten kana-
densiks håla. Sex avsnitt. den är en brutal historia som har tillräck-
ligt med förvecklingar för att skapa suget att titta vidare men som
också är tillräckligt realistisk för att jag skall känna identifikation.
Jag har dock svårt för när gör the bad guys för stereotypa. Det blir
då för enkelt. Jag kan inte minnas någon serie där the good guys
inte framställs som människor med stora problem som har svårt att
få ihop sina liv och vardagen och det borde då inte vara så svårt att
framställa the bad guys med lite större problematisernade karaktärer.
Cardinal är dock ett bra exempel på den roll som många krimserier har.
Det är som med realismen i litteraturen att den bara hittas i krimgenren.
Det är här vi kan läsa och se hur samhällets mindre goda sidor ser ur
och hur de fungerar.
Löpande missbruka av serier är:
Star Trek
Aber Bergen
Jordskott
Dödligt vapen
Blacklist
Designated survivor
Ibland så sammanfaller knarkandet med en stunds övertygelse
om att missbruket är gott. Serien Rebellion om påskupproret 1916
på Irland var fanstastiskt bra.
2017-11-01
15:35:12
konspirationer
I dokumentären Winnie berättas historien om Winnie
Mandela och konflikterna runt henne. man kan se den
Det handlar om kamp och symboler i denna kamp.
Kampen mot apartheid i Sydafrika samlade en mass-
rörelse under ANC och symbolfiguren för denna kamp
var Nelson Mandela.
Hans fru Winnie blev då självklart en central figur.
I alla organsiationer pågår ständigt en kamp om position-
er. Så också i ANC. Där fanns de som ville ha allt från en
västerländsk liberal ordning till de som Winnie Mandela vil-
le ha mer vänster och socialism.
När Nelson friges är han en ikon och som sådan skall han
samla sin rörelse. Det är stora insatser. Det är inte bara en
kamp mot ett vitt herrravälde med internationell backning ut-
an också etniska konflikter svarta grupper emellan.
Det står idag klart att Nelson offrade Winnie för att hitta en lös-
ning som han trodde skulle skapa en gyllene medelväg ut ur
en konflikt som skulle innebära inbödeskrig och hundratusen-
tals offer. Han lyckades och Winnie utmanövrerades. Fortfaran-
de är det oklart huruvida hon låg bakom mordet på en 14-årig
pojke eller om det var en konspiration mot henne. Men det hon
sedan dödms för är ekonomiska oegentligheter.
Intressant i dokumentären är att den sydafrikanska säkerhetspolis-
en hade en sektion som arbetade intensivt på att sänka Winnie. En
ansvarig berättar att han hade 40 journalisetr som arbetade för hon-
om. Vi kan idag se hur lögner spreds som då uppfattades i vissa
läger som kompromenterande fakta.
Idag kan vi se att den liberala delen i ANC vann striden om inriktning-
en. Många svarta har det idag sämre än under apartheid. Sydafrika
är ett klasssamhälle där skillnaden mellan rik och fattig är gigantisk.
ANC i strid för frihet är inte samma organisation som statsbärande
parti. Ikonen är död och det vittrar sönder.
