2017-11-01
15:54:58
Serieknarkare
Under senaste veckorna har jag knarkat TV-serier. Vissa
säger dessa serier är vår tids romaner. Det är i serierna
vi hämtar tolkningar om samhället och om individerna om
hur vi lever och tänker.
Stämmer det?
I förrgår såg jag Stranger things 2 säsongen och den är klart
vanebildande. Det är spännande om än med en rad logiska
luckor som man dock som missbrukare lätt har överseende
med. Men när det är över kommer dock samma känsla över
en som med allt missbruk: vad gör jag nu när jag inte får min
dos?
Inatt kollade jag på Cardinal om jakten på mördare i en liten kana-
densiks håla. Sex avsnitt. den är en brutal historia som har tillräck-
ligt med förvecklingar för att skapa suget att titta vidare men som
också är tillräckligt realistisk för att jag skall känna identifikation.
Jag har dock svårt för när gör the bad guys för stereotypa. Det blir
då för enkelt. Jag kan inte minnas någon serie där the good guys
inte framställs som människor med stora problem som har svårt att
få ihop sina liv och vardagen och det borde då inte vara så svårt att
framställa the bad guys med lite större problematisernade karaktärer.
Cardinal är dock ett bra exempel på den roll som många krimserier har.
Det är som med realismen i litteraturen att den bara hittas i krimgenren.
Det är här vi kan läsa och se hur samhällets mindre goda sidor ser ur
och hur de fungerar.
Löpande missbruka av serier är:
Star Trek
Aber Bergen
Jordskott
Dödligt vapen
Blacklist
Designated survivor
Ibland så sammanfaller knarkandet med en stunds övertygelse
om att missbruket är gott. Serien Rebellion om påskupproret 1916
på Irland var fanstastiskt bra.
Kommentera inlägget här:
