2017-11-21
03:20:00
Folkets frigörelse måste vara dess eget verk
I Ryan Gattis bok Sex dagar som handlar om upploppen i LA
1992. I början av boken skriver Gattis om att upploppen kommer
men viss repetition och att man efter varje satsar på massor av
saker för att slippa dessa upprepningar. Det är pengar till massa
olika projekt, både statliga och frivilliga, och massor av människor,
som oftast inte bor i de utsatta områdena, arbetar för att det skall
bli bättre. Men det blir inte det.
Likheten med utvecklingen i de svenska förorterna är slående.
Många goda medelklassmänniskor med goda värderngar startar
upp massa projket för blattarna. Det är ett jobb som vilket annat.
När de goda människorna gjort sitt dagsverke åker de hem till sina
medelklasshem, umgås med sina medelklassmänniskor och läm-
nar den förort de så gärna vill göra bättre. Om de skulle läsa min
beskrivning skulle de bli oerhört sårade. De skulle säga: vi vill ju
bara göra gott. Men tyvärr det räcker inte. det räcker inte till verk-
lig förändring. Dagens projekt liknar i mycket de rika filanstropiska
damenas verksamhet i slutet på 1800-talet. de delade ut mat till
de fattiga och kände sig goda, men de blev bestörta när arbetarna
i början på 1900-talet organiserade sig för att på allvar förändra de
samhällen de levde i.
Så måste också dagens underklass göra. de kan inte lita till att andra
skall göra jobbet för dem och av den enkla anledningen att de inte kom-
mer att göra det.
Om man läser Speranza av Sven Delblanc blir det tydligt hur det fung-
erar. En rik ung man går ombord på ett skepp för att segla till USA.han
är anfäktad av de stora ideerna från den franska revolutionen. Han har
med sig en ung svart man som han ser som sin jämlike.
Vad den unge idealisten inte vet är att det är ett slavskepp han äntrat.
När kaptenen och hans besättnning sätter hans svarte vän i bojor klgar
han först, men när han ställs inför det faktum att han själv kommer att
hamna i bojor om han inte väljer sida så faller han till föga. Han försvara
sitt svek med krumbukter och fega utrop att han inget kan göra.
Tankarna om detta kom när jag inatt såg filmen The girl with all the gifts.
Här är det en andra generationens zoombies som kan tänka och som
är funktionella som hamnar i läget om de skall lita på de goda människorna
eller om de helt enkelt skall ta över hela skiten själva.
Kommentera inlägget här:
