2018-01-10
13:20:25
Hur vet man att det är för sent?
Läser och lyssnar till människor som medvetet söker
ett annat liv närmare naturen av antingen skälet att det
känns rätt eller att det är nödvändigt för en annan tid
kommer då resurserna krymper och vi måste leta alter-
nativa sätt att leva.
Walden av Thoreau är väl grundeboken för de flesta.
Thoreau bosatte sig i en liten stuga nära en sjö för att från
distans se vad som händer i samhället. Han satt där i två
år och skrev in sig i evigheten.
Filmen Into the wild har ett liknande tema.
Under julen läste jag om Torgebys lilla bok om sitt liv i ett tält,
senare liten stuga, i Jämtland och i ett litet hus med andra löp-
are i Etiopien. Vara ett med naturen och sina egna tankar kan
ju vara befriande men också bli till ett vegetativt egotrippande.
Så lyssnar jag till två radiodokumnentärer om och med dels
Daniel Jonstad som byter livsstil av politiska skäl och mår bra
av det och dels en kinesiskfödd kvinna som byter fashionliv i
USA mot den svenska urskogen.
Jonstad är intressant då han fruktar den stora kollapsen och
förbereder sig att vara närmast självförsörjande. En liten intres-
sant iaktagelse från honom är när han lämnar det vegetariska.
Den lilla kornbiten han får på tallriken är producerad i England.
Vad kostar det inte att få den på en tallrik i Sverige?
2018-01-07
11:52:00
Morgon med Carlin
Ägnat morgonen att kolla på George Carlin, en av de största stand-ups någonsin.Han pratar mycket om religion. Det är fascinerande att den ledande tanken för en religiös är att komma till paradiset. Meningen med livet är alltså att dö.En annan fascinerande sak med religionerna är att de pratar om kärleken men i praktiken handlar det om två saker.LYD och HAT. Carlins arv till mänskligheten är: Tänk själv for i helvete!
https://www.youtube.com/watch?v=Hy-sVByUHqE
2018-01-03
12:43:40
Allt är inte vad det ser ut att vara
När Sovjet ockuperade Afghanistan var det en del vänster som
jublade över att ett feodalt system slogs ut och ersattes av ett
mer modernt. När USA ockuperade Afghanistan jublade liberal-
er över att ett feodalt system slogs ut av ett mer modernt.
I bägge fallen drabbades och drabbas i första han civilbefolkning-
en av dessa krig och inget blev bättre för det stora flertalet.
Allt är alltså inte som det borde vara när man tittar till orden.
När nu folket går ut på gatorna i Iran så kan det vid första ögonkas-
tet se ut som något bra. Men det finns frågor.
Iran stöttar oppositionen i Palestina mot den israeliska ockupationen.
Iran stödjer Assad i Syrien.
Iran är i kamp med Saudiaarabien om områdets hegemoni.
Iran är shiitiskt mot den större sunni inom islam.
Självklart stödjer då USA, Saudiarabien och Israel de pågående dem-
onstrationerna.
Den mer reaktionära delen av prästerskapet i Iran stödjer också dem-
onstrationerna då de hoppas att den sittande regeringens moderniser-
ingar skall kunna stoppas upp.
Sålunda påverkar demonstrationerna den geopolitiska utvecklingen, den
regionala utvecklingen och sist men inte minst den inhemska.
Man måste ställa sig frågan vad det är som gör att USA, Israel och Saudi-
arabien ställer sig bakom de demonstrerande i Iran.
2018-01-03
12:24:45
Simenon igen
Jag minns kommissarie Maigret från min barndom
på TV med Jean Gabin i huvudrollen. När jag sed-
an fick ett politiskt medvetande så var ju inte direkt
krimromanen det första jag läste. Men som så många
gånger kom en skriftställning av Myrdal som satte Sime-
non i ett sammanhang och inte minst krimromanen som
en tidsmarkör( Chandler och Hammet).
När Atlantis ger ut Simenon igen är det en kulturgärning som
heter duga. Jag har svårt att se att det kommer så många nya
läsare till detta men för oss gamlingar är detta gott.
Jag har nu köpt på min pocketversionerna och ser fram emot
läsningen.
I den första jag läser, Maigret på semester, så skall alltså komm-
issarien vila upp sig tillsammans med sin fru på semesterorten Les
Sables d´Olonne vid Atlantkusten. Det blir inte så.
Det är intressant att läsa om tiden alldeles efter Andra Världskriget.
Här promenenar man, tar en taxi, planerar telefonkonversationer
och titlar är viktiga i alla dialoger. Brotten i sig tar ingen plats utan
det är alla dialoger och funderingar som fyller sidorna. Simenon
skrev inte med onödigt många ord. Romanerna är korta och koncisa.
Jag kan tänka mig att för nya läsare upplevs en bok som denna som
lite träig och tråkig men om man har tålamod till finalen, och som sagt
det gödslas inte med orden, blir man väl belönad.
2018-01-03
11:55:32
Jan och verkligheten
Då jag läst allt vad Guillou skrivit är det ju naturligt att
läsa vad som skrivs om samma man.
När boken Jan Guillou-Utifrån av Paul Frigyes kom
hamnade den ju direkt på efterkälken. Dels kom ju Jan
Guillou ut med sina egna memoarer och dels blev det
ett bråk om vad som var sant och inte om Guillous betyg,
vulekt alltså fick förlaget att dra in boken. Slutligen kom
den ut stukad och inte läst av så många. Jag hittade den
innan jul på restförsäljning tre böcker för 100 spänn.
De recensioner jag läst säger ungefär detsamma. Inget
nytt under solen och en undran om varför denna bok?
Det som är intressant är intressant för den yttre dramtik-
ens skull. Det är intressant att åter läsa om hur IB-affären
såg ut och vad som hände under den. Det är intressant
att läsa om Cederholm-affären. Det är intressant att läsa
om hur Guillou tar sig an TV och vad som hände under
tiden med honom och kritiken. Men det är inte intressant
att läsa om hans barn- och och ungdomstid. Det tog bara
några sidor för att hoppa över.
Det enda som jag höjer ögonbrynen för är Frigyes lilla under-
sökning om huruvida Guillou hade kortärmade rutiga skjortor
i Rekordmagazinet eller inte. Guillou hävdar att detta är en
myt. Frigyes bevisar att det inte är det. Guillou hävdar ändå
trots bevisning att det är en myt.
Det kanske hade kunnat rädda boken om Frigyes hade foku-
serat på fler sådana meninglslösa trådar för det är självklart
roligt att läsa om sådant.
Nu blir inte ens KGB-affären intressant. I efterhand lyckades
ju Guillou desarmera även den.
2017-12-31
02:20:00
Mild civilisationskritik
För några år sedan såg jag en dokumentär om en ung man
som under några månader levde i en självbyggd kåta ut i sko-
gen någonstans i Jämtland. jag kände direkt att det skulle jag
också kunna göra. Bara låta dagarna gå utan tider att passa
och att leva enkelt känns som ett bra sätt att vara på jorden.
För många år sedan satt jag en kväll och pratade med en ung
kvinna som jag var attraherad av men i samma stund som hon
berättade att en nära vän till en hemma ahde fått sitt hem ned-
brunnet och hur fruktansvärt det var med alla saker som brunnit
upp försvann attraktionen. Hon var ju närmast fetischist. Det var
saker som bestämde hennes liv och graden av mening med samma
liv.
Saker bryr sig alltså Torgeby inte om. Behöver han något arbetar han
den tid som behövs för att få ihop pengar.
I boken får vi följa hans liv på Öckerö där han inte får ihop tillvaron då
han har svårt att interagera på andras villkor( eller hade). Sedan tar
han sin tillflykt till ensamheten i Jämtland och att vara ett med den
stora skogen. Om man jämför med filmen Into the wild har ju Torgeby
ett större säkerhetsbälte då han kan ta sig till enbutik som ligger någon
mil bort och har några vänner han kan besöka.
I den andra hälften skildrar han ett halvår bland löpare i Etiopien där han
försöker förverkliga en dröm om att bli en riktigt bra löpare.
I boken skriver han inget om böcker. När jag såg filmen och tänkte mig
in att leva som han fanns böcker med som en central tanke. Jag tänkte
att vandra i skogar oavsett årstid och sedan krypa in i sin kåta och där
läsa och en skriva en rad eller två. Men vad jag förstår hade han det inte
så. han bara var. Det hade jag inte kunnat se som tillfredställande.
Jag kan ha mina funderingar över hans tankar om tillvaron och en del kan
jag tycka vara idealistiska i överkant, men å andra sidan men alla andra man
läser om som lever i en beskyddad imaginär eskapism så föredrar jag Torge-
bys sätt att leva.
Det är lite som en modern vision av Thoreaus Walden.
2017-12-29
01:05:00
Punken var skit
På SvT visar man nu serien Era.
Den handlar i stort om punken från 1977 och fram.
Det stora bandet var ju självklart Ebba Grön.
I min värld fanns inte så mycket av punken även om
jag var intresserad av musik och under några år var
ordförande i en musikförening, Cafe Hisingen , som
arranegrade spelningar och under något år hade lok-
al där Afzelius, MarieBergman, Japop och flera uppträd-
de.
Punken sköttes i Göteborg av Garageligan och de gjorde
det hellre än bra. Kaos är ett bra samlingsnamn för vad
de höll på med. Om vi andra arbetade med drogfria arr-
angemang så gjorde punken tvärsom.
Punken var politiskt omedveten, med Ebba som ett lysande undantag,
När de tog strid för sin fritidsgård Oasen i Rågsved så fanns ett eng-
agemang men det ebbade ut. Resten av tiden tävlade artister med sin
publik med att vara så verklighetsfrånvänd som möjligt och vem som
kunde vara emot mest saker.
Ett av mina sista äventyr i musiksvängen var när vi hade en punkfestival
på Cafe Hisingen. En massa band med folk som kom från hela landet och
så många dumma människor på ett och samma ställe under en helg kan
ta knäcken på den bästa.
Nej, punken var en lite löjlig parentes i Sverige och som förekom den ny-
liberala vågen. Skillnaden var i stort att de senare nyliberalerna gillade
att sno åt sig pengar.
2017-12-29
00:46:00
Trump var inte den första
När man grottar ner sig i turerna i Vietnamkriget inser
man att Trump inte är unik utan snarare följdriktig.
Kennedy ljög för kongressen och folket om hur många
som skickades för att stödja marionetten Diem i Sydviet-
nam.
Johnson ljög ännu värre om hur många trupper som skick-
ades och lögnerna ställde sedan kongressen inför ett
fullbordat faktum.
Men värst var Nixon. Inför valet 1968 såg det ut som Hub-
ert Humphrey skulle segra som demokraternas kandidat.
Efter många turer hade man lyckats få Nord-Vietnam ,FNL
och Syd-Vietnams regeringschef Thieu att sätta sig vid sam-
ma bord med USA för att förhandla fram en lösning på kriget.
Fem dagar innan valet träffar Nixon Thieu och lovar denne
trupper och vapen om han vägrar att förhandla. Så blir det.
Nixon vinner valet knappt och mycket beroende på att för-
handlingarna strandade. Den avgående presidenten tog kon-
takt med Nixon och på frågan om denne träffat Thieu blånek-
ade Nixon. Han ljög. Direkt efter sitt tillträde ökade kriget i om-
fång och då särsklit terrorbombningarna och handrog in Laos
och Kambodja i kriget.
Nixon och Kissinger ljög sedan hela vägen fram till allt explod-
erade med Watergate och alla avslöjanden om illegal avlyssning
och inbrott. Det märkliga var att Kissinger fick sitta kvar när Nix-
on valde att avgå när han skulle ställas inför rätta.
Alla nämnda presidenter , inte Kenndy kanske då protesterna in-
te var så stora under hans tid, ansåg att de inhemska protesterna
var skapade av agenter från Kina, Sovjet och Vietnam.
De kunde inte förstå att deras terrorbombningar kunde vara en orsak
till att folk protesterade.
Under Nixon gick det ju så långt att militär inkallades och att dessa
vid flear tillfällen öppnade eld omt amerikanska studenter. Sex dog
och massor skadades.
2017-12-28
19:59:27
reflektioner på Vietnam
När man tillbringar tio timmar med dokumentären om Vietnam
hinner man tänka mycket och fundera över historiens gång..
En kontrafaktiskt tanke som slår mig är att det var inte imper-
ialismens bmed USA som förarare som vann utan den andra
sidan som la fällben för sig själva.
Konflikten mellan Kina och Sovjet gjorde ju dels att det fanns
en konflikt dem emellan som flyttades ut till alla rörelser ut i
världen. Vad hade hänt om den stora polemiken som på 60-
talet gjorde Kina och Sovjet till fiender istället utmynnat i en
ny gemenskap?
Troligen skulle då världen sett annorlunda ut. USA var rejält
stukat efter Vietnamkriget. Det hade kostat dem enorma summ-
or pengar och inte minst anseende. Glorian hade hamnat rejält
på sned. Över hela världen stred folk för frigörelse och om inte
Sovjet och Kina varit fiender utan haft en gemensam linje hade
vi fått en helt annan värld.
Nästa fråga i denna kontrafaktiska tanke är om det hade varit av
godo eller inte?
Tyvärr måste ju mitt socialistiska jag säga att det vi fick se under
de fria staernas praktik under 80-talet var allt annat än en positiv
berättelse. Kollektivjordbruken så som de praktiserades i Vietnam,
Mozambigue eller Tanzania var ju inga framgångssagor. Tvärsom.
Kina blev till samma kapitalets enpartistat som Sovjet och det var
ju bara nya USA utan de borgerliga friheter som ändå alltid funnits
där. Yttrandefrihet har ju aldrig varit första proritet i någon stat som
sagt sig vara kommunistisk.
2017-12-28
03:56:27
Vietnam war
På Svt/Play ligger en mycket bra långdokumnetär om
Vietnamkriget. Den är i tio delar och har en otroligt bild-
material. Burns och Novick bygger upp sina delar så
bra att man inte saknar fiktionen. Trots att jag kan min
historia blir jag påmind om saker som inte låg i det främ-
re rummet. För den som inte var med eller läst in sig
är ju detta en guldgruva.
Kort kan man säga att denna historia tar sin början vid
Andra Världskriget. Vietnam som är en fransk koloni sed-
an 1850 blir ockuperat av Japan. Efter kriget så får inte
vietnameserna sitt oberoende utan tvingas in under frans-
männen igen. Fransmännen krossas efter år av blodiga
krig i slaget om Dien Bien Phu och tvingas att lämna Viet-
nam. In istället med USA . I Geneve delar man Vietnam i
södra och norra. USA stöder en vänlig diktator i söder och
i norr byggs en socialistisk stat under ledning av Ho Chi-Mihn.
I de södra delarna strider man snart genom FNL för att störta
diktaturen där. USA ökar sin närvaro med trupper och mer
pengar under John F Kennedy. Johnson eskalerar kriget
och under Nixon spricker allt.
1973 drar sig USA ur och tre år senare är Vietnam en nation
igen.
Det är ett grymt krig. Det är också ett krig som är en vattendel-
are för många av jordens folk och också för hela studentrörel-
sen.
Ja, det finns så mycket att säga och i denna dokumentär som
inte på något sätt är helt klar i sina analys väcks frågor igen.
När jag letar i mina minnen efter bilder finns det fyra som dyker
upp som hade stor genomslagskraft och de bilderna utgör ock-
så fyra vändpunkter för opinionen i världen.
En buddistmunk bränner sig själv i protest mot regimen i Sydvietnam 1963
En FNL-soldat blir summariskt avrättad av Sydvietnamesisk miltär 1968
Massakern i Song My 1970 då en grupp under William Calley mördar och våldtar över
400 gamla, kvinnor, barn och spädbarn
En 7-årig flicka hamnar i bombattack med napalm 1972. Hon får 30%-iga brännskador
och ett filmteam är på plats och visar upp hennes brännskadade kropp.
2017-12-24
14:17:44
God jul
2017-12-23
13:30:55
Utbud skapar efterfrågan?
2017-12-21
03:34:21
tre historier för vänstern
I Traktorn av Ivar Lo-Johansson handlar det om en godsägare som
tar över efter sin far. Den unge nye godsägaren är utbildad och vill
rationalisera sin gård. Han är idealistisk och tycker att man skall va-
ra generös mot sina anställda. Traktens facklige ansvarige har till sin
uppgift att se till att villkoren förbättras för de anställda. De bägge fin-
ner varandra och när godsägaren vill rationalsera och modernisera
har den facklige idel öra. Mannen som haft som uppgift att samla in
korna och få dem mjölkade blir förloraren. Han behövs inte längre
och hans hela existens hotas. Han svara med att bränna ner ladugård-
en.
I Den onödiga samtiden av myrdal/Gustavsson diskuterar de om tvätt-
eriet i Manchester. Sedan länge har kvinnor där tvättat i kallt vatten då
uppvärmning tar för lång tid och kostar för mycket. En ung ingenjör an-
ställs och han ser direkt att värma upp vatten är en enkel sak. Han tror
att kvinnorna skall glädjas över detta. Det kalla vattnet ger ju reumatism
och ledskador, Han berättar för dem hur enkelt det är att genomföra det-
ta. Kvinnorna svarar med strejk. En orsak var tradition, men också en il-
ska över att de tvättat i kallt vatten utan egentlig orsak.
I podden Markus och Malcom pratar den om Lenin och de stora utopierna.
De berättar om hur man mobiliserar arbetarna på fabriker genom att erbjuda
varmt vatten till Te. Ägarna vill inte erbjuda detta då de menar att arbetarna
skulle bli sittande och njuta istället för att arbeta. kampanjen med varmt vatt-
en blir en framgång.
2017-12-20
18:13:34
Vem skall man lita på
I det nu uppmärksammade målet i Fittja där en grupp män
frias från anklagelsen om gruppvåldtäkt är en annan intres-
sant aspekt den demonstration som är utanför rådssalen
när domen fallit. En grupp kvinnor demonstrerar mot beslutet
och bredvid står en grupp män och hånar dem. Några av män-
nen( enligt en av kvinnorna i demonstrationen) är bekanta med
de anklagade männen.
För en vänster värd namnet skulle man ju gå man ur huse och
tala allvar med denna typ av män som helt uppenbart inte har
en syn på kvinnor som rimmar med vad vänstern står för.
På samma sätt som nazister har kunnat mobilsera arbetarklass-
en, i högsta grad i Tyskland, och dessa då blev fiender, måste vi
idag se de män som finns i förorten som inte bara har en medel-
tida kvinnosyn utan också en reaktionär religion som de arbetar
för som fiender, inte potentiella allierade.
Vänstern måste förstå att de som idag söker asyl inte har den bak-
grund som de flesta som kom hit på 70- och 80-talet. Det är inte
vänsterfolk från Latinamerika eller gerillakrigare från Iran eller från
Kurdistan.
Bara för att man är fattig behöver man inte vara radikal.
De grisnyllen som igår stod och hånade demonstranterna utanför
rättsalen är ju värre än nazister eller högertrash. De lever i samma
miljö som de som nazister vill utrota och lever ett liv som kriminella
på sina bröders och systrars ryggar.
Allt är inte guld som glimmar, allt är reaktionärt som reaktionen angriper,
som Myrdal skrev 1978.
2017-12-20
17:58:55
Nixon ville skicka atombomber över Vietnam
I dessa Nobeldagar kan man minnas att Henry Kissinger en
gång tilldelades fredspriset.
I de band som långt senare offentliggjordes kan höra hur Richar
Nixon ville sända atombomber över Vietnam. Kissinger är tveksam
över detta. Dock beror hans tveksamhet på hur eftermälet skulle
bli om man gjorde detta. Han skiter fullständigt i att miljoner liv kom-
mer att spillas. Han tänker bara på hur detta dödande skulle tas emot.
Hur opinionen skulle kunna störta dem från makten.
Cynismen är monumnetal.
De flesta människor tar avstånd från människor som tycker det är helt
i sin ordning att döda en oskyldig människa, här har vi två som skiter
fullständigt i att miljoner skall dö.
2017-12-19
01:25:21
fiktion och verklighet
Igår såg jag filmen I Daniel Blake om en sjuk man som
inte anses vara värd sjukersättning.
Idag lyssnar jag på radio om FK och ersättning............
2017-12-17
22:32:00
Bra film
Jag tittar på Jag, Daniel Blake av Ken Loach. Det är ingen
av Loach bästa filmer men är ändå bättre än nästan allt
som görs för övrigt idag. Loach filmer är antitesen till den
förhärskande produktionen av eskapism. Här finns inga
superhjältar och man kan inte diskutera effekterna. Loach
gör film om "vanligt" folk.
Här är det en 59-årig man(lika gammal som jag)som fått en
hjärtinfarkt och som söker en väg tillbaka in i samhället. han
hamnar i ett limbo. Han får inte jobba för sin läkare med För-
säkringskasssan anser honom inte tillräckligt sjuk för att få
bidrag.
Loach skildring av det brittiska systemet sammanfaller i mycket
med Roland Paulsens om den svenska motsvarigheten. Här finns
en egen värld som skapar en skenvärld vilken skall definiera sig
genom att hitta på saker för folk att göra utan att de egentligen har
någonting att göra. Det handlar i huvudsak om att hålla folk utanför
utan att dessa skall knyta näven och göra uppror.
Det har gått många år sedan Loach gjorde Kes-falken 1969 och
han är ett unikum på den internationella scenen då hans perspek-
tiv alltid är underifrån och upp. Den realism han verkar i är inte
särskilt vanlig längre. Det gör att denna senaste film ändå slår
det mesta som görs idag.
På början av 90-talet kom tre filmer på rad Riff Raff, Raining Stones
och Ladybird Ladybird som tydligt visade vad nyliberalismen hade
gjort med England och i synnerhet med dem som hamnade utanför.
Land och frihet var en uppgörelse med stalinismen under spanska
inbördeskriget vilken i Loach lins omintetgjorde seger mot fascisterna.
En annan episk berättelse är Frihetens pris om vad det får kosta att
göra revoltution.
Men som sagt i princip allt han gjort är sevärt.
2017-12-17
20:09:22
Meningen med livet
Andra barnbarnet. Lilla Juni har kommit till världen
2017-12-15
14:30:34
vem skall man lita på
I veckan kunde vi höra att Rinkeby var en krigszon.
Därför var Sverige tvunget att ställa om till närmast
militära aktioner för att få ordning på sina förorter.
Samtidigt gör svenska regeringen bedömningen att
Afghanistan är ett fredligt land dit man kan skicka till-
baka flyktingar utan riks för deras liv.
2017-12-15
14:24:46
revolutionen äter sina barn
I Resan till Kilimanjaro letar Anders Ehnmark bland
ledarna som var med att befria olika afrikanska stat-
er efter orsaker till att de som var med och befriade
ganska snart blir de nya förtryckarna.
I dagarna kan man ju se en man som Robert Mugabe
som var en av de största hjältarna när Rhodesia blev
till Zimbabwe och som under många år gav många hopp
om ett annat land där frihet och utveckling skulle vara
ledstjärnor. under 80-talet när flera stater som Etiopien,
Angola och kanske i synnerhet Mozambique misslyckades
i att kopiera sovjetmodellen gick Zimbabawe sin egen väg
och satsade småskaligt och betonade småbondens roll
för att utveckla hela staten.
Så under 2000-talet förändras Mugabe. Han blir en despot.
När Ehnmark pratar med ledande personer som alla var med
och aktivt bekämpade kolonilamakterna och/eller lokala des-
poter hittar han en tanke som verkar gemensam. De berättar
om stora umbärande under decennier. Ett liv på ständigt res-
ande fot och alltid med hot om ond bråd död. Ett liv utan be-
kvämligheter med den stora tanken om befrielse som morort.
Så kommer befrielsen. De hyllas som hjältar. Dock skall de
snart själva ta makten och styra den nya staten. Då hjälper
inte utopierna. Då hjälper inte de stora orden och de goda
föresatserna. Folk vill ha bröd och välstånd inte stora ord.
Ganska snart blir hjältarna ifrågasatta. De som under decenn-
ier riskerat sitt liv för detta folk. Många faller då in i desillusion.
De väljer då att barrikadera sig i sina nya palats och sitt bekäma
liv och distanserar sig inte bara från sitt folk utan från de ideer
som de så länge vigt sitt liv för.
Sydafrika är ännu ett exempel på hur illa det kan bli. Alla svarta
som levt under apartheid under hela sina liv och som med ANC
och befrielsen kände att nu skulle allt bli annaorlunda. Nu står
många där och undrar: är det så illa med dagens korrupta politiker
att vi kan säga att vi hade det bättre under apartheid?
