Gottfred Appel lanserade mutteorin i Danmark som fick
några få anhängare. Det handlar om att arbetarklassen
i väst tjänar på den utsugning som de rika utför mot de
fattiga.
Man kan leda den tanken ett steg till. De allra flesta män-
niskor är medvetna om att orättvisa inte är bra eller att
ojämlikhet i längden skapar sämre samhällen.
Hur får man man då en stor grupp människor att överge
tanken om ett solidariskt och jämlikt samhälle som kämp-
ar för att de rika inte skall få mer tillgångar är de möjligen
kan behöva?
Hur får man en grupp människor att bara se bort från att
överheten under decennier ökar sin egen rikedom exem-
pellöst(åtminstone jämfört med tiden från 1900-talets bör-
jan och framåt)?
Man skapar en större fiende: invandraren, muslimen, den
andre med den farliga kulturen som hotar oss alla.
Det finns en närmast parallell utveckling mellan att klass-
skillnader ökar från mitten av 1980-talet(den tysta revolution-
en 1985)och en eskalerande rasism.
Frågan är om utvecklingen sker av sig själv eller om den styrs.
Monthly Review har i de senaste numren haft ett antal
bra artiklar. Samir Amin skriver Vol 66 No 4 Fascism returns
to comtemporary Capitalism om hur fascismen former-
ar sig inom dagens kapitalism.I nummer 5 skriver Jonna&
Foster om Beyond the degradation of Labor om hur arbetet
och organiseringen av arbete och motstånd(eller avsaknad
av detsamma)har utvecklats i USA och vad vi kan lära av detta.
Tyvärr är det väl så idag att dessa diskussioner enbart försegår
på våra högskolor och i stängda rum.
Den utflyttning utanför rummen som blev till under 60- och 70-tal
har nu flyttat tillbaka och dörrarna stängts.
När man jobbar med barn finns en liten regel:
Barn gör inte som man säger utan som man gör.
När man bl a läser Lena Anderssons romaner får
man uppfattningen att när det gäller kvinnor i för-
hållande till män är det precis tvärsom.
Varför man skall lyssna på Steven Wilson?
He continues, "'Insurgentes' was an important step for me into something new. This record takes that as a starting point, but it's more experimental and more eclectic. For me the golden period for music was the late sixties and early seventies, when the album became the primary means of artistic expression, when musicians liberated themselves from the 3 minute pop song format, and started to draw on jazz and classical music especially, combining it with the spirit of psychedelia to create "journeys in sound" I guess you could call them. So without being retro, my album is a kind of homage to that spirit. There's everything from [Ennio] Morricone-esque film themes to choral music to piano ballads to a 23 minute progressive jazzinspired piece. I've actually used a few jazz musicians this time, which is something I picked up from my work remixing the King Crimson records."
Håkan Juholt är inte nöjd med Suhonens bok. Inte alls.
Det är inte så konstigt om man ser till den bild jag har
av honom. En politruk. För honom är partiet allt. Det är
en sann sosse. Partiets väl går före hans eget. Han tar
inga strider som kan skada partiet. Det borde ju alla de
som spelade under täcket för att få bort honom lära sig
av.
Det påminner mig om hur många partimedlemmar ställde
sig till många gånger helt overkliga anklagelser under de
stora rättegångarna i Moskva 1936. Många var de partimed-
lemmar som inte gick emot utan tog sitt straff. De ville inte
skada partiet med den strid det skulle innebära om de kräv-
de sanningen. Många teg hela vägen ner till källaren där de
fick ett nackskott.
Politiknörden i Expressen intervjuar Nalin Pekgul och
det blir intressant. Pekgul är ju muslim och om hon in-
te varit det hade med säkerhet beskyllts för att vara is-
lamafob.
Egentligen är hon inget sådant. Med förnuft talar hon
lugnt om att vi inte behöver mer stöd till moskeer ell-
er segregerade vårdinrättningar utan mer stöd för vård-
inrättningar och skolor på kommunal bas.
Hon är bitsk i kritiken mot vänstern som inte klarar att
ha två tankar i huvudet.
Skall vi stöda en islam som är finansierad från Saudi-
Arabien med en feodal agenda?
Skall vi stödja en islam som med vapen till varje pris vill
bilda kalifat?
Varför kan vi inte se på de som reser för att slåss med IS
på samma sätt som trähuvudena som åker för att slåss
för nazismen i Ukraina? Vad skulle vara skillnaden?
För många år sedan började man behandla ADHD med
amfetamin. Många ryggade och sa att det kan ju bara in-
te fungera. Nu har en stor undersökning visat just det:
När Magdalena Andersson säger att ladan är tom tävlar
Näringslivet och Alliansen med vem som mest kan säga
att hon har fel och det egentligen är tvärsom.
Det är lite märkligt. Statsskulden blev ju ett begrepp i bör-
jan på 80-talet och var det stora instrumentet för både S
och borgerligheten att driva igenom den stora omfördelnings-
politiken under två decennier där rika berikades och de fatt-
iga gick till utslagning.
Slagorden var att vi levde över våra tillgångar och att vi snart
skulle gå i konkurs som stat. Vi var alla tvungna at dra åt svång-
remmen. Det var en politik som drev Sverige till att få liknande
klasskillnader som vi hade i slutet på 1800-talet.
Poängen då var ju att man inte räknade in tillgångarna utan bara
redovisade skulderna. Det är ungefär samma kritik Magdalena
Andersson får idag.
Jag samtalade med en man i området och det kom
förbi en kvinna i overall och barnvagn. Han sa:
-Kolla där. Hon har bott i området hela sitt liv. Gifter
sig med en man och bildar familj. Sätter på sig ove-
rall och föder massa barn, Vilket liv.
Jag tänkte:
Det kunde varit jag han pratade om.
Jag har i hela mitt liv läst om ficktjuvar men aldrig
tänkt att det skulle hända mig. Häromdagen på
Metron i Rom i en fullpackad vagn så av en händ-
else tittar jag ner och ser en hand som till hälften
fått upp min plånbok ur framfickan. Jag tryckte ner
den och tittade sedan på ficktjuven. En parant dam
i min egen ålder som stint tittade framåt. Några met-
er bort stod vad kunde varit hennes son.
Jag har varit i Rom i fem dagar. Det gamla möter det nya.
Det kändes direkt när jag checkade in på hotellet på Via
Palestro. I samma uppgång samlades fem hotell. Bland dem:
Hotell Aristotele
Hotell Cambridge
Hotell Stargate Anakin
Skall åka till Rom tidigt i morgon och ser att mitt
pass inte är giltigt. Det skall tydligen gå bra ändå.
Om det stämmer lär jag få reda på imorgon.
Den franska serie Engrenages kommer snart med säsong 5.
Det är en mycket bra serie om brott i Frankrike. Det handlar
om kriminalitet och korruption långt upp i den franska hier-
arkin. Det handlar också om hur svårt det är att låta bli att
smaka på frukterna om de erbjuds och vilka konsekvenser
det får när man låtit sig smaka.
En annan serie Braquo har gått i tre säsonger och handlar
om ungefär detsamma. Här är gränserna otydligare. Hur
långt får man gå för att upprätthålla lagen? Gamla klassiska
konflikter om vad som händer när man jagar monster. När
blir man själv ett om man använder monstrets metoder.
En kommentar på IMDB jämförde de bägge serierna med de
amerikanska The Wire och The Shield.
Det är en bra jämförelse där Engrenages kan jämföras med
The Wire(utan att nå till den bästa krimserien någonsins höjd-
er) och Braquo med The Shield(bra men inte lika genomarbetad).
Braquo haltar rejält ibland med logiska luckor som irriterar stort.
Vissa översättningar är inte så bra. När jag läser Nattlig skörd av
George P Pelecanos kan jag känna att den tyngd författaren har
i sitt brutala språk går förlorat i översättningen. Man måste känna
svenska förorten för att översätta amerikanskt krimspråk till svenskt.
Jag hittar också ett ord jag aldrig stött på. När en polis gör en und-
ersökning av en säng hittar han spår av gammal sperma.
Detta översätts till spår av "sarren".
Aldrig hört.
Pyttsen, saggen och annat finns men sarren?
På Nyheter 24 går en KD-politiker ut och ondgör sig över
att somalier åker på semester till Somalia. Hon beskylls i
kommentarer för rasism. Det är inte bra att med ryggmärg-
en reflexmässigt bemöta dylika utspel med att det skulle va-
ra rasism.
Jag pratar med några somalisk vänner. Det berättar om männ-
iksor som åker på semester till Somalia. De berättar om person-
er som efter de fått asyl åker tillbaka till Somalia och lever på
svenska skattepengar.
Varför yvas så mycket över det?
Om det finns luckor i systemen så kommer folk oavsett etnisk
bakgrund att söka utnyttja det.
Hur många etniska svenskar har inte skrivit sig på olika adresser
för bidrag av olika former ?
Hur många etniska svenskar har inte skatte- eller momsfuskat gen-
om åren(och där kostnaderna för den svenska staten, det vill säga
folket, kostat vida mer än invandrarfusk)?
Vad som är avgörande är hur folket i stort ställer sig till den stat som
skall vara vi alla.
Om skillnaderna blir för stor mellan dem som har makt och pengar och
de som inte har det och där de med makt och pengar i ren girghet sök-
er öka denna skillnad kan man inte begära av dem som inget har att de
skall vara trogna systemet eller staten. Till slut kommer alla att fuska.
Det är ett misstag att tro att dagens och morgondagens
fascism skall se ut som gårdagens. Även fascismens lär
av historien. I vissa fall som i Ungern och Ukraina är dag-
ens fascister som gårdagens och klär sig i uniform och
organiserar sig militärt men i exempelvis Sverige sker
det i andra former.
Som SD.
Den som tvivlar på ett det är känslor som styr det partiet
uppmanas att gå in och läsa Avpixlat och då i synnerhet
det livligt trafikerad kommentarsfältet.
Det allvarliga idag är att flera inflytelserika mediapersoner,
som Vidar Svensson och PM Nilsson, uppmanar till att bju-
da in SD. Vad är det då man vill uppnå?
Vad annat än att göra en officiös rasism till officiell?
Vad kan SD ge mer än en statlig rasism och en öppet korpo-
rativ organisering av samhället?
Det är i det senare SD egentligen är öppet fascistisk. Man vill
ha en klasslös organisering som betonar det svenska och den
svenska kulturen. Det är ett karbonpapper på hur Mussolini en
gång fick till det.
SD hyllar också familjen som är ett fundament i den fascistiska
organisationen. Då blir allt som hotar familjen också ett hot mot
deras samhälle.
HBTQ-personer är hot, abortförespråkare är ett hot, alla som står
för en frihetlig konst och som utmanar det bestående är ett hot,
alla som inte är kristna är ett hot och så kan man fortsätta.
Så man kan fråga sig varför skall vi bjuda in SD och till vad?
Den stora frågan är dock hur länge de etablerade partierna eller
för den delen Näringslivet kommer att stå emot lusten att få ta
del av dessa 13%?
The black box är den artonde boken om Harry(Hieronymus) Bosch
som Michael Connelly skrivit. Jag läste den igår och det är habil
krimlitteratur.
I denna bok undersöker Bosch ett Cold case från upploppen tid
1992 i Los Angeles. En undersökande dansk journalist har blivit
avrättad i en gränd och fallet löstes aldrig. Anarki rådde under
dessa dagar så det finns inte så mycket att gå på.
I bokens nutid blir Bosch uppmanad att lägga fallet åt sidan. Det
skulle störa den politiska jämvikten om det kom fram att man la
tid på att undersöka en fall med en vit kvinnas död när många
svarta dog under samma tid.
Det känns igen idag när nästan bara etnicitet kan få det amerik-
anska folket på fötter och begära rättvisa.
Jag ser en kille från balkongen som går med sin
mobil två decimeter från ansiktet. Så är det varje
gång jag ser honom. Han ser lycklig ut.
Samma kille hade jag på gymnastiklektion. Jag
bad honom lägga ifrån sig mobilen under lektion-
en. Han nickade. Varje gång jag tittade åt hans
håll var dock mobilen uppe. Jag sa då till honom
att lämna ifrån sig mobilen. Han förändrades tot-
alt. Fick panik. Jag sa att han kunde lämna in den
i det låsta lärarrummet men det hjälpte inte. Det
var som att skilja en mor från sitt nyfödda spädbarn.
Jag ville inte göra någon större affär av det hela ut-
an sa att han fick välja mellan att vara med eller sät-
ta sig på sidan. Det var inget svårt val för honom.
Han valde sin "precious" utan tvekan.
Jag ser en man som trycker ner flera påsar med
sopor i en papperskorg. Det är hundra meter till
sopstationen där han med enkelhet kunnat få ner
sina sopor.
Utvecklingen sedan är följdriktig. Skator och fisk-
måsar kommer och sliter påsarna i stycken. Sop-
or sprids över gården.
Detta händer emellanåt. Man kan fråga sig varför
man gör så? Varför inte bara ta några steg till att
slänga soporna rätt?
Kanske är det ett slags protest. Kanske är det bara
likgiltighet inför livet i stort. Konsekvenserna spelar
ingen roll.
Frågan är om en sådan person skulle ändra sitt be-
teende om han ställdes inför alla de som blir förban-
nade över att sopor sprids över hela gården?
Pantrarna i bl a Biskopsgården verkar tyna bort. Inte
mycket hörs. Jag kan tänka mig att det är samma historia
som i andra förorter i både Göteborg och andra städer.
De som är drivande uppmärksammas och får uppdrag
som ger dem möjlighet att lämna samma förort de tidi-
gare så hett stridit för (historien upprepar sig. Under 1900-
talet var man röd i sin ungdom och de mest drivna sögs upp
i SAP eller tog sin tillflykt tillbaka till familjen och kapitalet).
De är för mycket anarki i motståndet och ingen tar tag
i taktpinnen för att verklig organisering skall ske.
Organisering måste ske utifrån ett klassperspektiv och
vara tydligt.
Idag är det inte så.
Det finns islamitiska sekter som söker värva folk och det
finns en allt annat än tydlig linje till vad man skall stå för
och det yttrar sig i en romantisering av kriminalitet.
Samhället har lyckats väl i sin avideologisering. Makten
är ideologisk och tycker att det räcker med den ideologin.
De har alltså en tanke med sitt maktutövande.
Det innebär att även motmakten måste ha en tanke med
sitt motstånd.
Under den senaste månaden har GP rapporterat
om misstänkta skottlossningar i Backa. I alla fall-
har varit smällare och som ikväll en personalfest
på bygget precis där jag bor.
Varför skriver man ens om det? Varför skriver man
om sådant som inte är?
Backa och GP är en affär som styrs av en märklig
agenda som jag inte begriper.
Å andra sidan träffade jag en man för någon vecka
sedan som angående smällarna vid Backaskolan
var helt övertygad om att det var pistolskott och att
polisen mörkade verkligheten. På min fråga om var-
för polisen skulle göra det blev han svaret skyldig.
Rädsla skapar fantasier som kan verkligt farliga.Se
bara på SD och rasismen.
I det perspektivet undrar jag verkligen vad GP tänker
på i sina nyhetsstick om Backa.
Jag fick ett SMS där en kompis frågade om jag
hämtat mig från att en god vän föll från fönster-
bläcket och gick döden till mötes.
Jag blev alldeles kall. Jag har ingen vän som tag-
it sitt liv. Jag tänkte att det var en kod för att min
vän tänkte göra det. Så vad skulle jag göra?
Jag funderade fram och tillbaka och just som jag
skulle slänga mig på cykeln förstod jag. Min vän
refererade till min gamla blomkruka som föll i gol-
vet tidigare i veckan.
På Facebook läser jag om en avlägsen vän som
skickar ett meddelande om att han inte mår så bra.
Det går ut till alla hans "vänner". Hur mycket vän är
man egentligen på Facebook? Hur många tar till sig
en verklig fråga om hjälp? Av svaren att döma inte
så många. Om jag skickat ett dylikt meddelande och
fått till svar att jag skall tänka positivt hade det nog
varit samma som sista spiken i kistan.
I en dokumentär på P1 beskrivs läget i Sverige
innan 1993 som är utgångspunkten. Det hand-
lar om de ryssar som får för sig att kidnappa
Piter Wallenberg.
Ryssarna visade sig ha kartor som var så detal-
jerade att de måste ha gjorts på plats.
Vi får följa med till U137 och en intressant inter-
vju med Emil Svensson som var ansvarig för för-
hören med den sovjetiska Ubåtsbesättningen.
Vad han får höra är att visst var de där och snokade.
Anledningen var att de ville ha en detaljerad plan
att kunna sjösätta den dagen det svenska samar-
betet med USA blev helt öppet.
Emil Svensson som kommendörkapten visste inget
om det hemliga samarbetet mellan USA och Sverige.
I hans värld var neutraliteten närmast en lag och som
han säger det gällde den svenska militären i stort.
Så vad man kan idag säkerställa är att alla Ubåtar var
sovjetiska.
De fanns där för att de ville kunna slå till mot Sverige
om det blev en öppen konflikt mot USA då de visste
att i ett sådant läge skulle Sverige gå från dolt sam-
arbete till ett öppet.
En tolkning är då att om Sverige varit ärligt och hållit
sig till den politik som var offentlig och inte spelat und-
er täcket med USA hade vi inte haft några Ubåtsinci-
denter på 80-talet.
I slutet på 70-talet när jag gick med i Röd Ungdom fanns
en tanke om att vi levde i en tid som stod inför krig i all-
mänhet och en Sovjetisk invasion i synnerhet. För att
förekomma detta hade vi alla täcknamn. Vi ville vara
hemliga för att inte hamna i register som senare skulle
kunna missbrukas av en framtida ockupationsmakt.
Vi läste Frydenholm av Hans Sherfig där han beskriver
hur den Danska staten släppte in Gestapo i sina arkiv
där de snabbt kunde få alla namn på de av danska stat-
en registrerade kommunister. Med namnen kunde de
göra upprensning i vänsterled och de gav fängelse, tor-
tyr, avrättningar och koncentrationsläger.
Vår tanke var att SÄPO hade liknande register och att vi
inte skulle göra det lätt för dem.
Jag tänker på denna tid när jag lyssnar till unga och naiva
rasifieringsförespråkare som menar att staten skall registre-
ra alla landets invånare efter ursprung. Det för att få inform-
ation om hur orättvist människor i det här landet blir behand-
lade beroende på sitt ursprung. Så naivt att tro att det är
information det handlar om. Vem vet inte idag att det finns
diskriminering? Informationen finns det handlar om att orga-
nisera ett motstånd mot orättvisan. Hur man kan vara så
naiv att man tror att ett statligt register i sig skulle kunna va-
ra annat än livsfarligt? Det är inte naivt. Det är dödligt dumt.
Jag plockade tomater från mitt köksfönster och använde
till frukosten. Jag har fått en riklig skörd i år. Det är fasci-
nerande vad eget odlade tomater ger smak på ett helt
annat sätt än de man köper i affären. Det är också en
lisa för själen att äta av det man vårdat under ett halvår.
Min son ringde och berättade att mitt barnbarn varit på
babysim och hon hade tyckt att det var roligt att simma
både på mage och rygg. Jag kunde se det lilla livet gläd-
jas i vattnet i mitt inre och också det gav mig glädje den-
na dag vilken för övrigt gav regn och inte så roliga träning-
ar.
Jag tillhör den lilla skara som envisas med att spela
CD-skivor. Det hänger samman med min tidigare
passion för LP-skivor. Minst lika viktigt som skivan
i sig var och är omslaget. Jag har köpt en och ann-
an skiva genom dess omslag och vilken sättning
bandet har. Ett tag köpte jag skivor direkt om det
inte fanns sång typ Tangerine Dream.
Jag cyklar var jag än skall och en del i detta cyklan-
de är att lyssna på musik. Bärbar CD-spelare, bra
hörlurar och CD-skivor är alltså oumbärlig utrust-
ning vid cykling. Jag ogillar snuttifiering. Jag ogill-
ar svagt och orent ljud. En bra CD-spelare med bra
hörlurar ger bättre ljud än modernare utrustning.
Så häromdagen uppstod ett glapp i hörlurarna. Jag
trodde det i alla fall(hörlurarnas sladd går lätt sönder)
men tänkte att det var lika bra att i samma veva kö-
pa en ny CD-spelare.
Jag hittade direkt ett par Senheizer som jag hade sed-
an tidigare och då var det bara CD-spelare som skulle
köpas.
En finnig säljare på SIBA kom till min hjälp. Han visade
mig på stora CD-spelare och när jag sa att det var en
bärbar tittade han storögt på mig och sa:
-Aha, på min tid sa vi Freestyle....(fanskapet var några
och 20).
Vi letade och hittade billig skit som jag inte var intresserad
av.
Han log åt mig och sa:
-Kan du tänka dig igår sålde jag en skivspelare..............
Jag tänkte tala om för honom att marknaden för LP-skivor
har ökar markant de senare åren men avstod då den lille
pojken verkade vara borta för resonemang om allt som
hände på 1900-talet.
Jag fick i alla fall mina hörlurar för 1690KR och var nöjd.
När jag kom var och testade var ljudet fortfarande inte bra.
Till slut förstod jag att det var omkopplaren till inpluggen
som var kass. Den kostar typ 25 kr.
Ulf Nilsson skrev i Expressen förra veckan att kolonialismen
var bra för Afrika:
Kanske är det rimligt att här slå fast att kolonialismen trots allt var bra på många sätt. Ja, jag skriver b r a. Den fick bära hundhuvudet för mycket, men den spred civilisationen. Inte på ett perfekt sätt - ingenting i människolivet är perfekt - men ändå. Hade "den vite mannen" inte vågat sig ut (med bössan till hands) skulle världen med säkerhet ha varit mycket sämre.
2008 var det inte mycket bättre. Då ville han kolonialisera Sudan
och Zimbabwe:
Tiden är inne: vi bör återinföra kolonialismen. Om det kan ske med hjälp av förhandlingar, fint. Annars kirurgiskt precisa, militära insatser.
Nu säger ni: men FN då??? Tyvärr är sanningen att FN framför allt är ett ständigt pågående cocktailparti (sic!) vid East River i New York, en plats där (i allmänhet) snyggt klädda diplomater ägnar sig åt att diskutera problem som de inte kan och alltför ofta inte vill lösa.
Det är märkligt att han tillåts skriva dylik smörja i Expressen som
gjort till sitt uppdrag att skriva om SD och rasism.
Under ytan i etablissemanget ryms mycket dunkla tankar. Det är
sällan det uttrycks så tydligt som när Ulf Nilsson skriver.
Imorse steg jag upp i stor trötthet. Jag skulle cykla ner
till heden för match. När jag stod på balkongen och rök-
te dagens första cigg hörde jag ett kraschande ljud från
köket. jag försökte lista ut vad det kunde vara men gick
bet. När jag kom ut i köket såg jag att det var en blom-
kruka som fallit golvet. Bladet från min krukväxt hade
växt sig så stora att de tryckt sig från fönstret och gjort
att krukan föll i golvet och gick sönder. Krukan har jag
haft sedan jag flyttade in i min första egna lägenhet för
40 år sedan. jag kände en viss sorg när jag tänkte på
det. Jag skänkte alltså en 40 år gammal blomkruka mer
sorg än vad jag gjort över jordens samlade offer för ebo-
la. F ö tror jag oerhört få känner sorg för de offer som
ebolan skördar i Afrika. Det är först när man tror att ski-
ten kan komma hit som folk blir upprörda och rädda.Så
länge folk dör i Afrika är det mycket få som bryr sig över-
huvudtaget.
Det skall bli intressant att läsa Suhonens bok om
hur Juholt kuppades bort. För kupp var det. Juholt
var vald och det fraktionsarbete som andra styran-
de i sossarna höll på med är en skam för en demo-
kratisk organisation.
Fraktionering med hemliga möten är inget som är
en del av folkrörelserna. Snarare var det sossarnas
argument mot vänstern under lång tid, att denna an-
vände hemliga och odemokratiska metoder för att
besegra inte och yttre fienden.
Den andra som är centralt är att bara högern inom
partiet kan lyckas med en process som den runt Ju-
holt. Bara högern i partiet skulle kunna hålla ihop
i den stora intrigen vana som de är från sitt arbete
att vara en del av eliten i Sverige och som anluter
sig till en jesuitisk praktik.
Om vänstern skulle söka göra något liknande hade
högern bara behöva trycka på mediaknappen och
strömmar av ledare, krönikörer och debattinlägg
från prominenta personer hade ylat om diktatur
och hotet mot landet i stort.
Det finns en grundtanke i Sons of anarchy som liknar den
i Guillous i serien om Hamilton. Det handlar om att goda
ambitioner eroderas av den strukturella verkligheten.
I det MC-gäng som styrs av Teller Jax finns en verklighet
som samme Jax velat förändra. Hans tanke var att återgå
till den frihetstanke som fanns när gänget bildades. Men åren
går och nu när vi närmar oss slutet har verkligheten ätit upp
alla de goda tankarna och ansatserna.
Säsong 7 visar att inte bara Teller och hans gäng går mot ett
oundvikligt slut. Det våld de lever på äter upp allt som kan tän-
kas vara humant. Deras försök att upprätthålla en humanitet
slår över i patetik.
Jag kan tycka att man drar ut på allt och att poängen är gjord
sedan länge.
Det är ändå intressant att titta in i en värld där vardagen är att
döda, misshandla, tjäna olagliga pengar och det i en värld som
är etniskt uppdelad och inte minst könsuppdelad. I denna värld
som kan beskrivas som en modern version av helvetet försöker
människor leva ett liv där vänskap och kärlek skall ha utrymme.
Det går inte så bra.
I Aldous Huxleys dystopi Du sköna nya värld finns en uppdelning
av människor i kategorier om vilka som är viktiga och vilka som
inte är det. Fem kaster är genetiskt framavlade. Systemet smörjs
av drogen Soma. Överallt finns det bildskärmar(romanen skrev 1931)
som syftet till att alltid underhålla och hålla bort egna tankar.
Det är en diktatur som inte behöver någon större repression då
deras invånare finner sig i systemet.
Om man ser till dagens Sverige, eller väst i stort, finns grunden
för ett sådant system. Mången nyliberal, särskilt i USA, har ju
skissat på att det mesta i livet skall styras från hemmet och att
allt i livet kan utgå från hemmet. Man kan tillåtas att twittra ell-
er facebooka då de inte gör någon skillnad men kan upplevas
som om man deltar i något större. Så länge folk inte organiser-
as gör de ingen skillnad.
Det är skillnad på tankar om individualism................
Det mesta som vi gör idag kan vi göra utan att det gör någon
skillnad om vi lever i en demokrati eller diktatur. Man kan idag
se hur etablissemanget hanterar den rasistiska rörelsen. Det
kan appliceras även på sådant som jag skulle kunna tänka mig
att stödja. Det etablerade stänger dörren och låter rasisterna
agera ännu en stund innan de blir ett reellt hot. Om rörelsen
skull växa ytterligare kommer en del dörrar att öppnas. Makt-
en kommer då att ta över delar av rasismen och många kommer
att få lida av det men systemet består.
Men det är ändå ytterligheter. I vardagen bryr vi oss inte om ell-
er berörs av makten. Vi bryr oss om våra familjer, jobb, fritid och
att vi får ta alkohol när vi vill(allt oftare) eller en joint. Vi bryr oss
om att få reagera över Paradise Hotel eller Idol.
Det är därför Annie Lööf gång på gång kan säga att folket får väl-
ja sin skola, vård och omsorg. Hon talar till de övre kasterna som
detta berör.
Det är också i detta perspektiv man skall se till hur det etablerade
driver kampanjer om hur viktigt det är att vi röstar vart fjärde år.
Om 85% röstar på systemet har det ju legitimitet oavsett innehåll.
Om mer än hälften skiter i att rösta, som i USA, kan ju systemet
i allra högsta grad ifrågasättas.
Vi sägs att vi blivit friare sedan 80-talet då den liberala staten i
princip blev en angelägenhet för alla maktens aktörer.
Ja, det har blivit bra mycket bättre för de två övre kasterna och
försämrats för de tre lägre. Skillnaden mellan grupperna har ökat
mest i hela världen och vi har fått klasskillnader i nivå med slutet
av 1800-talet.
Expressen har sedan 50 år haft en rasistisk agenda till
allt som sker i Mellanöstern. Den störste syndaren het-
er den gamle skjutjärnsreportern Ulf Nilsson. Denne man
som började sin karriär med att förmedla ögonvittnesskill-
dringar från Vietnamkriget. Det gjorde han från Bangkok.
Bloggen dagens Seglora sammanfattar bra vilka dumhet-
er som Expressen låter Nilsson förmedla:
läs här
Jag har varit gudsförnekare sedan 11 år. Då hade jag en sommar
med dödsångest och bad för glatta livet för att få ro. Det fick jag
inte. Något år senare insåg jag att det inte finns några gudar och
att det var bättre att ta tag i problemet själv om jag skulle få en
hållbar lösning.
I de organisationer jag sedan tillhörde från 16 års ålder var ateism-
en självklar. Inget vi behövde diskutera. Ett opium för folket.
Befrielseteologin i Latinamerika störde cirklarna en aning och det
fanns här en rörelse som var troende men använde tron att störta
diktaturer.
Idag har ateismen blivit en fråga som ägs av hög medelklass från
USA och England. Deras företrädare är personer som är allt annat
än radikala i allmänhet.
Cristoffer Hitchens gick från att vara en övertygad trotskist till en an-
hängare av George Bush och som sådan propagandist för alla USAs
krig mot islam.
Sam Harris ser islam och Hamas i synnerhet som den stora ondskan
i hans för övriga ateistiska värld och hamnar i sympati för Israels ocku-
pation av Palestina.
Richard Dawkins det stora samlande namnet för ateismen idag är en
i det närmaste biologist i synen på människan och har själv utarbetat
en tanke att vårt sociala liv styrs av eteriska gener, s k memer.
Sveriges ledande ateister, som Sturmark och gänget runt SANS, är
idealister och menar att människan utveckling styrs av goda ideer
konstruerade av goda entrepenörer.
Så vad har jag gemensamt med dem?
Ja, inte mycket mer än att vi inte tror på Gud.
Jag väljer hellre troende kristen eller muslim som på sin agenda har
att rättvisa skall råda och att folkets kamp är det avgörande(sådana
finns)än jag väljer något av det ovan beskrivna.
Ateismen är inte det primära. Klassperspektivet är det.
I dokumentären om vapenhandlaren Viktor Bout får
man en inblick i hur det går till när den amerikanska
polisen sätter dit gangsters. Det handlar först om att
hamna på kant med polisen innan dess har man i prin-
cip fria händer att handla. I fallet Bout var det hans ego
och 9/11 som satte käppat i hjulet. Det är intressant hur
polisen satte dit honom. De läckte information till press-
en om Bout varav mycket var bara historier. Tidiningarna
tryckte dessa och sedan använde polisen artiklarna som
bevis för att få sätta dit honom.
Filmen sägs ha Bout som grund
Media har stor genomslagskraft och används i många syf-
ten. Skrönor utan täckning blir till sanningar. En stor del av
alla de sanningar som SD och inte minst Avpixlat ständigt
för fram har sin grund i dansk och engelsk skvallerpress.
Märkliga historier om hur sharialagar införts i engelska för-
orter eller i Köpenhamn kommer med jämna mellanrum.
SD bryr sig inte så mycket om källkritik eller sannolikheter
utan följer Goebbels första medialag: Ljug så mycket du
kan och så ofta du kan, folk kommer i vilket fall att tro på
hälften av vad du säger.
Om en muslim säger att han vill utrota europeer kan man
med säkerhet veta att det kommer att skrivas som att mus-
limerna vill utrota europeer.
Jihadisterna är inte fler än vad vi kan räkna in som galna
kristna. De förnuftiga muslimerna lika många som de för-
nuftiga kristna.
Man kan gå till sig själv och se hur man tänker om de tiggande
romerna.
Först tyckte de flesta synd om dem.
Sedan blev det jobbigt att ha dem överallt.
Det blev för mycket när vissa öppet hatade dem av olika an-
ledningar så nu handlar det om att vi vill skydda dem då det
är stora nätverk som tar betalt för den plast de tigger på.
Jag är mycket intresserad av evidens för detta.
Denna "sanning" har spridits i olika former av skandalpress i
Europa och det är verkligen inte evidens. Två av de största
skandinaviska krimförfattarna Adler-Olsen och Arne Dahl har
i sina senaste böcker använt sig av hur den organiserade
brottsligheten använder tiggare runt om i Europa.
Jag bara undrar hur det kan generera så stora pengar att det
skulle vara värt att ha stora kriminella ligor runt de små pappers-
muggarna.
Så det känns mer som fascismen i Sverige och Danmark mer
använder sig av den amerikanska metoden att sprida rykten
till media som skriver om dessa rykten som därmed går tillbaka
som sanningar.
Jag kollade igenom senaste årgången av serien Game of thrones
i natt . Jag tycker att det stannat upp och är inte lika fascinerande
som de tidigare. Det är självklart svårt att hitta ett eget språk och
egen handling i fantasygenren där allt egentligen är upprepningar
av Sagan om ringen.
Det som intresserade mig var avsnitt fem(tror jag det var)där Cersei
Lannister blir våldtagen av sin bror Jamie Lannister. Det blev till debatt
i våra medier. Många förfasade sig över att man inte hårdare angrep
denna våldtäkt och fördömde den.
I denna fiktiva värld som skildras är död så vanlig att man inte reagerar.
Det man lever med i är att kraftigt avsky just denna Cersei Lannister som
smider ränker i princip allt hon gör. Hon har ett förhållande med sin bror
som också våldtar henne.
Men varför upprör just denna våldtäkt?
Cersei har själv mördat barn och sett till att oräkneliga människor mördats
på det mest barbariska sätt.
Varför i allt detta våld är det just våldtäkten av henne som skapar debatt
om våld?
Jag har inte sett någon debatt om scenerna där Theon Greyjoy systematiskt
torteras efter konstens all regler och i slutet kastreras. Död, mord, massmord,
av allt och alla är vad serien bygger på för att upprätthålla intresse, så varför
fastnar man då för just en enstaka våldtäkt?
Jag ser det inte annat än att man knappast kan ha sett serien och ännu
mindre följt karaktären Cersei utan man anammar ett verkligt könsperp-
spektiv på en fiktiv värld som man inte ens kan.
Det är ytterligt pinsamt.
Att läsa:
Det nyligen genomförda folkomröstningen i Skottland
var ingen omröstning som egentligen gällde den sto-
ra delen av folket.
Det var snarare en omröstning som handlade om en
spricka i kapitalets mur och en omröstning mellan
olika former av vidskeplig nationalism.
Vad skulle det förändra att Skottland blev en själv-
ständig stat? Vad har alla stater som blev till efter
Sovjets fall gjort för att föra världen framåt mot mer
demokrati och bättre liv för det stora flertalet(det var
bra att Sovjet föll dock)?
Nationalism är i sig reaktionär.
Den extrema varianten förklarar sig själva genom att
demonisera den Andre. Vi är bättre än dem.
Man kan alltid lyssna till George Galloway som pratar
om folkomröstningen:
Mia Blomgren gör intressanta dokumentärer på P1.
Hon har haft en serie i tendens om white trash där
hon går runt i Stockholms förorter och frågar rätt på
om människorna där känner sig som white trash.
som handlar om vad folk gjorde den natten när Olof
Palme blev mördad. En man är intressant därför att
han knappt vet vem Palme var eller vad han stod för.
Det är hans grej, säger han, att inget veta. Han säger
sig vara ensam. När han skall konkretisera det nämn-
er han att han en gång träffade en trevlig man online.
Han var från Colombia.
Jag tänker på vad jag själv gjorde. Det som jag inte kom-
mer ihåg är varför jag inte visste något under natten.Jag
brukar alltid vara vaken till småtimmarna och att ingen
ringde. När jag steg upp med min son som då var 1 och
ett halvt år och satte på TVn för att kolla barnprogram då
fick jag jag reda på det. Dagen efter således.
Den danska socialdemokratin går mot att försvinna
helt som politisk kraft. Två katastrofala strategier har
lett dithän. Först sökte man behålla makten genom
att i princip bli nyliberala. Man sökte vara mer mark-
nadsmässiga än liberalerna och på det tappade man
inte bara makten utan också sina traditionella väljare.
I utförsbacken sökte man då ett sista halmstrå och sök-
te att bli invandrarfientliga men det spåret var redan tag-
et av Dansk Folkeparti och det sista av trovärdighet för-
svann för den danska socialdemokraterna.
Om sossarna vill bli en kraft att räkna med i Sverige kan
man inte bara vara kapitalet till lags och söka SDs välj-
are genom att ta över deras hjärtefråga om de usla invan-
drarna.
Det är bara att hoppas att Löfven håller principerna viktigare
än makten. Det kommer att löna sig i längden.
Dansk Folkeparti har ju lyckats att sälja iden om den islamiska
faran som hotar dansk självständighet genom att andra partier
inte bjudit motstånd. Ju mer andra partier öppnat sig mot dem
ju större inflytande har rasismen fått i Danmark. Idag är ju en
hatsejt som Avpixlat snarast att se som vardagsmedia i Dan-
mark.
Det tekniska utvecklingen går fort och vi vänjer och
vid det mesta. I förra veckan pratade jag med en
man om läsplatta. Han var liksom jag en bokens
man men han hade lärt sig att gilla läsplattan. Han
kunde läsa mer och hade massor av böcker tillgäng-
liga på läsplattan. Det var en vana hävdade han.
Jag vill inte tillägna mig den vanan.
Jag vill ha kvar boken.
Papper efter papper. Vikta och sammanfogade och
dessa en massa svarta tecken. Hur kan det bli något?
Och ändå?
Igår började jag läsa Nattlig skörd av Pelecanos om
brott i Washington. Utan minsta problem följer jag med
inre bilder med på resor genom barer, parker, polisstat-
ioner,och ser mördade och mördare. Jag är hela tiden i
centrum.
För några dagar sedan följde jag doktor Siri och hans sök-
ande efter brott i Vientiane i Laos och det var inga svårig-
heter att följa i en värld jag aldrig i mitt eget liv varit i.
Det är heller inga problem att följa med Uhtred och hans
liv, i vad som skulle bli England, på 800-talet i bok efter bok.
En av de största läsupplevelserna under senare år var GB84
av David Peace om gruvarbetarstrejken i England 1984. Här
binds handling ihop med min egen historia och om hur man
gör uppror och hur man skall fortsätta efter nederlaget.
I vilket fall, tecken på vitt papper, skapar inre bilder som är
bland det största man kan uppleva i livet.
1973 beslöt SAF att man skulle arbeta mer politiskt och ta
kamp mot det som man upplevde var ett alltmer öppet soc-
ialistiskt samhälle. Kampanjen som senare kördes igång
var ju framgångsrik. Man fokuserade på individen och att
det individuella är vad som ger ett gott samhälle. Till detta
kom löntagarfonder som det perfekta medlet att samarbeta
mot och självklart den nyliberala vågen internationellt.
Under 80-talet utarbetades en strategi för att fortsätta ha
initiativet. Den gick i stort ut på att bryta vänsterns anspråk
på att ha övergripande visioner om hur ett samhälle skall
formas.
Det märkliga är att detta genomförs av vänstern själv. Det
kan vara intressant att undersöka hur sådant som maktord-
ningsteorin slår igenom. Alltså:
-Det är viktigare att prata kön framför klass
-Det är viktigare att prata ras framför klass
Jag lyssnar på OBS i P1 och får närmast rysningar av hur det
pratas i de termer som Roundtreegruppen vill att vänstern skall
göra för att ta död på sig själv.
Nu senast om konflikten mellan land och stad.
Den första gröna vågen på 70-talet skapade en del oaser på
landet som sågs med allt annat än blida ögon av de som bod-
de på landet och försökte försörja sig i små orter där industrier,
gruvor och lantbruk gick i graven som olönsamma.
I onsdagens
OBS satt två medelklasskvinnor och pratade om att
ekologiska hipsters skall återerövra landsbygden. Vilken verklighet
befinner man sig i då?
Med FB och Instagram följer att många människor exponerar sig
och det mesta är ointressant. Igår såg jag hur ett par lagt ur en sek-
vens på FB där en kvinna ligger i badkar och blir pissad på. Varför
lägger man ut sådant(om det nu är av fri vilja)?
En del spyr ut sin ilska och söker tröst genom att ondgöra sig över
sin partner. Denna form av dysfunktionalitet slår ju oftast över och
tillbaka på den som skriver.
För några år sedan hängdes några flickor ut som horor på Instagram.
De som gjort var några unga flickor som inte förstått att med de nya
medierna kan man inte göra som människor gjort i årtusenden. Skvall-
ret upptäcks och man kan hitta källorna och angripa de som skvallrar.
De tysta skvallret har förstört liv för tusen och åter tusen sedan männ-
iskan blev en kommunicerande varelse.
För den som vill följa förloppet och processen i hur skvaller förstör en
människan liv kan läsa Bara en mor av Ivar Lo-Johansson och där
fälja den unga Rya-ryas liv från ung vacker flicka till gammal statar-
kärring och vad ett oskyldigt nakenbad kan göra för en kvinnas liv.
Det tysta skvallret kan över lång tid stigmatisera en människas liv
utan att denna har en chans att göra något åt det.
När jag som 10-åring var hos min morföräldrar fick jag reda på att
en kvinna som bodde i byn kallades för "Sköva" vilket var något slags
slang för hora. Jag ropade det efter henne i barnsligt oförstånd och
det skulle jag inte gjort. Det blev oroligt i den lilla byn. Min mormor
sa att så får man inte säga. Hon kunde dock inte förklara att hon
själv sa det om henne vid matbordet. Så jag fick gå dit och be om
ursäkt. Det blev bra. Jag satt länge där och pratade med henne och
jag fick höra om hennes liv. Efter den dagen hälsade jag artigt på
henne och hon bjöd på saft och bullar emellanåt. Jag tror också att
det blev en slags öppning för henne och att varbölden sprack med
det jag gjorde.
Skvaller är en del av våra liv. En del av det är nödvändigt. Vi får venti-
lera om nära och kära utan att det slutar i större konfrontationer. Men
det stigmatiserande och illvilliga skvallret har vi alla skyldighet att mot-
arbeta på personlig och offentlig nivå.
Stefan Sauk gjorde ingen glad som Hamilton men
i öppet arkiv var han rolig:
När jag är deppig kan jag alltid ta fram bilden
på min lilla dotter när han tog mod till sig för
att åka Hang over på Liseberg. Hon var den
enda som vågade.
Farsan har lite problem med närminnet men det går
bra att prata om det som varit. Vi pratade om hans
första bil. En CV4.
och hans andra en Ford Anglia:
och sedan blev det tre Volkswagen innan han 1977 köpte en Volvo 242 som han har
fortfarande:
I boken Spekulanten av Bengt Ericson får vi följa Erik Pensers
uppgång fall och återkomst. Det är en fascinerande värld som
öppnas och som i princip är skyddad från insyn.
Här är ett långt kapitel som skildrar hur bankerna i princip går
samman för att krossa en enskild kapitalägare som inte vill
simma som de andra i bassängen.
Bankernas makt, ett oligopol, är farligt inte bara för enskilda
kapitalister utan för demokratin som sådan.
När så detta oligopol spelar tillsammans med regering som i
turerna kring Nordbanken så ser man ju det korporativa drag-
et fullt ut i svensk samhällsutveckling.
Jag undrar om inte ekonomijournalister och sportjournalister
sitter i samma båt. Bägge grupperna är så beroende att hålla
sig väl med dem de är satta att skildra att kritik blir satt på undan-
tag då det stänger dörrar.
Här finns också beskrivningar om hur bröderna Sahlen gick i
konkurs och efter samma konkurs hade mer reda pengar än
innan.
Eller hur Cederoths genom märkliga affärer i snurren kring Penser
helt plötsligt fick till en försäljning som gjorde dem 60 miljoner rik-
are.
Det är kanske framför allt en skildring där samhället gick från att
skapa rikedom genom att göra saker till ett där man blir rik genom
att sälja papper fram och tillbaka.