2017-12-31
02:20:00
Mild civilisationskritik
För några år sedan såg jag en dokumentär om en ung man
som under några månader levde i en självbyggd kåta ut i sko-
gen någonstans i Jämtland. jag kände direkt att det skulle jag
också kunna göra. Bara låta dagarna gå utan tider att passa
och att leva enkelt känns som ett bra sätt att vara på jorden.
För många år sedan satt jag en kväll och pratade med en ung
kvinna som jag var attraherad av men i samma stund som hon
berättade att en nära vän till en hemma ahde fått sitt hem ned-
brunnet och hur fruktansvärt det var med alla saker som brunnit
upp försvann attraktionen. Hon var ju närmast fetischist. Det var
saker som bestämde hennes liv och graden av mening med samma
liv.
Saker bryr sig alltså Torgeby inte om. Behöver han något arbetar han
den tid som behövs för att få ihop pengar.
I boken får vi följa hans liv på Öckerö där han inte får ihop tillvaron då
han har svårt att interagera på andras villkor( eller hade). Sedan tar
han sin tillflykt till ensamheten i Jämtland och att vara ett med den
stora skogen. Om man jämför med filmen Into the wild har ju Torgeby
ett större säkerhetsbälte då han kan ta sig till enbutik som ligger någon
mil bort och har några vänner han kan besöka.
I den andra hälften skildrar han ett halvår bland löpare i Etiopien där han
försöker förverkliga en dröm om att bli en riktigt bra löpare.
I boken skriver han inget om böcker. När jag såg filmen och tänkte mig
in att leva som han fanns böcker med som en central tanke. Jag tänkte
att vandra i skogar oavsett årstid och sedan krypa in i sin kåta och där
läsa och en skriva en rad eller två. Men vad jag förstår hade han det inte
så. han bara var. Det hade jag inte kunnat se som tillfredställande.
Jag kan ha mina funderingar över hans tankar om tillvaron och en del kan
jag tycka vara idealistiska i överkant, men å andra sidan men alla andra man
läser om som lever i en beskyddad imaginär eskapism så föredrar jag Torge-
bys sätt att leva.
Det är lite som en modern vision av Thoreaus Walden.
2017-12-29
01:05:00
Punken var skit
På SvT visar man nu serien Era.
Den handlar i stort om punken från 1977 och fram.
Det stora bandet var ju självklart Ebba Grön.
I min värld fanns inte så mycket av punken även om
jag var intresserad av musik och under några år var
ordförande i en musikförening, Cafe Hisingen , som
arranegrade spelningar och under något år hade lok-
al där Afzelius, MarieBergman, Japop och flera uppträd-
de.
Punken sköttes i Göteborg av Garageligan och de gjorde
det hellre än bra. Kaos är ett bra samlingsnamn för vad
de höll på med. Om vi andra arbetade med drogfria arr-
angemang så gjorde punken tvärsom.
Punken var politiskt omedveten, med Ebba som ett lysande undantag,
När de tog strid för sin fritidsgård Oasen i Rågsved så fanns ett eng-
agemang men det ebbade ut. Resten av tiden tävlade artister med sin
publik med att vara så verklighetsfrånvänd som möjligt och vem som
kunde vara emot mest saker.
Ett av mina sista äventyr i musiksvängen var när vi hade en punkfestival
på Cafe Hisingen. En massa band med folk som kom från hela landet och
så många dumma människor på ett och samma ställe under en helg kan
ta knäcken på den bästa.
Nej, punken var en lite löjlig parentes i Sverige och som förekom den ny-
liberala vågen. Skillnaden var i stort att de senare nyliberalerna gillade
att sno åt sig pengar.
2017-12-29
00:46:00
Trump var inte den första
När man grottar ner sig i turerna i Vietnamkriget inser
man att Trump inte är unik utan snarare följdriktig.
Kennedy ljög för kongressen och folket om hur många
som skickades för att stödja marionetten Diem i Sydviet-
nam.
Johnson ljög ännu värre om hur många trupper som skick-
ades och lögnerna ställde sedan kongressen inför ett
fullbordat faktum.
Men värst var Nixon. Inför valet 1968 såg det ut som Hub-
ert Humphrey skulle segra som demokraternas kandidat.
Efter många turer hade man lyckats få Nord-Vietnam ,FNL
och Syd-Vietnams regeringschef Thieu att sätta sig vid sam-
ma bord med USA för att förhandla fram en lösning på kriget.
Fem dagar innan valet träffar Nixon Thieu och lovar denne
trupper och vapen om han vägrar att förhandla. Så blir det.
Nixon vinner valet knappt och mycket beroende på att för-
handlingarna strandade. Den avgående presidenten tog kon-
takt med Nixon och på frågan om denne träffat Thieu blånek-
ade Nixon. Han ljög. Direkt efter sitt tillträde ökade kriget i om-
fång och då särsklit terrorbombningarna och handrog in Laos
och Kambodja i kriget.
Nixon och Kissinger ljög sedan hela vägen fram till allt explod-
erade med Watergate och alla avslöjanden om illegal avlyssning
och inbrott. Det märkliga var att Kissinger fick sitta kvar när Nix-
on valde att avgå när han skulle ställas inför rätta.
Alla nämnda presidenter , inte Kenndy kanske då protesterna in-
te var så stora under hans tid, ansåg att de inhemska protesterna
var skapade av agenter från Kina, Sovjet och Vietnam.
De kunde inte förstå att deras terrorbombningar kunde vara en orsak
till att folk protesterade.
Under Nixon gick det ju så långt att militär inkallades och att dessa
vid flear tillfällen öppnade eld omt amerikanska studenter. Sex dog
och massor skadades.
2017-12-28
19:59:27
reflektioner på Vietnam
När man tillbringar tio timmar med dokumentären om Vietnam
hinner man tänka mycket och fundera över historiens gång..
En kontrafaktiskt tanke som slår mig är att det var inte imper-
ialismens bmed USA som förarare som vann utan den andra
sidan som la fällben för sig själva.
Konflikten mellan Kina och Sovjet gjorde ju dels att det fanns
en konflikt dem emellan som flyttades ut till alla rörelser ut i
världen. Vad hade hänt om den stora polemiken som på 60-
talet gjorde Kina och Sovjet till fiender istället utmynnat i en
ny gemenskap?
Troligen skulle då världen sett annorlunda ut. USA var rejält
stukat efter Vietnamkriget. Det hade kostat dem enorma summ-
or pengar och inte minst anseende. Glorian hade hamnat rejält
på sned. Över hela världen stred folk för frigörelse och om inte
Sovjet och Kina varit fiender utan haft en gemensam linje hade
vi fått en helt annan värld.
Nästa fråga i denna kontrafaktiska tanke är om det hade varit av
godo eller inte?
Tyvärr måste ju mitt socialistiska jag säga att det vi fick se under
de fria staernas praktik under 80-talet var allt annat än en positiv
berättelse. Kollektivjordbruken så som de praktiserades i Vietnam,
Mozambigue eller Tanzania var ju inga framgångssagor. Tvärsom.
Kina blev till samma kapitalets enpartistat som Sovjet och det var
ju bara nya USA utan de borgerliga friheter som ändå alltid funnits
där. Yttrandefrihet har ju aldrig varit första proritet i någon stat som
sagt sig vara kommunistisk.
2017-12-28
03:56:27
Vietnam war
På Svt/Play ligger en mycket bra långdokumnetär om
Vietnamkriget. Den är i tio delar och har en otroligt bild-
material. Burns och Novick bygger upp sina delar så
bra att man inte saknar fiktionen. Trots att jag kan min
historia blir jag påmind om saker som inte låg i det främ-
re rummet. För den som inte var med eller läst in sig
är ju detta en guldgruva.
Kort kan man säga att denna historia tar sin början vid
Andra Världskriget. Vietnam som är en fransk koloni sed-
an 1850 blir ockuperat av Japan. Efter kriget så får inte
vietnameserna sitt oberoende utan tvingas in under frans-
männen igen. Fransmännen krossas efter år av blodiga
krig i slaget om Dien Bien Phu och tvingas att lämna Viet-
nam. In istället med USA . I Geneve delar man Vietnam i
södra och norra. USA stöder en vänlig diktator i söder och
i norr byggs en socialistisk stat under ledning av Ho Chi-Mihn.
I de södra delarna strider man snart genom FNL för att störta
diktaturen där. USA ökar sin närvaro med trupper och mer
pengar under John F Kennedy. Johnson eskalerar kriget
och under Nixon spricker allt.
1973 drar sig USA ur och tre år senare är Vietnam en nation
igen.
Det är ett grymt krig. Det är också ett krig som är en vattendel-
are för många av jordens folk och också för hela studentrörel-
sen.
Ja, det finns så mycket att säga och i denna dokumentär som
inte på något sätt är helt klar i sina analys väcks frågor igen.
När jag letar i mina minnen efter bilder finns det fyra som dyker
upp som hade stor genomslagskraft och de bilderna utgör ock-
så fyra vändpunkter för opinionen i världen.
En buddistmunk bränner sig själv i protest mot regimen i Sydvietnam 1963
En FNL-soldat blir summariskt avrättad av Sydvietnamesisk miltär 1968
Massakern i Song My 1970 då en grupp under William Calley mördar och våldtar över
400 gamla, kvinnor, barn och spädbarn
En 7-årig flicka hamnar i bombattack med napalm 1972. Hon får 30%-iga brännskador
och ett filmteam är på plats och visar upp hennes brännskadade kropp.
2017-12-24
14:17:44
God jul
2017-12-23
13:30:55
Utbud skapar efterfrågan?
2017-12-21
03:34:21
tre historier för vänstern
I Traktorn av Ivar Lo-Johansson handlar det om en godsägare som
tar över efter sin far. Den unge nye godsägaren är utbildad och vill
rationalisera sin gård. Han är idealistisk och tycker att man skall va-
ra generös mot sina anställda. Traktens facklige ansvarige har till sin
uppgift att se till att villkoren förbättras för de anställda. De bägge fin-
ner varandra och när godsägaren vill rationalsera och modernisera
har den facklige idel öra. Mannen som haft som uppgift att samla in
korna och få dem mjölkade blir förloraren. Han behövs inte längre
och hans hela existens hotas. Han svara med att bränna ner ladugård-
en.
I Den onödiga samtiden av myrdal/Gustavsson diskuterar de om tvätt-
eriet i Manchester. Sedan länge har kvinnor där tvättat i kallt vatten då
uppvärmning tar för lång tid och kostar för mycket. En ung ingenjör an-
ställs och han ser direkt att värma upp vatten är en enkel sak. Han tror
att kvinnorna skall glädjas över detta. Det kalla vattnet ger ju reumatism
och ledskador, Han berättar för dem hur enkelt det är att genomföra det-
ta. Kvinnorna svarar med strejk. En orsak var tradition, men också en il-
ska över att de tvättat i kallt vatten utan egentlig orsak.
I podden Markus och Malcom pratar den om Lenin och de stora utopierna.
De berättar om hur man mobiliserar arbetarna på fabriker genom att erbjuda
varmt vatten till Te. Ägarna vill inte erbjuda detta då de menar att arbetarna
skulle bli sittande och njuta istället för att arbeta. kampanjen med varmt vatt-
en blir en framgång.
2017-12-20
18:13:34
Vem skall man lita på
I det nu uppmärksammade målet i Fittja där en grupp män
frias från anklagelsen om gruppvåldtäkt är en annan intres-
sant aspekt den demonstration som är utanför rådssalen
när domen fallit. En grupp kvinnor demonstrerar mot beslutet
och bredvid står en grupp män och hånar dem. Några av män-
nen( enligt en av kvinnorna i demonstrationen) är bekanta med
de anklagade männen.
För en vänster värd namnet skulle man ju gå man ur huse och
tala allvar med denna typ av män som helt uppenbart inte har
en syn på kvinnor som rimmar med vad vänstern står för.
På samma sätt som nazister har kunnat mobilsera arbetarklass-
en, i högsta grad i Tyskland, och dessa då blev fiender, måste vi
idag se de män som finns i förorten som inte bara har en medel-
tida kvinnosyn utan också en reaktionär religion som de arbetar
för som fiender, inte potentiella allierade.
Vänstern måste förstå att de som idag söker asyl inte har den bak-
grund som de flesta som kom hit på 70- och 80-talet. Det är inte
vänsterfolk från Latinamerika eller gerillakrigare från Iran eller från
Kurdistan.
Bara för att man är fattig behöver man inte vara radikal.
De grisnyllen som igår stod och hånade demonstranterna utanför
rättsalen är ju värre än nazister eller högertrash. De lever i samma
miljö som de som nazister vill utrota och lever ett liv som kriminella
på sina bröders och systrars ryggar.
Allt är inte guld som glimmar, allt är reaktionärt som reaktionen angriper,
som Myrdal skrev 1978.
2017-12-20
17:58:55
Nixon ville skicka atombomber över Vietnam
I dessa Nobeldagar kan man minnas att Henry Kissinger en
gång tilldelades fredspriset.
I de band som långt senare offentliggjordes kan höra hur Richar
Nixon ville sända atombomber över Vietnam. Kissinger är tveksam
över detta. Dock beror hans tveksamhet på hur eftermälet skulle
bli om man gjorde detta. Han skiter fullständigt i att miljoner liv kom-
mer att spillas. Han tänker bara på hur detta dödande skulle tas emot.
Hur opinionen skulle kunna störta dem från makten.
Cynismen är monumnetal.
De flesta människor tar avstånd från människor som tycker det är helt
i sin ordning att döda en oskyldig människa, här har vi två som skiter
fullständigt i att miljoner skall dö.
2017-12-19
01:25:21
fiktion och verklighet
Igår såg jag filmen I Daniel Blake om en sjuk man som
inte anses vara värd sjukersättning.
Idag lyssnar jag på radio om FK och ersättning............
2017-12-17
22:32:00
Bra film
Jag tittar på Jag, Daniel Blake av Ken Loach. Det är ingen
av Loach bästa filmer men är ändå bättre än nästan allt
som görs för övrigt idag. Loach filmer är antitesen till den
förhärskande produktionen av eskapism. Här finns inga
superhjältar och man kan inte diskutera effekterna. Loach
gör film om "vanligt" folk.
Här är det en 59-årig man(lika gammal som jag)som fått en
hjärtinfarkt och som söker en väg tillbaka in i samhället. han
hamnar i ett limbo. Han får inte jobba för sin läkare med För-
säkringskasssan anser honom inte tillräckligt sjuk för att få
bidrag.
Loach skildring av det brittiska systemet sammanfaller i mycket
med Roland Paulsens om den svenska motsvarigheten. Här finns
en egen värld som skapar en skenvärld vilken skall definiera sig
genom att hitta på saker för folk att göra utan att de egentligen har
någonting att göra. Det handlar i huvudsak om att hålla folk utanför
utan att dessa skall knyta näven och göra uppror.
Det har gått många år sedan Loach gjorde Kes-falken 1969 och
han är ett unikum på den internationella scenen då hans perspek-
tiv alltid är underifrån och upp. Den realism han verkar i är inte
särskilt vanlig längre. Det gör att denna senaste film ändå slår
det mesta som görs idag.
På början av 90-talet kom tre filmer på rad Riff Raff, Raining Stones
och Ladybird Ladybird som tydligt visade vad nyliberalismen hade
gjort med England och i synnerhet med dem som hamnade utanför.
Land och frihet var en uppgörelse med stalinismen under spanska
inbördeskriget vilken i Loach lins omintetgjorde seger mot fascisterna.
En annan episk berättelse är Frihetens pris om vad det får kosta att
göra revoltution.
Men som sagt i princip allt han gjort är sevärt.
2017-12-17
20:09:22
Meningen med livet
Andra barnbarnet. Lilla Juni har kommit till världen
2017-12-15
14:30:34
vem skall man lita på
I veckan kunde vi höra att Rinkeby var en krigszon.
Därför var Sverige tvunget att ställa om till närmast
militära aktioner för att få ordning på sina förorter.
Samtidigt gör svenska regeringen bedömningen att
Afghanistan är ett fredligt land dit man kan skicka till-
baka flyktingar utan riks för deras liv.
2017-12-15
14:24:46
revolutionen äter sina barn
I Resan till Kilimanjaro letar Anders Ehnmark bland
ledarna som var med att befria olika afrikanska stat-
er efter orsaker till att de som var med och befriade
ganska snart blir de nya förtryckarna.
I dagarna kan man ju se en man som Robert Mugabe
som var en av de största hjältarna när Rhodesia blev
till Zimbabwe och som under många år gav många hopp
om ett annat land där frihet och utveckling skulle vara
ledstjärnor. under 80-talet när flera stater som Etiopien,
Angola och kanske i synnerhet Mozambique misslyckades
i att kopiera sovjetmodellen gick Zimbabawe sin egen väg
och satsade småskaligt och betonade småbondens roll
för att utveckla hela staten.
Så under 2000-talet förändras Mugabe. Han blir en despot.
När Ehnmark pratar med ledande personer som alla var med
och aktivt bekämpade kolonilamakterna och/eller lokala des-
poter hittar han en tanke som verkar gemensam. De berättar
om stora umbärande under decennier. Ett liv på ständigt res-
ande fot och alltid med hot om ond bråd död. Ett liv utan be-
kvämligheter med den stora tanken om befrielse som morort.
Så kommer befrielsen. De hyllas som hjältar. Dock skall de
snart själva ta makten och styra den nya staten. Då hjälper
inte utopierna. Då hjälper inte de stora orden och de goda
föresatserna. Folk vill ha bröd och välstånd inte stora ord.
Ganska snart blir hjältarna ifrågasatta. De som under decenn-
ier riskerat sitt liv för detta folk. Många faller då in i desillusion.
De väljer då att barrikadera sig i sina nya palats och sitt bekäma
liv och distanserar sig inte bara från sitt folk utan från de ideer
som de så länge vigt sitt liv för.
Sydafrika är ännu ett exempel på hur illa det kan bli. Alla svarta
som levt under apartheid under hela sina liv och som med ANC
och befrielsen kände att nu skulle allt bli annaorlunda. Nu står
många där och undrar: är det så illa med dagens korrupta politiker
att vi kan säga att vi hade det bättre under apartheid?
2017-12-11
00:38:31
Maoismen
Igår kväll lyssande jag till Bildningspodden.
Det är ett utmärkt sätt att fördriva tiden medans
man spelar patiens.
Jag lyssnade först till program om Platon där man
pratade bildat och ärofyllt om historiens mest aktade
filosof. Självklart var Jan Stolpe med. Han har översatt
det som finns nedskrivet av Platon i en modern tappning
och som fått spridning utanför de lärdes rum.
Sedan lyssnade jag till ett program om maoismen.
Då kunde ju Jan Stolpe stannat kvar. Han var ju en av dem
som fanns i de innersdta kretsarna av denna rörelse i landet.
Bland de intellektuella utanför det maoistiska partiet var ju
Stolpe och myrdal ett radarpar.
Det är ju sällan man skildrar Moas tid som ordförande i annat
än som en tid av misär och då på en nivå som håller samma
nivå som skvallerpressen.
Det fanns saker att lyfta och att minnas.
I Kina är Mao ännu hos vissa hyllad som den store rorsmannen,
men hos andra som motsatsen.
Alltså borde man se till båda sidor när man försöker att dra lär-
domar av den kinesiska revolutionen 1949 och kampen som ledde
fram till makten.
Den som idag ifrågasätter tiden fram till 1949 har dunkla motiv.
Folket segrade och det ses ju inte alltid som något gott i de krestar
som vill styra och ställa.
Man besgerade inte bara Japan utan också de inhemska reaktion-
ärer som vill göra Kina till ett rike som skulle serva de ledande väst-
staterna.
När jag under 70-talet som ung man kom i kontakt med detta land och
dess historia och framför allt deras aktuella politik var det ju bara att
hänga på.
Kina som tog kamp mot imperialismen i väst men också mot det som
man upplevde korrupta Sovjet och deras lydstater.
Kina där verklig demokrati rådde.
KIna där folket slagit sig fria och var ledande på alla områden.
Det var min bild och var under flera år.
Alliansfriheten har jag med mig än idag. Det var rätt och är rätt att ta
ställning mot imperialismen.
Idag så mycket svårare då de alliansfria är så få och där kampen i
många stycken kodnappats av islamister.
Idag kan knappast det moderna Kina beskrivas som annat än en av
de imperialistmakter som slåss med USA om världsherravälde. Maos
tes om att partiet kan förborgerligas och förvandlas till sin egen mot-
sats har ju besannats.
Så fortfarande finns bärande tankar i maoismen som är aktuella.
Mao introducerade ju bönderna som de verkliga befriarna. Det var de
och inte, i Kina, få industriarbetarna som skulle leda kampen.
I vår tid kan man också fråga sig vem som skall leda kampen för att
bättre samhälle när snart vi kommer att stå utan industriarbetare då
när robotiseringen är genomförd.
Vem skall göra uppror mot vad ?
I vår tid med maktkonsensus och tankar som historiens lsut och det
liberala 1000-årsrikets ankomst är det mer rän rätt att citera Mao om
att det alltid är rätt att göra uppror: frågan är bara hur?
När flera under senare delen av 70-talet började delge tankar om att
kulturrevolutionen var något annat än de drömbilder vi hade fått till oss,
problematiserades min världsbild.
Ville jag leva i en kommandostat?
Det sas där jag var aktiv att allt var politik. Jag sa så.
Men problemet var ju om man skulle förföljas, fängslas och arkubu-
seras för att man trodde eller diskuterade fel politik?
Där är jag ännu.
Är tanken om det goda samhället, det öppna och fullt ut demokratiska,
med massor av torg och rum för öppen debatt och resonerande, där
konst och kultur ses som alla uppgift att forma.är tanken om detta ba-
idealism?
Vissa av dagens nyvänster är hopplöst realistiska ( Marcus och Malkoms
podd). De ger inget hopp om att drömma så som vi gjorde på 70-talet om
ett samhälle som på alla nivåer skulle vara ett bättre, tvärsom, de använder
sin vision till att vara grindvakter för den totala undergången. om vi inte blir
kommunister kommer vi att brännas av atomkriget eller klimatapokalypsen,
och innan dess kommer de flesta av oss att svälta ihjäl i kapitalets sista
strid.
Hur lockar man männiksor till en sådan vision?
2017-12-11
00:00:04
babels torn
Marcus Birro skrev en förvirrad krönika på Nyheter 24. han skriver
abstrakt om hat och skam. Han nämner Janouch och Heimersson
och med dessa behöver han bara låta orden rinna.
Då vet vi att han tycker att alla som vill utvisa invandrare, återgå till
ett mytiskt folkhem(utan invandrare), som hatar etablissemanget ( allt-
så inte alla miljardärer och de med verklig makt, Nej, dem skall vi älska
vörda) och som vill köpa Birros böcker, de är med honom och han be-
höver inte an vända argument utan bara elda på känslorna som skall
få denna grupp att genomföra de få punkter som förenar dem.
Det är märkligt att nu när vi fått former för att verkligen kunna diskutera
så bildar vi i stängda grupper där vi kliar varandra på ryggen.
Eller har det inte alltid varit så?
Anledningen till att vi i Sverige kunde bygga folkhemmet var ju knappast
att vi hade bättre argument än kapitalet och högern. Nej, det var den poli-
tiska kampen med dess organisering och solidaritet som ställde samma
höger och kapital mot väggen och sa: ändra er annars kommer det att gå
jävligt illa.
Det finns nog få exempel i världen där argument och "sanningen" har för-
ändrat i sig självt. Det är den som har makten som förändrar och makten
tas av den som har mest muskler eller som är flest och bäst organiserade.
När det gäller Birro så kommer han nog snart att ha ändrat åsikt igen och
om vi får en renässans för vänster kommer han att vifta dit och om det skul-
le bli åt rakt motsatt håll kommer han att vifta dit.
2017-12-10
23:41:06
The Crown och Kwame Nkrumah
En av skaparna och pådrivarna av panafrikanismen från 50-talet
och framåt var Kwame Nkrumah. Han ledde kampen för att frigöra
Ghana från britterna och 1957 nådde man självständighet.
Nkrumah var ett samlande namn för många på de afrikanska kont-
nenten och ett viktig namn för att driva kampen framåt.
Tyvärr blev Nkrumas uppfylld av sig själv och sin viktighet och utrop-
ade sig som evig president 1964 och det var början på den opposition
som två år senare störtade honom i en statskupp.
I serien The Crown säsong två spelar denna Nkrumah en liten roll i
ett av avsnitten. Vi får i serien veta att Nkrumah genom en nyck bytt
ut porträttet av drottningen mot ett av Lenin. Väst slår ut med armar-
na och beklagar att de tappoat Ghana som bundsförvant. I serien tar
då drottningen saken i egna händer och reser till Accra. Där dansar
hon foxtrot med Nkrumah och efter det förklsrar sig Nkrumah som all-
iansfri. Att Nkrumah var en av de viktiga spelarna i Bandungkonferen-
sen 1955 där Tredje Världens länder började ett samarbete för att stå
eniga mot bägge supermakterna och lita till egna krafter berörs inte
med ett ord. Om man kan säga att en berättelse har kolonila ögon så
stämmer det bra på serien The Crown.
Det sorgliga är att man serien igenom skildrar en verklighet från över-
hetens horisont men att man i denna lilla sekvens om Nkrumah tog
steget lite väl långt.
2017-12-10
23:24:41
Kriminella som hjältar
Vem som räknas som kriminell eller hjälte beror på vem
man frågar. De allra flesta skulle nog säga att de tycker
att Robin Hood är en bra myt där man ställe sig bakom
hans kamp mot orättvisa.
Svårare är det med tågrånarna i USA under 180--talet.
var Billy the Kid eller bröderna James hjältar eller skurk-
ar?
Bulla Felix levde runt 200-talet och rånade romerska trans-
porter och han bildade närmast en liten arme. Stöldgodset
delades ut till fattiga. Det sägs att Bulla Felix skickade ett
meddelande till kejsar Severus där den bärande meningen
var:
-Ge era slavar mat så att de inte väljer att bli landsvägsrövare!
Det finns delade meningar om Bulla Felix har existerat eller om
han bara är en myt som Robin Hood.
Oavsett slutade han sina dagar när han greps i en kvinnas säng.
Han dömdes till döden och slängdes till lejonen på Colloseum
vilka slet han i stycken.
2017-12-07
00:26:03
från solidaritet till filantropi
Det som ibland kallas vänster värnar om att utsatta
människor från Bulgarien och Rumänien skall få ut-
nyttjas av ligor. De får sitta utanför butiker i ur och
skur och tigga. Pengarna de drar in går till minst sagt
avskyvärda människor som tar pengarna för att leva
i lyx. den självklara linjen hade självklart varit att för-
bjuda tiggeri och erbjuda hjälp till tiggarna, typ den
kvinna som bjöd hem en tiggare och där tycke upp-
stod och de senare gifte sig. Men att motsätta sig för-
bud och som mest lägga en guldtia i pappersmuggen
är inte mer solidariskt än det som överklasskärringar
sysslade med i slutet av 1800-talet där de för att rena
sina samveten emellanåt hjälpte smutsiga arbetarbarn
med en brödbit.
Man kan också fråga sig hur kampen för att ensamstående
pojkar/män är tänkt. Hur tänker man sig fortsättningen om
alla dessa får stanna?
Gissa var de skall bo? Ja, lägenheter kommer bara att finn-
as i förorterna och där kommer de att hamna och då utan
arbete och bli ett tillskott till det stora utanförskap som red-
an finns. Hittills kan man se att skolgången för denna grupp
är mer än usel ur ett resultatperspektiv. Så vad skall de göra?
Om det funnits ett vänsterperspektiv hade man självklart kopp-
lat ihop allt till en klassfråga och rest frågor om varför vi har
så stora klasskillnader i landet och vad vi skall göra för att för-
ändra detta. Man hade inte stannat vid att flyktingar skulle bara
få stanna utan också rest krav på rättvisa över hela linjen så
att inte bara flyktingar utan hela underklassen kan resa sig.
2017-12-06
02:33:46
Från ljuset sjunka vi mot mörkret
Alltmer sprider sig rasismen och klassföraktets stank över
samhället. SD har lyckats ympa in sin rasism iklädd kultu-
rella förtecken i samhället i stort.
När ny Demokrati en gång gick i graven sa Bert att partiet
i alla fall lyckades att sprida sina åsikter om invandringen
in i de etablerade partierna.
Idag har man tagit ytterligare steg.
Allmännt kan man idag prata om unga människor i termer
om hur mycket de kostar och vi mäter deras knäskålar och
deras tänder får avgöra om de skall stanna i landet eller inte.
Detta trots att de ekonomiska hjuler snurrar som aldrig förr.
Skillnaden mellan rik och fattig ökar lavinartat och för att de
rika skall kunna behålla sina privilegier måste de ju visa att
de är förtjänta av det och att de fattiga på samma sätt förtjä-
nar sin fattigdom.
Det är ju inte förstå gången i historien som landets priviliger-
ade och rika förtalar de fattiga och tillskriver dem egenskaper
som tjuvar, lata och om de gör motstånd som farliga för alla.
Det stinker som sagt.
Därför är det följdriktigt att chefen för Riksenheten mot inter-
nationell organiserad brottslighet Lise Tamm säger att landets
Det är denna demonisering av förorten och dess människor som
alltmer utgör det stora problemet.
De flest förståndiga männiksor vet att man inte kan lösa problem
med opolis och militär. Man kan vara akut nödvändiga men inget
att bygga verklig förändring på.
De flesta begriper att så länge skillnaderna bara ökar så kommer
vi att få ökat utanförskap( tillka ovanförskap) och med det kommer
brott som brev på posten( med större säkerhet än Postnords leve-
ranser).
Makten i landet utgörs av en medel- och överklass som bara gör
små utflykter i förorten. Deras analys grundar sig på andra från
samma klass som lyssnar på andra som har samma övanförpers-
pektiv. Det blir alltså sedan till beslut som många gånger är ren
eskapism.
Som med denna Lise Tamm som säger att nu skall vi lära hur mili-
tär krossade Farc-gerillan i Colomiba eller hur polisen slog sönder
världens kanske mest bruta gäng i El Salvador. Hon säger också
att vi måste lära hur klaner i Sverige är organiserade och att detta
sedan skall ge verktyg att lösa problemen.
Dylikt tankegods brukar sluta i massavrättningar.
om man går till alla världens tsora städer och tittar var de våldsamma
gängen har sina centrum så kommer man till samma resultat oavsett
vad landet odlar för kultur, har för religion eller styrelseskick, och svar-
et är inte så konstigt: det handlar om utanförskap och fattigdom.
Bara det.
2017-12-02
18:46:30
En sjukdom
2017-12-02
15:48:02
Vänstern och Amineh
Man kan fråga sig varför Vänsterpartiet är så rädda för att ta upp
frågan om patriarkala strukturer i förorten. De måste ju ändå för-
stå att islamister, reaktionärer eller kriminella knappast kan vara
något som kommer att lockas till valurnorna och partiet.
I denna fråga kan man tydligt se hur identitet styr före klass.
När vänstern byggdes upp i början av förra seklet var ju frågan
om klassståndpunkt en huvudfråga. Alltså, det viktiga var att man
stödde organisationen före var man befann sig på klasstrappan.
De som tillhörde underklassen var ju kulturellt förtyrckta genom
sekler med att tro att verkligheten styrdes, och skulle skötas av,
överklasssen, monarkin och kyrkan.
Dagens underklass styrs ju ofta av kulturella kontexter och inte
minst av en reaktionär religion och i en skarpt läge längt ifrån
säkra bundsförvanter.
Man kan fråga sig hur ett feministiskt parti kan blunda för den
syn som många förortsmän har om kvinnor och hur man behandlar
samma kvinnor där.
Om man satte ner fötterna och sa att vi stödjer kvinnorna skulle man
eventuellt tappa en och annan röst men å andra sidan skulle man kun-
na bygga partiet kring sanna principer och faktiskt då förändra situation-
en i förorterna. Idag kan man ju se hur man på många håll i förorten fos-
trar pojkar och flickor in i en mentalitet som är reaktionär. det är mot detta
som Vänsterpartiet skall slåss inte mot dem som visar hur verkligheten ser
ut.
2017-12-02
15:32:52
Staffans stollar
Staffan Heimerson har ju genom åren slängt ur sig saker
som man baxnat över, men hans position är ju så säker
att han kan skriva i princip vad som helst och ändå klara
sig undan. När han nu jämför #Metoo# med Moskvarätte-
gångarna där hundratusentals människor oskyldigt dömdes
till döen eller skickades till arbetsläger. När en miljöpartisk
förra året jämförde svenska flyktinghateringen med Hitler-
Tyskland tog det hus i helvete och hon avkrävdes ursäkter.
Jag har ett minne när det gäller Heimerson som aldrig lämnat
och som jag under senare år letat efter verifieringen men inte
hittat något.
Det var en debatt i Kvällsöppet , jag minns inte ämnet, men i
debatten tar Nordal Åkerman till orda och beskyller Heimerson
för pedofili. Heimersom blir tyst. Ingen annan tar upp den kastade
handsken och när jag dagen efter skulle läsa vidare om denna
ohyggliga anklagelse men inte ett ord.
Jag har genom åren kommit tillbaka till detta men aldrig sett någon
skriva eller ta upp det, vilket fått mig att undra om det verkligen hän-
de.
