2017-12-11
00:38:31
Maoismen
Igår kväll lyssande jag till Bildningspodden.
Det är ett utmärkt sätt att fördriva tiden medans
man spelar patiens.
Jag lyssnade först till program om Platon där man
pratade bildat och ärofyllt om historiens mest aktade
filosof. Självklart var Jan Stolpe med. Han har översatt
det som finns nedskrivet av Platon i en modern tappning
och som fått spridning utanför de lärdes rum.
Sedan lyssnade jag till ett program om maoismen.
Då kunde ju Jan Stolpe stannat kvar. Han var ju en av dem
som fanns i de innersdta kretsarna av denna rörelse i landet.
Bland de intellektuella utanför det maoistiska partiet var ju
Stolpe och myrdal ett radarpar.
Det är ju sällan man skildrar Moas tid som ordförande i annat
än som en tid av misär och då på en nivå som håller samma
nivå som skvallerpressen.
Det fanns saker att lyfta och att minnas.
I Kina är Mao ännu hos vissa hyllad som den store rorsmannen,
men hos andra som motsatsen.
Alltså borde man se till båda sidor när man försöker att dra lär-
domar av den kinesiska revolutionen 1949 och kampen som ledde
fram till makten.
Den som idag ifrågasätter tiden fram till 1949 har dunkla motiv.
Folket segrade och det ses ju inte alltid som något gott i de krestar
som vill styra och ställa.
Man besgerade inte bara Japan utan också de inhemska reaktion-
ärer som vill göra Kina till ett rike som skulle serva de ledande väst-
staterna.
När jag under 70-talet som ung man kom i kontakt med detta land och
dess historia och framför allt deras aktuella politik var det ju bara att
hänga på.
Kina som tog kamp mot imperialismen i väst men också mot det som
man upplevde korrupta Sovjet och deras lydstater.
Kina där verklig demokrati rådde.
KIna där folket slagit sig fria och var ledande på alla områden.
Det var min bild och var under flera år.
Alliansfriheten har jag med mig än idag. Det var rätt och är rätt att ta
ställning mot imperialismen.
Idag så mycket svårare då de alliansfria är så få och där kampen i
många stycken kodnappats av islamister.
Idag kan knappast det moderna Kina beskrivas som annat än en av
de imperialistmakter som slåss med USA om världsherravälde. Maos
tes om att partiet kan förborgerligas och förvandlas till sin egen mot-
sats har ju besannats.
Så fortfarande finns bärande tankar i maoismen som är aktuella.
Mao introducerade ju bönderna som de verkliga befriarna. Det var de
och inte, i Kina, få industriarbetarna som skulle leda kampen.
I vår tid kan man också fråga sig vem som skall leda kampen för att
bättre samhälle när snart vi kommer att stå utan industriarbetare då
när robotiseringen är genomförd.
Vem skall göra uppror mot vad ?
I vår tid med maktkonsensus och tankar som historiens lsut och det
liberala 1000-årsrikets ankomst är det mer rän rätt att citera Mao om
att det alltid är rätt att göra uppror: frågan är bara hur?
När flera under senare delen av 70-talet började delge tankar om att
kulturrevolutionen var något annat än de drömbilder vi hade fått till oss,
problematiserades min världsbild.
Ville jag leva i en kommandostat?
Det sas där jag var aktiv att allt var politik. Jag sa så.
Men problemet var ju om man skulle förföljas, fängslas och arkubu-
seras för att man trodde eller diskuterade fel politik?
Där är jag ännu.
Är tanken om det goda samhället, det öppna och fullt ut demokratiska,
med massor av torg och rum för öppen debatt och resonerande, där
konst och kultur ses som alla uppgift att forma.är tanken om detta ba-
idealism?
Vissa av dagens nyvänster är hopplöst realistiska ( Marcus och Malkoms
podd). De ger inget hopp om att drömma så som vi gjorde på 70-talet om
ett samhälle som på alla nivåer skulle vara ett bättre, tvärsom, de använder
sin vision till att vara grindvakter för den totala undergången. om vi inte blir
kommunister kommer vi att brännas av atomkriget eller klimatapokalypsen,
och innan dess kommer de flesta av oss att svälta ihjäl i kapitalets sista
strid.
Hur lockar man männiksor till en sådan vision?
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jag var frihetlig socialist redan på 70-talet och är det än idag. Min övertygelse har stått sig genom alla år, bara fördjupats, inte förtunnats. Jag ångrar ingenting och har inte gett upp. Läs min blogg så förstår du varför.