2017-09-29
02:31:22
Imorgon nazism
Imorgon skall nazisterna marschera i Göteborg.
Med största säkerhet kommer det att bli någon
form av konfrontation.
Både nazisterna och en del av demonstranterna
har ju som syfte att skapa våld för att flytta fram
sina positioner så det mesta pekar på bråk imor-
gon.
En allvarlig fråga som finns i samband med denna
demonstration är den om NMR skall få finnas eller
inte.
De som ropar på förbud och är vänster har inte tänkt
långt. Redan finns många liberala debattörer och poli-
tiker som när de kräver förbund mot nazister i samma
andetag nämner kommunister och inte sällan sätter
de likhetstecken mellan nazism och kommunism.
Så början det stora hyvlandet.
Vad är en kommunist?
Vi vet ju hur det blir. om en sådan lag blir verklighet kom-
mer ganska snart varje radikal åsikt och handling att bli
olaglig.
Så bakom hörnet när man vill förbjuda nazismen står att
man ganska snart marscherar dit man säger att man inte
vill gå.
2017-09-29
02:24:40
Inget annat än rasism
När Hanna Wigh berättar om att en förtroendeman för SD kör
upp fingrarna i skrevet på henne så hummar partiet och någ-
ra dagar senare utesluts några funktionärer. Inget parti ute-
sluter så många medlemmar som SD. Det är i sig en paradox
att det parti som vrålar om PK och att man inte får säga vad
vill utesluter flest medlemmar och unikt nog hela sitt ungdoms-
förbund.
Jag tror dock inte en sekund att partiet för detta kommer att tappa
röster. de som sympatiserar med SD har en huvudfråga och det
är hatet mot blattar och islam. I undergrupper till detta finns hatet
mot vänster och frigjorda kvinnor. De flesta män i SD tycker att
Hanna Wigh är en förrädare som fått för lite av det som de anser
att alla feminister har fått för lite av.
Det handlar inte om ideologi och sakfrågor i SD.
Det handlar bara om en enda sak.
Partiet kommer för eller senare att dö ut men innan dess kommer
de etablerade partierna att darra så mycket att de kommer att suga
upp det som de tror att de kan få fler röster av.
Det är i nästa fas det blir riktigt obehagligt när de etablerade partierna
med ideologisk riktning driver på det som SD startat upp.
2017-09-29
01:12:28
den bästa boken
Jag blev intervjuad av en journalistelev igår. Hon frågade vad jag
gjorde när jag inte håller på med fotboll och jag svarade att jag läs-
er mycket. Honfrågade då direkt vilken bok som är den bästa jag
läst Jag svarade direkt det som först dök upp i mitt huvud.
Martin Andersen-Nexö och Pelle Erövraren.
Boken blev känd igen när den filmatiserades av Billie August med
Max von Sydow i en fantastisk roll som Pelles far.
Men även om filmen är bra är romanen något helt annat. Filmen hand-
lar enbart om den första delen av fyra. Några år senare gav Nexö ut en
fortsättning på två volymer som hette Morten Röde.
Böckerna handlar om hur Pelle med sin far emigrerar till Bornholm från
det fattiga Sverige, bara de med lite pengar kunde emigrera till Amerika,
de utan gick ett sämre öde till mötes i fr a Tyskland, och tar drängtjänst
på en dansk bondgård.
Pelle och hans far är andra klassens medborgare som ofta är fallet med
immigranter vilket inte minst vår tid visar inte minst i vårat eget land.
Men som sagt det är en utvecklingsroman och när Pelle blir lite äldre
lämnar han sin far och blir lärling i Köpenhamn och tar del av samhällets
utsugning och orättvisor. Här har vi ånyo en koppling till vår egen tid. Där
Pelle och hans kamrater med tydlighet ser ett samhälle med stora orättvisor
och ojämlikhet tar de kamp. De organiserar sig och tar kamp. De bildar fack-
förening och parti. Under år bedriver de kamp utanför maktens boningar till
de en dag kommer in i desamma.
Man kan lära av detta. Det är de vackra orden eller de många mötens som
förändrar verkligheten det är den organiserade kampen som gör det. Först
när det etablerade samhället ser att de inte kan mota olle i grind släpper de
taget. Man får inget, man får tvinga sig till det.
I fortsätttningsvolymerna Morten Röde handlar det om hur Pelle som blivit
sossepamp nu får ta en annan kamp mot sin gamle vapendragare Morten.
Det handlar om kampen mellan reformism och revolution.
Socialdemokrati och kommunism.
De fyra volymerna om Pelle är stor litteratur och som sådan tidlös. Roman-
erna om Morten blir idag en aning för mycket plakat för att det skall hålla
över tid även om de som tidsdokument är intressanta.
2017-09-28
13:33:21
Inlärning
I en föreläsning berättar man om hur en program skall
lära sig att spela ett spel. Det finns inga särskilda instruk-
tioner mer än basala. Men programmet får positiva besked
när den gör rätt och det visar sig att snabbt löser programm-
et mer än vad man kunde förvänta sig.
Så likt hur en människa lär in.
2017-09-26
12:50:31
om att känna sig själv
En nuvarande seniorspelare som jag tränat sedan unga år
och som jag haft många och flera gånger långa diskussioner
med om i synnerhet film kom med ett påstående i förra veck-
an som jag funderat på sedan dess.
Han jämförde mig med min son som tränare, han har haft oss
båda, och förmågan att lyssna.
I huvudsak sa han att jag lyssnade och såg intresserad ut men
om man frågade mig några dagar senare skulle jag inte komma
ihåg någonting.
Min son lyssnade också och såg intresserad ut men skillnaden
är att han skulle komma ihåg vad som sagts några dagar senare.
Jag kände mig lite sårad och kände inte igen kritiken, men när jag
rannsakat mig själv så ligger det lite i vad han sa.
Som tränare i en förening med massor av samtal varje dag har jag
kopplat på en autopilot i många lägen. Jag svarar utan att egentlig-
en reflektera och om samtalet varit som ett av många åker det ut
lika fort som det kommer in.
2017-09-26
02:30:04
Rasifiering och vänster
Ikväll sändes dokumentären I am not your Negro på SvT2.
Det är en berättelse om att vara svart i USA och om tre mord
på kända motståndare mot rasismen.
I förgrunden står dock inte de tre mördade Medgar Evers, Mal-
olm X eller Martin Luther King utan James Baldwin.
När Baldwin pratar förstår man betydelsen av den strukturella
rasismen. Jag är inte en nigger, jag är en man, säger han.
Men den strukturella rasismen i USA är ju sju resor värre än
den i Sverige. Det politiska klimatet också ett helt annat om än
att vi närmar oss det amerikanska med stormsteg. I en sekvens
i filmen får man se när unga svarta för första gången skall börja
i ett vitt amerikanska college och hur vita amerikanska ungdomar
bär banderoller som "Integration är kommunism".
Från 1870 till 1940 lynchade 5000 svarta i USA. Vita pöblar tog
lagen i egna händer, torterade och i flera brände svarta, innan
de hängde upp dem till allmän beskådan.
Frågan om svart eller vit i USA har betydelse. När det officiella
USA pratar om sin kamp för frihet och demokrati skaver det när
man ännu inte gjort upp med sin egen rasism och inte heller gjort
upp med sin rasistiska historia.
Men i Sverige?
I en krönika skriver Malcom Kyeyune om rasifiering:
När Jimmie Åkesson i sitt tal i Almedalen påpekade att »skillnaden i dag handlar om de som bygger bilarna mot de som bränner bilarna« så sammanfattade han ironiskt nog dagens svenska rasifiering långt mer kärnfullt än det dussin radikala afrosvenska kulturkrigare som hållit låda åren dessförinnan. Jag märker det själv, i min vardag
I dag, för att låna ett uttryck, är det grundläggande attribut folk är intresserade av huruvida du är »kaos« eller inte. Folk som är »kaos« är de som bor i förorterna och inte sköter sig, de som lever på bidrag och bränner bilar, de som har patriarkala värderingar, trasiga hem, och taskig kvinnosyn. De är inte svenskar, för att de ser inte sig själva som svenskar. Kort sagt: »kaos« är den sortens människor som går att läsa om i tidningarna varje dag.
Kyeyune är vår tids Jan Myrdal. Myrdal började i slutet av 70-talet att i ökande
takt skriva om en vänster som han ansåg vara falsk. Då var den egentligen bara
ute efter makt och spelade under täcket med Sovjet. Han kallade detta för media-
vänster och fick applåder från höger för detta.
Idag gör Keuyune i princip samma sak. han ondgör sig över identitetsvänster
som han anser gör makten en tjänst när de inte ser de stora frågorna.
2017-09-21
13:00:57
Så var det ju att tänka på det helt centrala...................
2017-09-21
12:54:43
Fler nazister eller bara internet
När jag tog mina första vacklande politiska kliv i början
på 70-talet så skulle man ju kunna tro att där bara fanns
en skog av vänsterrörelser och att Sverige var en stat
där inget annat fanns än socialdemokrati och så en enda
stor vänsterfamilj.
Så var det nu inte.
Av någon anledning som är oklar blev vi unga runt Red-
bergsplatsen något annat under några år.
Första gången jag reflekterade över vänster på ett djup-
are plan var 11/9 1973 när Pinochet genomförde kuppen
i Chile mot den folkvalde socialisten Salvador Allende.
Jag fyllde 15 år och bytte skola. Dagen innan kuppen
hade jag och en kompis busringt till Frank Baude för
att jag levde i en miljö som ansåg KPML(r) vara som
hin och håle.
Åren innan sprang vi pojkar på utsidan Hagahuset och
erbjöd våra tjänster tillsammans med MC-gäng till polis-
en för att hjälpa till och rensa vänsterslödder som ocku-
perat detta hus ( Kolla Birros Upp till kamp).
Ännu ett år till var vi med och tillsammans med Demokrat-
isk Allians störde 1 maj-demonstration för r-arna på Kungs-
portsplatsen.
Nazisterna fanns närvarande också då. Där fanns det legend-
ariska paret Oredsson, Vera och Assar, som styrde Nordiska
Rikspartiet, NRP, och en av oss var god vän med partiets sek-
reterare hans Burgemeister.
Det fanns alltså nazister och jag tror i ungefär lika stort eller lit-
et antal som idag. Skillnaden heter internet. Idag kan en liten men
aktiv grupp nå ut lättare och bättre än någonsin.
Skillnaden är att när dessa grupper på 70-talet nådde ett gäng
virrpannor som vi var så var det en slump. Idag kan man nå långt
fler virrpannor än då.
Vi var barn. Vi hade en enorm frihet att forma våra liv. Mina föräld-
rar ansåg det vara i sin ordning att låta mig vara ensam hemma i
Göteborg i lägenheten som 13-åring över en helg. Jag delade ju
ut GP på mornarna så lördag morgon var ju arbetsdag.
Vi pratade aldrig politik hemma. Det var ett öppet fält för mig att
leta och söka. Det som kom först tog jag till mig.
När jag sedan som snart 16-åring började på Burgårdens gymnas-
ium var det inte heller där vänster som styrde. Det var MUF och i
synnerhet disco som styrde. Jag som nyvaknad vänsterslyngel vil
ken hade gått med i KU , alltså VPK:s ungdomsförbund, kände mig
ganska ensam.
Myten om det röda Sverige borde granskas mer.
Det har under hela efterkrigstiden funnits en mer eller mindre etabler-
at samarbete mellan svensk makt och USA.
Kapitalet har under samma tid haft sin makt intakt.
Sossarna jagade kommunister under samma tid (IB och SAPO).
2017-09-19
11:32:13
Demokratin och frihetens försvarare.....................
2017-09-16
22:56:38
Vänster och höger samma sak?
När liberaler skall ta avstånd från nazister vill de alltid
i samma andetag ta avstånd från vänster som de jäm-
ställer. Det är försåtligt då vänster i stort i det svenska
samhället drivit fram alla reformer som gjort vårt sam-
hälle humanistiskt och relativt jämställt.
Det är inte Gulag eller Det stora språnget det vill förhin-
dra att komma åter, nej, de vill komma åt facket och and-
ra folkrörelseaktioner som syftar till att synliggöra och
bekämpa samhälleliga orättvisor. De vill i synnerhet ta
bort allt folkligt motstånd mot att Sverige skall vara en
lydstat till världens enda supermakt.
De blir sorgligt men symptomatiskt att då MP genom en
Rasmus Ling skriver i GP att det viktiga med demonstra-
tionen mot militära övningen Aurora är att visa att flera
vänsterorganisationer står bakom. Han nämner inte med
ett ord att Sverige över med världens enda supermakt hur
man skall kunna angripa Ryssland. Han tycker inte det är
något märkligt.
MP styrs av identitetspolitik utan något klassperspektiv över-
huvudtaget. För dem spelar det ingen roll att en enda super-
makt styr världens händelser och gör det med kriget som med-
el.
För Ling är det bra att Sverige går i denna stats ledband och
övar på att få utföra drängtjänst i en framtida konflikt.
2017-09-15
15:21:35
Varför var liveplattorna bättre än studioplattorna
Jag har under de senaste dagarna lyssnat på några liveplattor
från 70-talet och genomgående är att de är bättre än de studio-
plattor som spelades in vid samma tid med samma låtar.
Yessongs har jag skrivit om.
Pictures at an exhibition av Emerson, Lake and Palmer gjord-
es ju bara som liveplatta och inte studioalbum. Men ljudet är
bra och här liksom för många andra band i den progressiva
rocken verkar det som om när de får släppa loss och spela live
och inte styrs av studions krav på perfekta arrangemang så blir
det så mycket bättre.
Igår lyssnade jag på Colloseums liveplatta från 1971 och den slår
deras studioalbum med hästlängder. Jag lyssnar bara på original-
sättningen 68-71 och Chris Farlowe som hade en av historiens
mäktigaste röster.
Humble Pie Performance Rockin The Fillmore är ytterligare ett ex-
empel på när det svänger till betydligt bättre än på studioplatta.
Man kan ju knappast heller gå förbi Made in Japan av Deep Purple
som sammanfattar Purple bättre än alla album för övrigt tillsammans.
Det finns många fler men den jag också lyssnade på i veckan var
Ten years after och Recorded live. Den bekräftar min tes om att
livealbumen blev så mycket bättre.
2017-09-15
14:41:00
Varför är vänsterns kollektivister de största individualisterna
Om man sätter ihop grupper på 10 stycken konservativa,
liberaler, nyliberaler, sverigedemokrater, sossar och en
grupp med vänster, kommer den senare att utmärka sig
ganska snabbt med att ha hittat konfliktytor som visar sig
vara oöverbryggbara. Inom vänster som så varmt hyllar
kollektivet verkar finnas en inbyggd struktur att samla de
största individualisterna vilka i första hand vill höras och
synas och med kollektivet som fond för deras egen storhet.
Jag tänker på det när jag lyssnar på Markus och Malcoms
podd. Särskilt Markus Allard, grundare av Örebropartiet har
en tendens att i varje program ropa ut sitt hat mot annan vän-
ster efter ett gammalt koncept.
Under 70-talet fanns ju massa interna strider inom det som
kallades vänster. Det var trottar som var i fejd med stalinisterna
inom KPML och SKP. SKP var i fejd med KFML för att inte de
såg det sovjetiska hotet. Alla var de i fejd med VPK som ansågs
svikit allt vad vänsterns heder hetat och då i synnerhet tanken
på den stora revolutionen. Alla agerade de i den absolut sanna
kommunistiska vetenskapliga andan. Kommunismen kommer för
att den kommer för det har både Marx och Lenin sagt.
En sak som podden driver mer än annat är att den svenska invand-
rinsgspolitiken är av skada för underklassen.
Då köper man SD:s analys rätt av.
Den bygger på att vi har en gemensam kaka som om blattarna får
ta del av den så blir det mindre till den svenska underklassen.
Men är det en vänsteranalys?
Kapitalet strävar efter monopol och ständiga vinster och om det blir
ett minskat utrymme kommer den kaka som är till underklassen att
bli mindre.
Redan har vi sett hur privatiseringarna som startade under 80-talet och
som sedan exploderat gjort att kapitalet investerar i välfärd för att där
finns de bästa vinsterna att hämta ut. Det har föga eller inget med in-
vandrare eller flyktingar att göra.
Det internationella perspektivet har ju alltid vänsterns ena grindstolpe
och om man släpper den och blir etnovänster vad är då skillnaden mell-
an socialism och nationalsocialism?
Om etnisk svensk underklass , folket, drivs till att tro att allt är blattarnas
fel gör ju inte det att de har rätt i sina tankar.
2017-09-12
13:33:58
kultur
Kultur betyder odling. Man planterar, sköter och skördar och sedan
börjar man om igen.
Så är det med några av mina favoritalbum.
1973 hörde jag Yessongs för första gången. Jag blev helt såld.
Den var magiskt bra.
Igår när jag cyklade till Lunden lyssnade jag på den 44 år senare.
Fortfarande lika bra, om inte bättre.
Det är en liveskiva och som sådan har man fångat ljudet otroligt
bra. Med tanke på den tekniska utvecklingen måste upptagningen
då 72-73 varit en fullträff. Allt måste ha klaffat.
När man har lyssnat så många gånger hör man detaljer. En hostande
man mitt i Howes ackustiska lilla solo på andra skivan är tydlig.
Yes hade innan denna liveskiva firat framgångar med The Yes Album,
Fragile och Close to the edge. På Yessongs spelar man låterna från
dessa tre album.
Någonting händer live, De , i mitt tycke, ganska torra låtarna på album-
en, där allting är perfekt men ändå lite tråkigt, förvandlas till något helt
annat live.
Det är som om medlemmarna i bandet befriar sig själva och släpper loss
all sin förmåga. Här finns solon som jag alltså lyssnat på i 44 år och ännu
har full behållning av. Det är svårt att beskriva med ord vad som händer
med en låt som Starship Trooper som på studioskivan är bra men på live-
skivan blir magisk med sin fullständigt orgiastiska final.
Låt efter låt lyfter sig live, Yours is no disgrace, Close to the edge och inte
minst Roundabout.
Någonting händer när alla lämnar manus och låter känslorna löpa fritt.
Sålunda den bästa liveskivan någonsin.
För att lyssna till döden avbryter.
2017-09-08
13:07:03
vad är vänster
I sista numret av Arena intervjuas Per Wirten. Han berättar där
om sin misstro mot klassiska vänsterståndpunkter. I en recension
i Expressen går han ännu längre och menar där att vänsterns
framtid är att överge Marx.
Wirten skulle nog kunna beskrivas som indentitetspolitkens främsta
företrädare i landet. Han verkar mena att vi skall överge den gängse
klassanalysen och istället för att fokusera på klass driva frågor om
kön, sex och ras.
När högerns olika grupper pratar om kulturmarxister är det Wirten de
pratar om. Man vrider upp Gramscis tankar om överbyggnadens betyd-
else fullt ut och slänger bort den del där han håller fast vid Marx analys
om huvudmotsättningarna i samhället.
Så var hamnar då?
Vem skall angripa de ekonomiska orättvisorna i samhället om inte vänst-
ern gör det?
Vi har ju under de senaste decennierna sett en galopperande skillnad
mellan fattig och rik. Idag har vi närmast ett ekonomiskt monopol globalt
vilket kan flytta resurser från land till annat för att störa varje agerande
mot detta monopol.
I en sådan maktfullkomlig värld skall vi inte diskutera klass utan kön, sex
och ras?
I en sådan värld är det alltså bättre fylla spalter eller demonstrera på torg
för diverse frågor om sex, kön och ras?
Vad är huvudmotsättning och vad är det inte?
Vad fruktar monopolen?
Inte är det frågor om sex, kön och ras.
Det är snarare så att de som driver dessa frågor är nyttiga idioter till den
globala monopolkapitalet.
För trettio år sedan kunde man i så gott som varje vänstertidskrift läsa om
motstånd världen över mot både nationella förtryckare som globala ditos.
Det handlade om strejker, väpnade konflikter, böcker och tidskrifter som
gavs ut under hot om fängelse eller ond bråd död.
Idag lyser dessa beskrivningar med sin frånvaro. Istället handlar det om att
unga kirurgiskt vill byta kön eller slöjan eller niqabens goda inverkan för kvinno-
kampen.
Det ena borde inte utesluta det andra, men det är vad vi fått.
Vem firar mest över att vi inte längre angriper klassamhället?
2017-09-08
13:07:00
Krig för vem?
Jag kollar på dem amerikanska serien American Odyssey och får funderingar
om varför vi egentligen har krig.
När Sovjet föll borde förutsättningarna för en fredlig värld egentligen varit goda.
USA var och är den enda supermakten. Men varför blev det då inte så?
Varför Irak ganska omgående?
Varför Somalia?
Varför Jugoslavien?
Varför Afghanistan?
Varför Irak?
Varför Syrien och Libyen?
Varför dessa ständiga hot om krig mot Iran och Nordkorea?
Vem vill ha alla dessa krig?
En och annan krigsgalen liberal hävdar att dessa krig är bra för
demokratin. Var blev det bättre? Blev världen fredligare?
I serien om den amerikanska militären Odelle som är på flykt från
ett amerikanskt vapen- och säkerhetsföretag ställs intressanta frå-
gor?
-Hur kan man leja ut krig till privata företag (Blackwater)?
-Hur långt är inte dessa företag beredda att gå för att dölja misstag?
De har ju resurser till både mord och täcka för dessa.
-Hur långt in i dem amerikanska administrationen når dessa företag
med alla sina pengar?
Krig är ju en industri som vilken som helst. Finns det inte marknader
får man skapa dem.
USAs krig under de senaste decennierna är ju närmast chockerande
aktioner för att underblåsa krig och hålla dem gående.
Man skapade i princip Al Qaida under kriget i Afghanistan. Då var jiha-
dismen en vän.
När Sovjet och öst föll ihop var USA tvunget att snabbt hitta en ny fiende.
En fiende att skrämma upp det amerikanska folket med.
Det militär-industriella komplexet vill inte ha fred. De vill ha ständiga
konflikter där vapen används. De måste ju få marknader för alla sina
vapen. Om det inte finns konflikter, skapa dem och underblås dem.
President Eisenhower avskedsord till det amerikanska folket när han avgick
i ett TV-tal 17 januari 1961 ( Ike var dock ingen fredsduva. Många länder fick
smaka amerikanska krig och många ledare i tredje Världen dog på hans komm-
ando).
Men han såg att makten låg hos andra än de folkvalda och det störde honom.
2017-09-05
01:19:36
Varför så mycket om -68
Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål
har under senare år öst ut pengar på skrifter som skall skildra åren runt
-68. Det är självklart mycket kritiska röster som kommer till tals. I fall som
Svante Nordin och Lennart Berntsson handlar det om avfällingar som
vänt helt om och som idag suger på den kapitalets spene de en gång så
innerligt föraktade.
Det handlar nu inte bara om -68.
Det handlar om att göra all slags vänster farlig.
Även den frihetliga delen av vänstern skall dras ner i grottekvarnen.
Det intressanta är att när då dessa liberaler börjar att skuldbelägga
Gramsci och Marcuse så hamnar de i samma ideologiska fruktkorg
som diverse rasister och nazister. Gemensamt för denna fruktkorg
är att de pratar om kulturmarxism som något etablerat och tydligt.
Det är det inte. Den propaganda som förs mot denna kulturmarxism
är av samma konspiratoriska art som de som tror på Illuminate och
Zog.
En i raden av de stora konspiratörerna och arvtagare till Ahlmarks korståg.
Det finns mycket att kritisera inom vänster inte minst för vänstern själva.
Synen på Stalin eller Gulag inte minst.
Men det som vore av större intresse borde vara att skapa alternativ för
ett samhälle som håller på att rasa ihop av motsättningar. Då menar jag
inte pseudospåret om migration utan om det ojämlika klassamhälle som
idag restaurerats till 1800-talets skillnader mellan fattig och rik.
Då som nu fanns och finns en repression att ta sig förbi och det finns en
imperialism som i mycket styr vår nations politik.
Så hur skall vi agera nationellt och inte minst internationellt?
Hur ser det svenska klassamhället ut? Vem är arbetarklass idag och vem
är medelklass och hur skall man verka mellan och mot vad?
Hur skall vi se på nationen? Vilka är våra fiender och vilka kan räknas som
mer eller mindre allierade?
Hur skall vi agera i synen på arbete? inom en snar framtid kommer massor
av arbete att robotiseras och automatiseras. Vad skall då människor göra?
Hur skall vi skapa nya arbeten? Hur skall vi definiera våra liv när inte arbete
kan göra det?
2017-09-05
00:47:50
Dubbla krav på ursprung
SD och deras svans kräver att vi skall ha god kännedom om vårt
lands historia, kultur och traditioner. De anser detta så viktigt att det
skall avgöra om en människa skall få stanna i vårat land eller inte.
När det gäller det egna partiet anser man dock att historielöshet skall
råda. De menar att åren mellan 1988 och 2005 egentligen bara är en
obetydlig parentes som ingen skall prata om.
Man säger sig ha ändrat helt politiskt från den tidens uppenbart rasis-
tiska agenda.
Partiet säger alltså att människor kan ändra sig.
Om organisationer kan ändra sig borde väl kulturer också kunna göra det?
2017-09-02
22:38:56
Putin och de franska filosoferna
En sommar för 39 år sedan satt jag ensam i mörkret och
lyssnade på OBS. Kulturkvarten. Varje vardag kväll 2200
lyssnade jag. Just denna kväll handlade det om de nya
franska filosoferna. Jag har alltid varit intresserad av dem
som bryter mönster. Det pågick vid denna tid ett sökande
efter att hitta nya former för vänster. Nya former och nya
tankar. Andre Gorz var väl inte den mest populära men han
var i mitt tycke rätt ute. Han ville att arbetet skulle ha mening
och att vi skulle arbeta för andra ungefär hälften så mycket
som gjordes( gäller ju in i våra dagar). Många kände att den
vänstern stelnat. Hur kunde Lenin eller Mao svara på frågor-
na som ställdes i nuet?
Så kom då Levy och Glucksmann med sina böcker.
Barbari med mänskligt ansikte.
Kokerskan och kannibalen: essayer om förhållandet mellan staten, marxismen och koncentrationslägren.
I huvudsak ställde de frågan:
Hur kan vi prata om socialism utan att göra upp med Gulag?
Det är in idag den centrala frågan.
Socialismen kan inte var en ideologi som ger oss mer repression,
läger, förföljelser, mindre yttrandefrihet och mötesfrihet.
Socialismen måste ju vara motsatsen: mer av allt det goda utan den
utslagning och ojämlikhet som kapitalismen har inneboende i sig.
I Oliver Stones långa intervju med Putin kommer de att tala
om Gorbatjov. Putin menar att Gorbatjovs perestrojka och glas-
nost föddes ur de diskussion som de nya franska filosoferna
hade startat.
Det ledde efter Sovjets fall till en hyperkapitalism som knappast
någon önskade.
Kunde det ha blivit annorlunda om Gorbatjov och hans falang vunnit
över Jeltsin?
Idag måste vi börja om och börja rätt.
Många frågor måste upp på bordet och kritik för att inte göra om samma
misstag måste göras.
Det är hög tid. Samhällets orättvisor försvinner inte.
Idag har den yttersta högern tagit på sig ansvaret att göra något åt
dessa orättvisor. Det är att kasta sig ur askan i elden. Men de kommer
att marschera på och kommer inte att sluta förrän någon eller något hin-
drar dem.
2017-09-02
22:14:32
Hur definieras kaos i samhället?
Den avgörande orsaken för dem som anser att Sverige
förfallit och drabbats av kaos är hur många som mördas
och drabbas av våld.
Självklart är också allt blattarnas fel.
De som då anser att kvinnor skall skyddas, att pensionärer
skall få sin pension och att man skall få fira midsommar, vill
i första hand utvisa, i lite olika stor mängd beroende på hur
nazianstruken man är, blattar.
Grundanalysen är att allt är blattarnas fel oavsett vad.
Om man skall räkna på dödande borde man se till självmörd-
andet. I genomsnitt tar 2000 människor livet av sig varje år.
Fram till 80-talet låg denna siffra stabilt högt, det goda folkhem-
met krävde sina offer, för att minska under 80- och 90-talet, för
att sedan öka igen under 2000-talet.
Om man nu kan säga att det är samhällets fel att det pågår ett
mördande på våra gator som dödar runt femtio personer varje
år ( resten av dödandet är det gamla vanliga, att någon familje-
medlem dödar en annan) men i samma stund fullständigt blunda
för att 2000 dödar sig själva i sina hem, så är analysen mer än
grund.
Kort sagt: de som ylar över mördandet på våra gator bryr sig inte
om människoliv. De har en agenda och det är den rasistiska. De
använder de dödade, vilka de oftast tycker är bra som döda, för
att framföra nazianstruken propaganda.
2017-09-01
13:53:57
Blattarnas fel?
I Uppdrag Granskning i förrgår så visades ett reportage om
Biskopsgården och gängkriminalitet. Man kan fråga sig om
den markerade grundfrågan är rätt: Beror kriminaliteten på
etnisk bakgrund? Det är ju vad man som blivit av en gammal
sanning.
Vi vet ju sedan urminnes tider och särskilt sedan vi började
bygga städer att socialt utanförskap, alltså underklass, är den
stora orsaken till brott. Kombineras den med alkohol och drog-
er ökar benägenheten att begå brott. Tillför man sedan en lätt-
het att skaffa sig och att bära vapen ökar brottens grovhet,
Ibland framför man USA som ett föredöme när det gäller inte-
gration. Men tittar på städernas utanförskapsområden där så
är det ju ännu värre än här. Där skjuts ännu mer än här och mör-
das ännu fler.
I gårdagens program finns en intressant tes och det är den att man
gått från organiserade gäng till löst sammansatta. Jag minns bara
några decennier tillbaka när man pratade om albanligan, ASIR, OG
eller MC-gäng. Idag hörs knappt något, Det är södra och norra Bis-
kop och inte så mycket mer. Backa hör vi inte så mycket längre om.
Det handlar idag mer om personer och släkter som livnär sig på drog-
försäljning och trafficking, med klar tonvikt på det första. Det handlar
om personer som verkligen fångar dagen, carpe diem. De bryr sig
om de skall bli skjutna men de tänker inte på att de kanske får sitta 20
år i fängelse. Så de litar till sina egna. Problemet verkar vara att när
det är så lösa organisationer så är det lätt att byta och bli fiender över
en natt. Den s k hedern många av dessa kriminella omger sig med är
inte värd mycket, i princip handlar detta hedersbegrepp bara om dem
själva och den för dagen som är bästa kollegan.
UG visar att i Biskop handlar det om ca 20 individer som driver runt med
droger och vapen. Den stora frågan är varför så många håller dessa röt-
ägg om ryggen och anser att det är mer skamligt att prata med polis än
att berätta vad dessa kriminella håller på med? Man håller alltså några
superegon om ryggen för att det anses vara skamligt att "tjalla".
Historiskt finns ju detta som företeelse. Jag minns min egen ungdom där
man inte bland arbetarklass och ännu mindre på landet ville dra in polis
i vad som hände. problem skulle lösas utan polisens inblandning.
Historiskt har ju polisens huvudsakliga uppgift varit att försvara det be-
stående och de rika och deras tillgångar. Det är därför det blir lite märk-
ligt när polisen pratar om ett VI när det skall utföra sitt arbete.
Är vårat samhälle av idag ett VI?
