2017-09-12
13:33:58
kultur
Kultur betyder odling. Man planterar, sköter och skördar och sedan
börjar man om igen.
Så är det med några av mina favoritalbum.
1973 hörde jag Yessongs för första gången. Jag blev helt såld.
Den var magiskt bra.
Igår när jag cyklade till Lunden lyssnade jag på den 44 år senare.
Fortfarande lika bra, om inte bättre.
Det är en liveskiva och som sådan har man fångat ljudet otroligt
bra. Med tanke på den tekniska utvecklingen måste upptagningen
då 72-73 varit en fullträff. Allt måste ha klaffat.
När man har lyssnat så många gånger hör man detaljer. En hostande
man mitt i Howes ackustiska lilla solo på andra skivan är tydlig.
Yes hade innan denna liveskiva firat framgångar med The Yes Album,
Fragile och Close to the edge. På Yessongs spelar man låterna från
dessa tre album.
Någonting händer live, De , i mitt tycke, ganska torra låtarna på album-
en, där allting är perfekt men ändå lite tråkigt, förvandlas till något helt
annat live.
Det är som om medlemmarna i bandet befriar sig själva och släpper loss
all sin förmåga. Här finns solon som jag alltså lyssnat på i 44 år och ännu
har full behållning av. Det är svårt att beskriva med ord vad som händer
med en låt som Starship Trooper som på studioskivan är bra men på live-
skivan blir magisk med sin fullständigt orgiastiska final.
Låt efter låt lyfter sig live, Yours is no disgrace, Close to the edge och inte
minst Roundabout.
Någonting händer när alla lämnar manus och låter känslorna löpa fritt.
Sålunda den bästa liveskivan någonsin.
För att lyssna till döden avbryter.
Kommentera inlägget här:
