2017-09-26
02:30:04
Rasifiering och vänster
När Jimmie Åkesson i sitt tal i Almedalen påpekade att »skillnaden i dag handlar om de som bygger bilarna mot de som bränner bilarna« så sammanfattade han ironiskt nog dagens svenska rasifiering långt mer kärnfullt än det dussin radikala afrosvenska kulturkrigare som hållit låda åren dessförinnan. Jag märker det själv, i min vardag
I dag, för att låna ett uttryck, är det grundläggande attribut folk är intresserade av huruvida du är »kaos« eller inte. Folk som är »kaos« är de som bor i förorterna och inte sköter sig, de som lever på bidrag och bränner bilar, de som har patriarkala värderingar, trasiga hem, och taskig kvinnosyn. De är inte svenskar, för att de ser inte sig själva som svenskar. Kort sagt: »kaos« är den sortens människor som går att läsa om i tidningarna varje dag.
Kyeyune är vår tids Jan Myrdal. Myrdal började i slutet av 70-talet att i ökande
takt skriva om en vänster som han ansåg vara falsk. Då var den egentligen bara
ute efter makt och spelade under täcket med Sovjet. Han kallade detta för media-
vänster och fick applåder från höger för detta.
Idag gör Keuyune i princip samma sak. han ondgör sig över identitetsvänster
som han anser gör makten en tjänst när de inte ser de stora frågorna.
