leifsjoqvist

Det största som finns näst fotbollen är 10000m i friidrott.

Denna gigantiska kamp mot klocka, konkurrent och egen kropp

är oerhört fascinerande.

1984 stod giganternas kamp mellan Marti Vainio och Albert Cova.

Den tysta finska skogsgiganten mot den fjolliga lilla spagehttisprätten

från Italien.

Vainio stark som drog sönder allt motstånd mot Cova som aldrig drog en meter.

Cova kunde vinna på 27.10 eller 30.10 det spelade ingen roll.

Minsta möjliga ansträngning.

1984 stod det klart redan efter 3000m att det bara handlade om Vainio

och Cova. Vainio drog och drog. Cova hängde på( här någonstans kom min fru och

sa att vatnet hade gått och vi var tvungna att åka och förlösa vårt första barn. Denna

information var sekundär). Cova ser ut att tappa efter 8000m. Vainio drar ännu hårdare.

Vainio kommer att vinna. Men Cova sliter sig fast och när det är 200m kvar sticker Cova.

Då svarar mannen utan spurt och ger Cova en match intill mållinjen.Cova vinner.

Historien är fylld av fantastiska 10000m-lopp. Viren -72, Vätääinen -71, Gebreselaisses

alla segrar, Yifter som vann dubbelt men tyvärr aldrig någon bra svensk.

I detta perspektiv blir jag rasande när jag inte får se hela loppet i dagens

lopp.

Man visar massa  jävla hopperskor i en gren som inte har fler utövare

än konstsim.

Orsaken är naturligtvis att 10000m idag är en helt afrikansk angelägenhet.

Etiopien är suveränen, Kenya utmanaren, Marocko uppstickaren vidare har

Qatar några köpta kenyaner, Eritrea är med, liksom Uganda och Angola.

Etiopierna är allt för överlägsna för att det skall bli riktigt spännande.

Men man missar dramatiken när rycken kommer vid 4- 5 och 8000meter.

Där avgörs loppet.

Bekele vinner som vanligt.

Två europeer med i startfältet och tre usla amerikaner då kan man misshandla

den viktigaste grenen under VM.