2005-08-20
10:20:38
Masjävlar vs Sussie
Min morfar var från Värmland.
Han hade hatat "Smala Sussie", förutom de fåtaliga nakenscenerna.
Det var morfar som lät mig som 11-åring ta del av den filmskatt
som Jörn Donner skapade i 60-talets slut och 70-talets början
med "Bensin i blodet" som kronan i juvelen.
Morfar älskade finsk film.
Den hade alla de ingredienser som han sökte efter:
våld,alkohol och naturligtvis mycket sex.
På 70- och en bit inpå 80-talet kunde man varje söndagsmorgon
klockan 1100 se Ykköskanava som ofta visade finsk film.
Det var tiden före den mentala härdsmältan som kommer med
reklam-TV.
Smala Sussie bygger på konceptet att man som åskådare skall skratta
åt den värmländska dialekten.
Jag gråter när hör den.
Värmlänningen är inte jovialisk och god, han är egotrippad och korkad.
Jag fick samma känsla av obehag när jag såg "Masjävlar".
Varför denna film?
Den är totalt meningslös.
En massa förkrympta människor som går och springer och
pratar dalmål.
Och inget naket.
Min morfar hade antagligen kastat ut TV och DVD om han sett
den.
Morfars stora hatobjekt i livet var Masar.
Kan bara hålla med Din morfar. "Masjävlar" var en helt meningslös film, förstod aldrig lovorden.
Samtidit är "Bensin i blodet" en av de filmer som fastnat hårdast i mitt minne. Den gick på svensk tv någon gång i början av 1970-talet. Oerhört stark sak. Minns fortfarande ledmotivet: "Sina noter läser han som vägens Rubinstein, han har bensin i blodet sitt..." (i svensk översättning). Finnarna är över huvud taget vassare filmskapare än svenskarna, jag säger bara bröderna Kaurismäki. Vad har vi i Sverige att sätta emot internationellt förutom snart hundraårige Ingmar Bergman? Det är i stort sett bara Lidingöbarn med kontakter som får göra film i Sverige (Daniel Lind, br. Herngren) och det blir bara _ skit.
Farbro Melker