leifsjoqvist

När jag var arton läste jag Gustave Flaubert.
Madame Bovary skulle läsas för det var en
klassiker och en banbrytare inom romankonsten.
Jag inbillade mig att man var radikal om man var
banbrytare, alltså ansåg jag Flaubert vara bra läsning.
Något år senare läset jag Ord&Bild och deras temanummer
om Pariskommunen.
Kommunen var ett revolutionärt försök att stoppa krigets
vansinne mellan Tyskland och Frankrike 1870.
Folket tog makten över staden och bildade en frihetlig kommun.
Många av de socialistiska frihetliga ideerna fick sin första
parktik.
Men överheten såg snabbt över nationsgränserna och den tyska
militären hjälpte den franska att förrätta en massaker på de
parisiska revolutionärerna. 10000-tals dödades. Slaktades.

Det gode Flaubert var samtida.
Han applåderade denna massaker.
Han tyckte att revolutionärerna skulle skjutas som hundar.
Efter det läste jag aldrig mer Flaubert.
Jean Paul Sartre hatade denne Flaubert så mycket att han
skrev en skrift på flera tusen sidor om vilken fähund Flaubert var.


Jag skulle vilja kunna så mycket franska att jag kunde läsa den.