leifsjoqvist

I det nuvarande eskalerande världskriget så är propagandan
viktig.
Det gäller att demonisera fienden.
Islamisterna är galningar som vill mörda västerlänningar
för att dessa gillar frihet och är släpphänta mot kvinnor.
Just för att islamister är mordiska galningar måste de dödas.

För islamisterna är det en månghundraårig tragedi som spelas upp
igen.
Kolonialismen har bytt till imperialism,
men förtrycket och dödandet är detsamma.

Skall man förstå sin fiende?
Skall man förstå fientliga handlingar?
 Michael Schmidt följde med nynazister under några år
efter murens fall.
I boken The new reich får vi möta personer både nära och
långt borta från schablonbilden.
Schmidt blev polare med nazisterna, ja så bra vän
att han var tvungen att bryta sitt projekt i förtid.
Han tyckte för bra om sina fiender.

Ungefär samma sak händer med Bill Buford i Among the thugs.
Där följer Buford med fotbollshuliganer.

Hatet är ju i grunden ett uttryck för självförakt.
I primitiva kulturer som den albanska, sicilianska
eller klabbet som en gång var Jugoslavien dödar
man av rent självförakt.

Den enda uppgörelsen med historien som har haft till
syfte att ställa till rätta och komma vidare är det som
hände i Sydafrika.
Man valde sanningen före rättvisan.
Om de åtalade berättade sanningen i hearings
fick de straffeftergift.
Endast så, var det tänkt, kan svarta och vita leva
sida vid sida.