2005-12-11
01:47:49
Två filmer
"Darwin´s nightmare" är nog den bästa dokumentär jag sett.
Den slår som en pungspark.
Jag sitter och darrar när jag skriver.
Om det finns ett helvete ligger det i Mwanza.
I början på 60-talet planterade man ut nilabborren
i Victoriasjön.
Ett kul biologiskt experiment.
Fisken är ett extremt rovdjur som t o m äter upp sin egen
avkomma.
Konsekvensen av experimentet ser vi idag.
Victoriasjön håller på att dö.
Men runt Nilabborren har hela samhällen organiserats.
När fisken och sjön dör, dör människorna.
Men hur ruttet allt är illustreras så tydligt här.
Fiskarna tar upp fiskar som sedan styckas till fileer i
speciella industrier och sedan läggs detta i kylrum.
Fisken blir för dyr för loklabefolkningen att köpa.
In till flygplatsen kommer jättelika ryska plan med vapen.
Vapen som skall vidare och underhålla inbördeskrig
i Kongo(bara under en dag dör mångdubbelt fler i Kongo
än 11/9.Men detta sker inte bara en dag utan år in och år ut),
Angola och Ruanda.
När den dödliga lasten är släppt rullas den frusna fisken in
för att transporteras till Europa.
Så tydligt det kan bli!
När kameran sveper fram över hanteringen av fiskrenset
som blir över till lokalbefolkningen blir jag illamående.
I det fiskrens som tillagas kravlar det fullt av larver och stanken
måste vara extrem.
Detta är skakande men det värsta är när vi får följa de unga människorna
som sniffar skit för att kunna sova och i detta tunga rus lider risk att bli våldtagna,
men det riskerar allt för den tunga sömnen.
Eller hur de misshandlar varandra för en näve ris.
Det är grymt.
Eller den tomma blicken i de prostituerades ögon.
Aldrig har jag sett något liknande.
Aldrig har jag känt en film så nära, nästan som hud.
"Mitt namn är Sabine Spielrein" är en helt annan historia
men också den oerhört intressant.
Sabine föddes i Ryssland i en småborgerlig familj.
Som tonåring mådde hon dåligt och hamnade hos
psykologen Jung som hade börjat praktisera den av
Freud redovisade psykoanalysen.
Jung botar Spielrein men skapar samtidigt en relation till henne.
De blir ett älskande par.
Bägge skriver de till Freud för att få vägledning.
En av psykologins grindstolpar, Jung, visar sig vara en riktig
svinpäls.
Inte bara utnyttjar han Sabine Spielrein sexuellt, han stjäl senare
hennes dokumenterade tankar om drömmar och drömtolkning.
Spielrein upplever 1a världskriget och sedan även den ryska revolutionen.
Hon återvänder till Sovjet och försöker där att etablera sig som
psykoanalytiker.
I Tyskland blir det omöjligt med nazismen vilken ser psykoanalysen
som en judisk konspiration.
i Sovjet är det inte bättre under Stalin som förbjuder psykoanalysen
som ett småborgerligt satyg.
Sabine blir arbetslös och är det fram till att tyskarna
väller in under 2a världskriget.
Sabine ställs upp tillsammans med sina två döttrar av en trupp tyska ockupanter
som skjuter ihjäl alla tre.
Hemska historier-men mycket nödvändiga att ta till sig.
Den slår som en pungspark.
Jag sitter och darrar när jag skriver.
Om det finns ett helvete ligger det i Mwanza.
I början på 60-talet planterade man ut nilabborren
i Victoriasjön.
Ett kul biologiskt experiment.
Fisken är ett extremt rovdjur som t o m äter upp sin egen
avkomma.
Konsekvensen av experimentet ser vi idag.
Victoriasjön håller på att dö.
Men runt Nilabborren har hela samhällen organiserats.
När fisken och sjön dör, dör människorna.
Men hur ruttet allt är illustreras så tydligt här.
Fiskarna tar upp fiskar som sedan styckas till fileer i
speciella industrier och sedan läggs detta i kylrum.
Fisken blir för dyr för loklabefolkningen att köpa.
In till flygplatsen kommer jättelika ryska plan med vapen.
Vapen som skall vidare och underhålla inbördeskrig
i Kongo(bara under en dag dör mångdubbelt fler i Kongo
än 11/9.Men detta sker inte bara en dag utan år in och år ut),
Angola och Ruanda.
När den dödliga lasten är släppt rullas den frusna fisken in
för att transporteras till Europa.
Så tydligt det kan bli!
När kameran sveper fram över hanteringen av fiskrenset
som blir över till lokalbefolkningen blir jag illamående.
I det fiskrens som tillagas kravlar det fullt av larver och stanken
måste vara extrem.
Detta är skakande men det värsta är när vi får följa de unga människorna
som sniffar skit för att kunna sova och i detta tunga rus lider risk att bli våldtagna,
men det riskerar allt för den tunga sömnen.
Eller hur de misshandlar varandra för en näve ris.
Det är grymt.
Eller den tomma blicken i de prostituerades ögon.
Aldrig har jag sett något liknande.
Aldrig har jag känt en film så nära, nästan som hud.
"Mitt namn är Sabine Spielrein" är en helt annan historia
men också den oerhört intressant.
Sabine föddes i Ryssland i en småborgerlig familj.
Som tonåring mådde hon dåligt och hamnade hos
psykologen Jung som hade börjat praktisera den av
Freud redovisade psykoanalysen.
Jung botar Spielrein men skapar samtidigt en relation till henne.
De blir ett älskande par.
Bägge skriver de till Freud för att få vägledning.
En av psykologins grindstolpar, Jung, visar sig vara en riktig
svinpäls.
Inte bara utnyttjar han Sabine Spielrein sexuellt, han stjäl senare
hennes dokumenterade tankar om drömmar och drömtolkning.
Spielrein upplever 1a världskriget och sedan även den ryska revolutionen.
Hon återvänder till Sovjet och försöker där att etablera sig som
psykoanalytiker.
I Tyskland blir det omöjligt med nazismen vilken ser psykoanalysen
som en judisk konspiration.
i Sovjet är det inte bättre under Stalin som förbjuder psykoanalysen
som ett småborgerligt satyg.
Sabine blir arbetslös och är det fram till att tyskarna
väller in under 2a världskriget.
Sabine ställs upp tillsammans med sina två döttrar av en trupp tyska ockupanter
som skjuter ihjäl alla tre.
Hemska historier-men mycket nödvändiga att ta till sig.
Kommentera inlägget här: