leifsjoqvist

Under lång tid ansågs allt som inte skrevs av en bildad medel- eller

överklass som usel litteratur.

Kanske är det så än idag.

I USA var rädslan att beskriva sin samtid så stor ( av rädsla för McCarthysimen

och med den följande yrkesförbud)att man avstod. Det var vara i deckarna man kunde

se kommentarer om sin samtid.

Raymond Chandler och Dashiell Hammet var de två lysande stjärnorna.

I Sverige har vi en unik tradition av en skrivande underklass som

skrev in fattigbönder och arbetare i vårt kollektiva medvetande.

Det är en tradition som idag upprätthålls av krimförfattarna.

Den svenska skönlitteraturen är idag så tråkig och introvert

att endast skönandar inom medelklassen orkar med den.

Men i England finns mästarna Reginald Hill, Peter Robinson och

Ian Rankin skriver om ett engelsk samhälle som slits itu mellan

tradition och en tid ingen förstår.

I Sverige finns naturligtvis Mankell men även Thomas Kanger.

Tyvärr dog den svenska proletärlitteraturen.

Det fanns ingen som kunde axla manteln från de stora

hjältarna Ivar Lo-Johansson och Vilhelm Moberg och många andra.

Vi skulle behöva liknande litteratur idag.

Vem beskriver det nya mångkulturella Sverige?

Vem beskriver den nya samhällsstrukturen?

Vi behöver att få vår värld belyst med hjälp av fiktionen

ficklampa. TV som dominerar vårt kollektiva medvetande

är ju som en sur militärfilt över denna verklighet.