leifsjoqvist

Under 70-talet så gjordes ett markant misstag av viisa delar av vänstern.

Man tog inte tillräckligt avstånd från terrorismen.

Då fanns det ändå vissa beröringspunkter med terrorn.

Den sade sig vilja störta ett korrupt och förtryckande system och ersätta

detta med socialismen.

Man hade förläst sig på Lenin som sade att i ett visst läge när den borgerliga

staten var så totalitär att man inte kunde komma fram via de borgerliga fri-

och  rättigheterna fick man ta till vapen.

RAF menade att man genom att använda terror fick den borgerliga staten

att visa sitt rätta ansikte.

I viss mån fick man rätt. Västtyskland blev en polisstat. Rädslan blev kollektiv.

Men rädslan tjänade makten och den vänster som var icke-terroristisk blev

nästan utraderad.

Idag borde valet vara lättare.

Al Quaida slåss iofs mot den enda imperialistiska makten, men vad man vill införa

är en teokratisk muslimsk diktatur.

Är verkligen fiendens fiende min vän?

Vad Al Quaida har lyckats uppnå är mycket värre än RAF.

Vi har nu en värld som drabbats av kollektiv rädsla.

Människor som borde vara mer rädda för sin familj eller bilar eller vad man äter,

är rädda för terrorism.