leifsjoqvist

Har varit på konferens med min klubb över helgen.
det är alltid lika intressant att se vilka frågor som dyker upp.

Där finns det alltid lika välvilliga.
Där finns de evigt protesterande.
De arga.
De tysta.
De som bara är med för att supa till.
Så det som vill ha en diskussion som
utvecklar föreningen.

De flesta ledarna som var med är också
föräldrar och detta problematiserar.

En förälder har svårt att se över sitt eget barn.
Regel brukar vara att:
Antingen favoriserar man sitt barn eller
så gör man motsatsen.
I vilket fall är det en mycket svår roll.

Under mötets gång visade det sig att de
som tränar tjejer hade bildat en liten fraktion
som hade haft möten och skapat ett
litet manifest.

Fantastiskt, som gammal maoist var ju fraktionism
det  värsta man kunde göra.
Vilket det också är, då man ju går bakom ryggen på
den styrelse som årsmötet har valt och
som alla medlemmar fått vara med att välja.

Kvinnofraktionen hade i sitt manifest att pojkar
och flickor skulle behandlas lika.
Jag frågade om det fanns exempel på motsatsen.
Det fanns inget konkret,
men "samhället" gör skilland.

Vidare krävde fraktionen att damlaget skulle ha lika resurser
som herrlaget.
Damlaget spelar i lägsta serierna och tränar 1gång i veckan
och hade uttalat till denna säsongen att satsningen
i första hand var social.
Herrlaget spelar i div4 med målsättning högre.
Vi betalar material och organisation men inga
spelare vilket är rätt ovanligt på vår nivå.
Vad som sas var att om damerna kommer upp med en
plan så kan saken diskuteras.


Men kvinnofraktionen var het.
Inget bet.

Vi får väl se vad det blir av det här.