leifsjoqvist

Napoleon Dynamite är filmen man måste se flera
gånger eller kanske ingen gång alls.

Den är rolig.
Men jag vet inte vad det är jag skrattar åt.
Är det lyteskomik?

Nej, jag skrattar med, inte åt.

En samling udda individer står i centrum.
Napoleon är en stor nörd,
men med en stor självrespekt.

Trots sitt till synes dåliga utgångsläge
skapar han mening.

Napoleons stora revanch är en grym uppvisning.

Broderns förvandling vid mötet med det svarta
bombnedslaget visar att allt är möjligt.

Men som sagt, om filmen är allt eller inget har
jag inget svar på.

Dock vet jag så mycket att Susanna Popovas recension
i SvD 1/11 är en fantastisk övertolkning.
Napoleon är inte en representanat för sin tid,
mycket mer då en total motsats till representantaskapet.

Hawaii Oslo av Erik Poppe.
Har åter svårt att avgöra om detta är skitbra
eller om jag skall känna mig lurad.

Det är bra film.
Det en utmärkt episodfilm.
De öden man får följa fascinerar mig.

Men är det plagiat.
Den är inte lika bra som Lantana eller 21 gram.
Den är inte heller lika bra som Magnolia
eller Short cuts.
Men jag kan ge en näve fingrar på
att Poppe har kollat alla dessa filmer.

Han har säkert också tittat på Tictac.

Eller kanske One night around the world.