leifsjoqvist

Har precis sett Cool hand Luke av Stuart Rosenberg
från 1967.
Paul Newman gör rebellen i bojor som vägrar att
böja sig för det auktoritära systemet.

Filmens styrka är enligt mitt tyckande att huvudpersonen
Luke försöker att komma bort från medfångarnas
glorifiering och deras projicering i Lukes person.
Han blir hjälten som skall axla deras ångest.

Luke är dock ingen hjälte.
Han är en liten människa som vill vara ifred.

När han bryts tar medfångarna avstånd från honom.
De blir förbannade på honom.
Han höll inte.
Han kunde inte bära deras ångest då får han
ta deras öppna hat istället.

Detta är ett mycket ovanligt tema i amerikansk film.

High Noon med Gary Cooper kommer upp som en tanke
att jämföra med.
Sheriffen som ställs ensam mot en hämnande rövarliga
som skall ta staden i besittning.
Stadens folk gömmer sig i kyrkan och låter sheriffen klara
sig bäst han kan.
Fred Zinneman som gjorde filmen blev beskylld av John Wayne
för att vara kommunist och under ett årtionde
när Mccarthy och hans pedofilpolare Cohn härjade
var Zinneman utan arbete.

Det gjordes bättre film förr.

En liten episod i Cool hand Luke.
När Luke har rymt skickar han ett vykort
till medfångarna.

Det är han själv med två snygga brudar.
När han bryter ihop sliter en av fångarna
sönder vykortet i småsmulor.

I slutet av filmen dyker vykortet upp igen.
Ihopklistrat. Men det är tydligt att det bara har
varit i fyra delar.