leifsjoqvist

Det talas inte så mycket om Sven Delblanc längre.
Det är synd.
Hedebysviten är ju i paritet med det bästa Moberg skrev.

Men för mig var den andra delen i  sviten Kastrater, Speranza och
Jerusalems natt en brandfackla.

Den unge Malte Moritz har anfäktats av den franska revolutionen
och på en båt över till Amerika diskuterar han med den förhärdade
kaptenen om verklighet och ideal.
Det visar sig att skeppet transporterar slavar.

Den unge välbärgade revolutionären ställs inför
svåra beslut.

Hur skall han kunna leva upp till sina ideal?
Spelar det roll om han själv revolterar inför en
alltför stor övermakt?
Hur mycket är livet värt?
Hur stor del av sin själ kan man sälja
och ändå kalla sig människa(frågan som
liberaler brukar anse vara avklarad då de
räknar sig till homo econimus)?

En stor liten roman.

Delblanc var allt annat än vänster.
Hedeby kan kanske ses som en krönika över
det framväxande välfärdsamhället  och här finns
ett radikalt patos.

I Moria land däremot snarast en konservativ trötthet
över ett samhälle som inte längre kan förstås.

Men det är väl det som kännetecknar en stor
författare. Integritet.