2005-10-11
16:04:38
Ungdomsbråk i Backa 2
Varför slåss ungarna i Backa?
Problemet är större än så.
I medelklassparadiset Torslanda har man
trubbel med nazistiska ungdomsgäng som
styrs av några vuxna organisatörer.
I Backa är det en mer spontan organisering.
Småbuset uppsöker mellanbuset som får knacka
på dörren hos storbuset.
Storbuset och mellanbuset är klart missnöjda med utvecklingen
i Backa. Det stör affärerna att det kommer extra
poliser till stadsdelen.
Alltså, ungarna kör ett eget race.
Den huvudsakliga anledningen är säkert leda.
De klarar inte av skolan.
De klarar inte av lättare form av organisering
som fotboll.
Allt de själva upptäcker att de kan är hota och slåss.
De ser att andra blir rädda för dem.
De känner att de är någonting då.
Om man ser filmen Fight Club finns här också en tanke
som gäller småbuset i Backa.
När man får en smäll känner man att man lever,
slår man till någon känner man makt
och man behöver det i en tid då ingenting
känns levande.
Det är väldig arkaiskt.
Man går ner till de innersta lagren:äta eller ätas.
Den tunnan hinnan mellan verklighet och fiktion
rivs ner.
När man pratar med tjejerna förstår de inte
varför man är upprörd.
De är som om de vill säga att allt är ju ändå
på låtsas.
Stämmer detta perspektivet kommer det att bli värre.
Större organisering och beväpning.
Lösa strukturer blir till fasta.
Problemet är större än så.
I medelklassparadiset Torslanda har man
trubbel med nazistiska ungdomsgäng som
styrs av några vuxna organisatörer.
I Backa är det en mer spontan organisering.
Småbuset uppsöker mellanbuset som får knacka
på dörren hos storbuset.
Storbuset och mellanbuset är klart missnöjda med utvecklingen
i Backa. Det stör affärerna att det kommer extra
poliser till stadsdelen.
Alltså, ungarna kör ett eget race.
Den huvudsakliga anledningen är säkert leda.
De klarar inte av skolan.
De klarar inte av lättare form av organisering
som fotboll.
Allt de själva upptäcker att de kan är hota och slåss.
De ser att andra blir rädda för dem.
De känner att de är någonting då.
Om man ser filmen Fight Club finns här också en tanke
som gäller småbuset i Backa.
När man får en smäll känner man att man lever,
slår man till någon känner man makt
och man behöver det i en tid då ingenting
känns levande.
Det är väldig arkaiskt.
Man går ner till de innersta lagren:äta eller ätas.
Den tunnan hinnan mellan verklighet och fiktion
rivs ner.
När man pratar med tjejerna förstår de inte
varför man är upprörd.
De är som om de vill säga att allt är ju ändå
på låtsas.
Stämmer detta perspektivet kommer det att bli värre.
Större organisering och beväpning.
Lösa strukturer blir till fasta.
Kommentera inlägget här: