leifsjoqvist

I USA och England har det under den senaste tiden varit en rasande
debatt om Irakkriget och Islam.

Alla svenska idioter som pratar om kritiken mot USA som antiamerikanism
måste vara ohyggligt provinsiella.

När galloway och grabbarna trampar på går ingen säker.

En av de som står i centrum är Christopher Hitchens.

Han är en märklig man.
En gång trotskist.
En gång journalist på The Nation.

En ivrare för det kurdiska folket. Ateist.

En stor kännare av Orwell.
Både jag och Hitchens har en kärlek till denne Orwell.
När jag läser Hitchens om Orwell nickar
jag ofta instämmande.

Hitchens känner igen sig när Orwell går till
storms mot vänsterns snobberi och försök
att dölja sitt ursprung som ofta är medel- och överklass.

Alla dessa som Brecht karaktäriserade som:
"alla som inte är kommunister när de är yngre har
 inget hjärta och alla som är det över trettio har ingen
 hjärna."

Orwells vänsterkritik i "Vägen till Wigan Pier" är giltig
än idag.

Men Hitchens har växlat spår.
Nu jagar han vänsterkritiker i allmänhet och motståndare
till västs världskrig mot islam i synnerhet.

Han hånar Michael Moore. Han hånar Chomsky. Han ljuger om
Galloway.

Mannen som en gång tyckte att Kissinger skulle sändas till
domstolen i Haag har inga problem med kriget i Irak.
Tvärtom. Han hyllar det på alla plan.
Liksom han hyllar ockupationen av Afghanistan.

Hur blir man sån?
Hur växlar man från yttersta vänster till yttersta höger?
Hur gör man en Göran Skytte?