leifsjoqvist

Sitter och funderar över hur många filmer det
är som är bara film,
alltså inte filmad teater eller filmad roman.

Den första som slår mig är "In the mood for love"
av Wang Kar-Wai.

Det är en oerhört långsam och stilistiskt vacker film.
Varje ruta känns nödvändig,
cigarettrökens virvlar i det ångestfyllda rummet,
vecken på huvudpersonens klänning,
det lilla utfallet mot mannens livrem,
alla dessa små rörelserna ger en storhet
som jag inte vet var det syftar:
det bara är.

Men en annan filmare Kieslowski är liksom
Kar-Wai oerhört beroende av en annan
konstform:musiken.

In the mood for love är beroende av musiken,
liksom Kieslowskis filmer skulle plattas ut utan
sin musik, men fomerna är integrerade,
de fungerar inte utan varandra.

Det blir snårigt.......

In the mood for love går att se om och om igen.
Man hittar nya små detaljer att fastna.

Efter besök på hemsidan för filmen kollar jag nu
vad hon äter och vid vilken årstid.

Min dotter säger:
..skaffa dig ett liv....