leifsjoqvist

Läser Smedjan och fascineras över den
likhet deras propaganda har med 70-talets
vänster.

Först är det Amerikadogmatismen.
"Visst det finns saker man kritisera i USA,men..............."
Sen visar det sig att det inte finns någon giltig kritik.

Det är som med Ahlmark och Israel.

Smedjan ondgör sig ofta över att media ger en elak
bild av USA.
Det verkar som om Smedjan inte förstår att de allra flesta
kan gå till egna amerikanska källor utan problem.
Smedjan tycks inte förstå att de största kritikerna av
USA finns i USA.

Det andra är konspirationstankarna.

Nu senast är hela Sveriges Radio en garnison för
Röda Khmererna för att de inte sänt Johan Nordbergs
blogg.

Smedjan är upprörd över att många journalister
röster på annat än de öppet borgerliga partierna,
men blundar för det faktum att 80% av all media
ägs av borgerliga ideologiproducenter.

Smedjans skall på individens frihet börjar nu
traska ut på sin ökenvandring.
Ingen vill lyssna till journalister vars enda uppgift
är att slicka röv på den ekonomiska makten,
dvs den reella makten i ett samhälle.

Det skribenterna på Smedjan har gemensamt
med sina röda bröder från 70-talet är också
klassursprunget.

Inte mycket valkar i händerna här inte!