leifsjoqvist

Via ett närmast stalinistiskt  propagandakrig har
de rika i Sverige lurat oss att tro att
det är synd om småföretagare.

Inget kunde vara mer fel.
Sverige är ett paradis för människor med pengar.

Småföretagare har massor av möjligheter till avdrag
för de mest besynnerliga saker:
Vem har inte hört: det sätter jag på företaget.

Inget är så pjåskigt att höra på som en småföretagar som lipar
mellan kaviarrapen  och champagnefjärten om
hur mycket han arbetar och hur lite han får.

Samma är det med boendet.
De som bor rikt vill inte betala och göra rätt för sig
utan de letar upp någon gammal fiskare som de
gör till alibi för att de skall älta runt med sina
miljoner.

Det är ändå märkligt att de rika kollektiv kan
hålla det uppenbara borta:
De rika skor sig och blir allt rikare.
de fattiga slussas alltmer ut i utanförskap.

Undantagen blir till norm.
De rika letar upp en småföretagare som har problem med sin ekonomi,
eller en fiskare med sitt hus, dessa blir normen för orättvisa skatter.
Alla de tusen och åter tusen som lever i överflöd på samma system
döljer man i sin girighet.

När det gäller bidrag gör man samma sak:
man letar i enskildheter efter människor som tjänar på bidrag
och döljer alla de som hellre än något vill arbeta och
göra rätt för sig men utan att bli moderna slavar.

Girigheten har  ett mycket rymligt samvete.