leifsjoqvist

Jag har alltid haft problem med att definiera vad jag är-
politiskt.

Jag var med i VPK i min ungdom.
När någon frågade hur min utopi såg ut
svarade jag ungfär:
ett kollektiv där alla arbetar för och med varandra
och på kvällarna spelar, sjunger och läser man
poesi för varandra.

Naivt, men ganska vackert.
Det var en vision för det lilla livet.

Boris Benulic skriver om folkrörelsesocialism
och statssocialism.

Visionen för det stora livet är ju så mycket svårare.

Det förra handlar om att folk vill och kan göra saker själv.
Det är alltså vad vi håller på med i HBFC.
Vuxna människor arbetar utan ersättning mer än att
se sin vision bli verklighet.
I denna vision ryms tankar om allas frihet och allas
möjlighet till utveckling och vänskap.
Frågan är dock om inte också en nyliberal skulle kunna
arbeta sida vid sida med mig här.

Statssocialismen är dock problematisk.
Det finns en fara att skapa ett beroendeförhållande här.
Människors engagemang handlar då om att bli
försörjda av staten och endast graden av försörjning
blir intressant.
Det blir egocentrism i kollektiv skrud.
Detta skapar små och rädda männiksor.

Statssocialism är inte processinriktad och skapar
hierarkier. Stela hierarkier.

Svåra frågor?