leifsjoqvist

När jag följer rapporteringen från New Orleans
slås jag av bristen på empati.

När tsunamin slog till fylldes media av berättelser
om hur människor tog hand om varandra.

Fattiga människor gav av sin mat och sina kläder.
Många klarade sitt liv tack vare dessa uppoffringar.

Men från New Orleans kommer motsatta rapporter.
Folk som inte får hjälp.
Folk som våldtar,mördar och stjäl.

Skillnaden i att hantera en katastrof är slående.

Eller vad är sant?

I Godmorgon,världen! i P1 berättar deras reporter om
hur polisen närmast är paniskt rädd för människorna
som tagit skydd i den stora arenan.

Polisen säger till reportern att han troligtvis kommer att
dö om han går in där.
Väl inne är allt tyst.
Alla försöker att ta hand om varandra.
Nästan alla är svarta.

De som råkat illa ut i New Orleans är i huvudsak fattiga
och svarta.
Finns det en strukturell rasism i media som gör
det lättare att visa det omänskliga hos svarta?

Alltså inte så mycket oförtjänt lidande, utan tvärtom:

Titta på djuren!!
När de får chansen våldtar de barn, rånar affärer och
skjuter på de som kommer för att hjälpa de sjuka.

Det har trots allt betydelse vilken berättelse
som vinner våra medvetanden