leifsjoqvist

I mitten på 70-talet fanns det två journalister
som jag läste som vore det Biblar.
Den ene var Jan Guillou och den andre var
Göran Skytte.
Skyttes avslöjande av Ove Rainer tillhör klassikerna
i genren.

Skytte skrev två reportageböcker med Guillou som toppar
allt inom journalistverksamheten.
Bättre än så här blir det inte.

Skytte skrev böcker om de orättvisa skatterna,
alltså i meningen att de gynnade de redan rika
och mäktiga.
Han skrev en bok om den svenska kolonialismen
som var ett uppror mot överhetens historieskrivning.

Sedan blev han salongsfähig.
Han intervjuade makteliten och blev så tagen
av att vara hovnarr att det slukade hans personlighet.

ur "Nya berättelser"  Guillou/Skytte 1984( Orwell grinar i sin grav)

"Sista dagen är det lunch på Calcutta Golf Club.
Här släppte man naturligtvis inte heller in indier.
Man släppte inte ens in kvinnor.
Vi äter vid ett långdukat bord under ett stort träd.
Några steg från bordet står en sån där vanlig kuli.
Han har en slangbella i handen.
Det är hans uppgift att skjuta med slangbellan mot fåglarna
i trädet så att de inte skiter på vårt matbord."

Skytte har idag blivit den kuli han en gång beskrev.
Han jagar underklass så att dessa inte skall norpa
något från överklasens bord.
För att döva sig från samvetet som han en gång hade
har han blivit strängt kristen.

Göran Skytte måste vara den intellektuelle som
genomgått den största förvandlingen, från maoist
till kristen moderatpekoralist.
Obegripligt, om man nu inte tycker att Marx hade
en poäng med sin lilla sats " varat bestämmer tänkandet".