leifsjoqvist

För närmare 30 år sedan hamnade jag framför
TVn av misstag.
Filmen som visades var "Aguirre,der zorn gottes"
av en ung tysk ,Werner Herzog.

Dagen efter var jag nere på Waidele för att leta
efter Popul Vuh  som gjorde musiken till filmen.
Jag hittade Popul Vuh men inte filmmusiken.

Huvudrollen i Aguirre spelades av Klaus Kinski.
Han poträtterar en galen conquistador. Då tyckte jag
det var en lysande skådespelarprestation, senare förstod
jag att Kinski var galen av naturen.

Herzog och Kinski gav sig sedan till Amazonas för att
spela in Fitzcarraldo som handlar om en galen man
som vill spela opera på en hjulångare på Amazonas.
Filmen är ett mästerverk och dokumentären om filmens
tillblivelse lika fantastisk.
Vid ett tillfälle när Kinski spårat ur och säger att
han skall lämna projektet får han en pistol mot
tinningen av Herzog. Det var inget tomt hot. Hela
projektet kantrade mot en psykos.

Herzog har hela tiden tangerat det friska eller det
galna.
"Kapar Hauser" , " Hjärta av glas" , "Bruno Strozek"
alla handlar de om utanförskap.

Herzog själv går knappast in under normaliteten.
I ett sorgrus när en god vän dör går han från
Berlin till Paris och skriver en bok om hela
processen.

Så nu.
En dokumentär.
Han har letat upp Timothy Treadwells inspelningar
om sina 13 år bland grizzlybjörnar i Alaska.
Timothy vill muteras till att bli björn.
Han lever endast då han är i naturen och
umgås helst med sina björnar.
Psykosen finns där hela tiden som ett stöd
och förklaring.
Timothy blir till slut bokstavligen uppäten av sin
utopi då en grizzly slukar honom och hans flickvän.

Åter får jag ut och leta musik.
Enklare nu:Richard  Thompson.

En gång i Faiport Convention.
Hustrumisshandlare.

Men fan så duktig musiker.