leifsjoqvist

Feministiskt iniativ hade ett valmöte för några
veckor sedan där man lade en plattform.
FI har ju tagit avstånd från den marxistiska
analysen som ger oss att samhället är ordnat
i klasser som antingen samarbetar eller
strider.

FI använder istället det feministiska begreppet
maktordning.
Mäns maktordning gör att alla män görs till angripare
i en till synes antagonistisk konflikt.
(Marx skiljde på antagonistiska och icke-antagonistiska,
 de förra kunde lösas med samarbete och samtal, de andra
 endast med kamp).

Dock hamnar man med FI:s analys i en del märkliga
diskussioner.
FI räknar ju in manliga bögar, transor och bisexuella
till den egna sfären.
De lider också av den manliga maktordningen.

Invandrarmän är ju också rent krasst en underordning.
Dessa män förtrycker kvinnor.
Vita arbetslösa män som organiserar sig i ariska förbund
är underordning.
Dessa förtrycker alla former av kvinnor, invandrarmän, alla
sexuellt oliktänkande etc etc
Dock har underordningen invandrarmän och Vita arbetslösa
män saker gemensamt:
de förtrycker kvinnor och sexuellt oliktänkande ( när de inte
pucklar på varandra)

Underordningen kvinnor är inte heller homogen.
Här finns översta överklass som förtrycker allt i
fallande led.
Både ekonomiskt och politiskt.

Jag frågade morsan som är gammal kokerska om
hon kände sig mer solidarisk med mig som man
än med Örgrytes socitetskärringar som fnyst över
henne stora delar av hennes liv.
Hon garvade.

Könspolitiken är en återvändsgränd.
I ett bästa scenario skulle vi alltså få
lika mycket kvinnor inom politiken(Norge
är en förebild-där går Fremskrittspartiet
kraftigt framåt)och inom bolagstyrelser.
Vad skulle det förändra för de mindre bemedlade?
Skulle vi inte cementera klasssamhället?

Vad skulle det vara för nytta om vi fick lika mycket
rika män som rika
kvinnor?

Vi ser ju att det släpps fram massor av reaktionära kvinnor.
Kvinnor leder Neo och driver den nyliberala
ideologiproduktionen.
Bra?
Dåligt?

Nä, vi behöver en renässans för den klassiska klassanalysen!
Den behöver ses över och då framför allt begreppet
arbetarklass.
I Marx värld var arbetaren inom den "producerande sektorn"
den som var drivande.
Så ser det inte ut idag.

Men det behövs en distinktion mellan underklass och
trasproletariat. Det senare har aldrig och kommer aldrig
att bli en bundsförvant för ett bättre samhälle.

Vem producerar?
Vem organiserar?
Vem handlar?