leifsjoqvist

Jag är medelålders.
Jag har snart levt ett halv sekel.
Det ger vissa perspektiv och släcker
andra förhoppningar.

När jag är nere så funderar jag på politikens
möjligheter.
Jag har alltid sympatiserat med Rousseaus krav
på delaktighet:
-vi är både privata och offentliga
-vi har rättigheter och skyldigheter
-vi borde inte ha rätt att gömma oss.

Jag lever inte i något överflöd.
Jag har en stor och nyrenoverad lägenhet.
Jag svälter inte(nä, det vore ju att ge ordet svält en helt ny innebörd)
Jag kan kommunicera med telefoner, datorer och jag lyssnar
på radio, ser på tv, läser tidningar och böcker etc etc


Jag trivs med mitt "ordinarie" arbete.
Jag trivs med min "fritidssysselsättning"(vilket tar mer tid än mitt arbete).
Jag känner att jag än så länge kan välja att bo själv och
om ytterligare några när fetman och ålderdomen tagit kål
på den sista lusten kan jag redan nu känna acceptansen
över sakernas tillstånd.

Jag tror inte på några övernaturliga väsen.
Jag tror inte på några icke-materiella Gudar.

Jag  känner ingen större tro på någonting överhuvudtaget
mer än att man skall göra gott för att bli en bra människa.
Det som girigt bara ser om sitt eget hus blir bitter.
Den som bara ser till sina egna tankars realiserande
blir ointressant och farlig.

Det finns människor som gör gott som är troende, liberala,
konservativa, fula, feta, utvecklingstörda........

Det finns människor som gör ont som är radikala, idkar välgörenhet,
predikar om den kärleksfyllda religionen, arbetar  "för" fattiga,
säger sig verka för demokrati och frihet.............

Det är inte vad vi säger oss tro på som räknas.
Det är våra handlingar som räknas.

Den gode SIDA-chefen som hela livet producerat goda
dokument och ägnat mycken tid åt att vårda sin karriär,
vad är han?
Han har inte direkt gjort någon illa,
men han har skaffat sig egen relativ rikedom på
fattigdom och armod.

Våra kändisar som deltar i jippon för uteliggare
och fattiga tjänar stora summor pengar genom
att synas i media.
De agerar för andra i egensyfte. Gott eller ont?

Problemet är att några få bestämmer över strukturen.
Lägger den allmänna diskursen.
Där kan man säga att om inte chef A får 70 miljoner
i månadslön så går han till företag B.
Problemet är att alla som tar del av dessa rikedomar
agerar i ett stängt system.
Det är ingen lag eller nödvändighet att visa enskilda
måste ha ofantliga summor pengar för att agera.

Problemet är att det är bestämt att pengarna bestämmer
över vår tillvaro.
Pengarna talar om huruvida jag är god eller ond,
smart eller dum, nyttig eller onyttig.................

Så även om jag aldrig gjort ett skit och bara ärvt
förmögenhet så räknas jag till de som är bra.
De godas gäng.
För att vara riktig god måste du vara riktigt rik.