leifsjoqvist

Linda Skugge har nu gjort avbön.
Hon är inte längre feminist.
Hon tycker nu att Björn Ranelids
överläpp påminner henne om en
penis från barndomen och inte en
clitoris från långvården.

Skugge är ett fenomen av den art vi
har några få i Sverige.

Vi har poeten Per Ahlmark som gav ut
kärlekslyrik vilket fick oss att  associera:
-kan benamputerade springa?
-kan giljotinerade sjunga?
-kan man utan EKG beskriva kärlek?

Vi har den chilenske marxisten Rojas.
Som blev sosse, som blev moderat,
som blev kristdemokrat men till slut hamnade
i den etiska svarta hålet:Folkpartiet(Det Svenska)
Rojas tycker nu att utlänningar fejkar att
det finns förtryck utanför denna nations gränser
och att alla mörhyade är lata och opålitliga.

Vi har den gamle maoisten Göran Skytte.
Som nu vill ha monarki och påvedöme.
Skytte som än gång skrev om den svenska
slavhandeln.
Han som skrev om Gustav III som en hanrej.
Vi inbillade oss att han tyckte att en
impotent maktfjant var något negativt,
inte något att efterlikna.

Skugge har hamnat i fint sällskap.
Hon kommer i vilket fall inte att sakna
ställen att publicera sig på.
Den svenska makten älskar människor som
avviker från det radikala och blir till servila
knähunder som endast biter den som
inget har.