leifsjoqvist

Igår var jag på jobbet.
Jag  arbetar med människor som
har autism.
Autism brukar sällan vara det enda handikappet
utan det brukar finnas tilllägghandikapp.

I detta fall är det ren autism.
Medelålders man.

En av autistens svårigheter är ju att få kontroll
på verkligheten.
Byte av miljö är då något som är en orsak till oro.

Sålunda när vi åkt bil en halvtimma och stannar
vid promenadstråket så uppstår ett mijöbyte.
Min vän autisten gör då en tjurrrusning på 50 meter
som han avslutar med en glidtacklaing mot ett stängsel.

Förvånade blickar tittar på honom, sedan på mig och
sedan snabba steg bort. Vanligt scenario.

Min vän autisten hade stor oro idag och  han började att
kasta stora stenbumlingar.
Jag tillrättavisade honom och då blev han sur och kastade
sina skor in i skogen.
Då blev jag sur och sa till honom att hämta skorna.

Två sura män i en skog.

Jag satte på mig hörlurarna och knäppte på
"Flammande skyar" som är den ljudbok jag
lyssnar på.
Min vän autisten har inget språk.
Jag har också ett par bambustavar från -64 som
jag använder när jag kör stavgång.

Jag hade knappt börjat att gå förrän jag hör hur
det börjar sksa i marken.
Jag begriper då att min vän är på gång med en
ny idiotrusning.
Jag ler över att jag redan innan vet att jag kan sätta P
för hans  uppsåt genom att stoppa hans väg med mina stavar.

Så jag fäller ut stavarna.
Tyvärr faller han över staven.
Han stoppas inte, han fälls.

Jag tittar upp.
Bakom mig står min vän autisten och kastar stenar.
Bredvid mig ligger en ung man i joggingdress
och ser skräckslagen ut.

Jag tänker säga något, men mannen reser sig med blixtens
hastighets och försvinner bort med ljusets.

Jag höjer volymen , börjar gå och tänker:
hur skall det gå för Nate Burke?