leifsjoqvist

I början på 70-talet introducerades en hiskeligt
usel rysarserie av en stor fet man med skägg
och en stor fet cigarr.
Jag följde serien för att få se presentatören en
gång i veckan. Av rysarna minns jag inget.

Det var Orson Welles.
Han gjorde sådana knäck för att få leva gott
och göra sina omöjliga projekt.
Han gjorde reklam för allt av samma orsak.

Nästa möte med Welles var en dramatisering av
Welles legendariska radioinspelning av  H G Wells
"The war of the worlds".
Dramatiseringen var så realistisk att många människor
denna dag 1938 tog det för direktsändning och gav sig
iväg för att söka skydd.

Senare kom förståelsen för att Welles var en av de
största filmskaparna genom tiderna med Citizen Kane
som det stora mästerverket.

Kristian Petri har gjort en film om Welles spanska år.
Om hans tankar och film.
Welles ville göra Don Quiote och påbörjade detta
projekt flera gånger, men  det blev inte klart.
Petri åker runt i Spanien i Welles fotspår.
Det är en lång film, långsam och ganska enkel.
Mycket bilder på himmel från bilfönster, långa
tagningar.
Mycket arkivmaterial.

Meditativt. Så jävla skönt. Ett musiktema ligger med
kontrabas och trumpet som omsluter och skapar en
känsla av helhet.

Det är ingen intellektuell upplevelse, det är en emotionell.
Petri skall hålla sig till dokumentären.