leifsjoqvist

Slutade jobbet på förmiddagen.
Min misstro mot psykiatrin har de
senaste veckorna förstärkts och be-
kräftats.

Svensk psykiatri är usel.
Den bilogiska är direkt skadlig.
Den sysslar med kemisk lobotomi.

När jag var 18 år arbetade jag ett år
inom industrin.
Beckers Ackustik.
Det var ett jobb som bestämde att jag inte
skulle bli som de andra revolutionärerna
som valde industrin för att leda arbetar-
klassen ut ur klasssamhället in i revolutionen
och sluta i paradiset, det klasslösa samhället.

Jag stod vid en station.
Jag såg till att PVC rann ut på en matta.
Det handlade om att ha ett jämt flöde.
Det stod "increase" och "decrease" på
de två knappar som jag hade att sköta.

Den svenska psykiatrin har ungefär samma
variabler att jobba med.
Antingen skall man höja upp ur nedsänkt
tillstånd,
eller så skall man sänka ett upphöjt tillstånd.

När man väl fattat det beslutet handlar det bara
om att sänka och höja mängden piller.

Fortfarande används det bälten i den svenska psykiatrin.

Jag kan ge mitt liv på att de som arbetar inom den
svenska psykiatrin är positivt inställda bälten.
Liksom man är postivt inställda till psykofarmaka
och el-chocker.

Liksom man förr var positiva till lobotomi.

"Di störde" blev ju lugnare!

Varför alltid denna strävan efter lugn!!!!!

Jag cyklade ut till havet och badade.
Det var oerhört skönt.
Jag såg barnfamiljer som dalatde med
sina barn och jag tänkte på hur perspektiven
förskjuts.

Förr fick barnen foga in sig i strukturen.
Nu skapar barnen strukturen.
Inte konstigt att barn går sönder när de
tvingas till et dylikt ansvar.

Såg "Trolösa".
Ett av Bergmans epos.
Ullman regisserar.

Lena Endre har en underbar replik:
Hon frukosterar!

För övrigt är det en film att irritera sig på.
Har inte blivit så irriterad sedan jag såg
"Detaljer".

Man och kvinna pratar:
-Tänker du på någon annan?
-Vad menar du?Tänker du på någon annan?

-Jag tycker att du intellektualiserar vårt själsliv?
-Intellektualiserar jag vårt själsliv? Det är ju du som
 intellektualiserar vårat själsliv?

Varför kan det inte komma fram en vanlig
människa i dessa filmer och säga:
"Jag lirar fotboll och läser en del poesi,
 ska vi knulla eller?"

Ligger där på stranden och saknar den tid
när jag glodde och alltsomoftast fick ligga
på mage för att jag blev hård i mittpartiet.
Det enda som är hårt nuförtiden är den sten
som alltid lyckas att klämma sig in och smärta
någonstand i ryggslutet.

Cyklar hem och solen värmer.
Huden blir varm.

Livet känns onekligen ganska bra.