leifsjoqvist

I dagens GP skriver Carl-Erland Andersson om
Michael Connelly och dennes senast översatta
thriller/deckare "Fallet avslutat".
Harry Bosch är tillbaka efter att ha slutat LAPD
för att frilansa i en bok så jobbar han nu med
gamla fall.

Jag tycker mycket om Connelly. Hans Boschböcker
är som att äta smågodis, men den enda skillnaden
att man inte mår illa efter att vara färdig.
I Connellys fall känner man ingenting.

Undantaget var "Poeten" som är en av de bästa böcker
jag läst i denna genre.

CEB skriver i sin recension:
"Svagheten- också den konventionell- är att Connellys
 samhällskritik aldrig drabbar själva samhället, bara
 dess avarter;
 vilka då framstår som märkligt tillfälliga och utan
 sammanhang. Det är f ö en svaghet  som gäller det
 mesta av den samtida litteraturen, också den svenska. "

Håller med.
Väldigt lite av litteraturen idag berör.

Jag gav upp för svensk skönlitteratur för ett decennium
sedan. David Ericsson är den enda som tänt ett litet ljus
hos mig sedan dess.

Men  deckaren har ett förhållande till verkligheten
som gör den intressant.
Deckaren är samtida och skildrar de samhällen vi lever
i och skildrar framför allt den delen av samhällena som
vi "normala" nästan aldrig tar del av.

I USA har vi James Ellroy och Dennis Lehane.
I England Ian Rankin, Peter Robinson och Reginald Hill.
I Sverige Thomas Kanger och Kjell Eriksson.