leifsjoqvist

Såg en dokumentär ikväll om löparen
Markus Torgeby:.

Det intressanta var  inte att han var löpare,
utan hans sätt att tänka om livet och hur han
levde det.

Torgeby tog avstånd från det stressade konsumtions-
samhället. Han tog det enklaste  och bosatte sig i en
hemmagjord kåta i den jämtländska skogen.
Bördig från Öckerö är det ett ganska långt steg.

Torgeby läser, skriver och springer. Han trivs inte i
människors sällskap. Han vill vara själv. Han vill leva
ett liv i största enkelhet. Han lever i princip på gröt.

Jag misstänkte ett tag någon variant av Aspbergers syndrom
men han verkade för empatisk för det.
Han valde bort valfriheten.
En analog till Hamas.

Här har vi alltså en individ som verkligen värdesätter individualiteten
och den egna integriteten, dock tror jag inte han kommer att hyllas
av de som brukar värdesätta detta budskap i sin politiska retorik.

Torgeby åker till Tanzania för att träna.
Han lever och tränat med en grupp lokala löpare.
Han säger sig uppskatta detta liv.
Stiga upp på morgonen, träna, vila, äta och sedan träna
framåt kvällen och sedan sova.
Få variationer. Här lever han på i huvudsak bönor.

Torgeby är 30 år idag.
han kommer aldrig att bli en landslagslöpare.
Han är på 15:e plats i Sverigestatistiken 2006 på 5000m.

Hans tankar om livet kommer garanterat
att överleva hans prestationer som löpare
och jag antar att han är ganska nöjd med
det.