2006-08-10
23:45:19
Ninas resa
Lena Einhorn är en intressant människa.
Hon verkar inte vara driven av att skildra en
bit av verkligheten utan hon söker i ytterligheterna.
För ett tag sedan gjorde hon en rasande intressant
timma med Jan Myrdal. Det är trots allt en avgjord
skillnad att läsa Myrdal och att höra honom prata, när
det gäller det sistnämnda är det väl bara han själv
som tycker att han är lysande.
När det gäller det skrivna är han, som Sven Stolpe en
gång skrev i en krönika i Nya Wermlandstidningen, "en
vulkan bland svenska filbunkar".
Jag brukar vara inne och titta på vad nassarna håller på
med och det är mycket intressant ( och tragiskt) hur lik
retoriken är från yttersta höger till yttersta vänster. Dialog
är i bägge fallen något av den onde skapat.
Kolla denna!
Efter att ha fått hjärnan misshandlad av Hammaren så satte
jag på "Ninas resa" av Lena Einhorn.
Det är en film som handlar om hennes mor Nina.
Den handlar i huvudsak om krigsåren.
Det är en dramadokumentär men den får en
oerhörd tyngd av att Nina kommer in som person
och verifierar och utvecklar berättandet.
I mitten av 1941 får Nina för första gången höra talas
om koncentrationsläger och massmord. Hennes mor
hör en flykting från en av lägren berätta, men modern
slår ifrån sig och säger att det inte kan vara sant, att
mannen måste vara en lögnare.
Nina och hennes bror flyr ghettot i Warzawa och göms
under krigets sista år av en familj på landet.
Det är en släkts öde vi får följa. Utan överord. Enkelt
och brutalt får vi en bild av kriget.
Vardagens brutala orimlighet blir tydlig.
Krigets vansinne tränger igenom.
Den kanske värsta scenen i filmen är när Ninas
skyddande familj får besök av ägarinnans syster
och man.
Man pratar om att kriget snart är slut.
Alla är överens om att detta vansinne måste få ett slut.
Då säger systern:
"Men man måste i alla fall ge Hitler kredit för en sak".....
"Han tog ju i alla fall hand om judarna"......
Så får filmen en fortsättning.
Antisemitismen dog inte med Hitler.
Rasismen, denna mänsklighetens dummaste gissel,
lever och frodas.
Det är en mycket bra film.
Hon verkar inte vara driven av att skildra en
bit av verkligheten utan hon söker i ytterligheterna.
För ett tag sedan gjorde hon en rasande intressant
timma med Jan Myrdal. Det är trots allt en avgjord
skillnad att läsa Myrdal och att höra honom prata, när
det gäller det sistnämnda är det väl bara han själv
som tycker att han är lysande.
När det gäller det skrivna är han, som Sven Stolpe en
gång skrev i en krönika i Nya Wermlandstidningen, "en
vulkan bland svenska filbunkar".
Jag brukar vara inne och titta på vad nassarna håller på
med och det är mycket intressant ( och tragiskt) hur lik
retoriken är från yttersta höger till yttersta vänster. Dialog
är i bägge fallen något av den onde skapat.
Kolla denna!
Efter att ha fått hjärnan misshandlad av Hammaren så satte
jag på "Ninas resa" av Lena Einhorn.
Det är en film som handlar om hennes mor Nina.
Den handlar i huvudsak om krigsåren.
Det är en dramadokumentär men den får en
oerhörd tyngd av att Nina kommer in som person
och verifierar och utvecklar berättandet.
I mitten av 1941 får Nina för första gången höra talas
om koncentrationsläger och massmord. Hennes mor
hör en flykting från en av lägren berätta, men modern
slår ifrån sig och säger att det inte kan vara sant, att
mannen måste vara en lögnare.
Nina och hennes bror flyr ghettot i Warzawa och göms
under krigets sista år av en familj på landet.
Det är en släkts öde vi får följa. Utan överord. Enkelt
och brutalt får vi en bild av kriget.
Vardagens brutala orimlighet blir tydlig.
Krigets vansinne tränger igenom.
Den kanske värsta scenen i filmen är när Ninas
skyddande familj får besök av ägarinnans syster
och man.
Man pratar om att kriget snart är slut.
Alla är överens om att detta vansinne måste få ett slut.
Då säger systern:
"Men man måste i alla fall ge Hitler kredit för en sak".....
"Han tog ju i alla fall hand om judarna"......
Så får filmen en fortsättning.
Antisemitismen dog inte med Hitler.
Rasismen, denna mänsklighetens dummaste gissel,
lever och frodas.
Det är en mycket bra film.
Kommentera inlägget här: